Vad är att "döma" någon?

jag kan tycka att just döma är ett infekterat ord, för visst dömer vi folk hela dagen hela tiden. jag vet att jag gör det. jag dömer folk med hål i strumporna (kunde de inte ta hela?) eller när bilister inte använder blinkers (är jag tankeläsare eller?) eller när mina medmännsikor beter sig på ett sätt som inte går ihop med min uppfostran. men därifrån till att verkligen säga det - MIL MELLAN!
att uttala sig dömande är i mitt tycke att säga att det eller det beteendet är fel, utan att sätta det i perspektiv. om jag säger "du är dum" eller "rökare är dumma" utan att motivera så har jag bara dömt, utan att ge en motivering. "du är dum därför att du höll på att köra på mitt barn" eller "rökare är dumma för att de förpestar min luft" är heeeeelt ok i min bok, men det är ju också att döma. men på nåt sätt så känns det helt ok.

förmodligen har det att göra med sak och person, jag dömer inte personen, jag dömer handligen. vi kan inte göra något åt vår person, vi kan bara omdefiniera den genom våra handlingar. så just handlingar känns helt ok att krititsera.

sen är jag väldigt noga med att sätta in "jag tycker" i mina dömanden, jag kan ju inte uttala mig om "folk tycker" eller "man säger", jag är ju jag och inget kollektiv...

ja just - man kan komma undan med väldigt hårda ord om man poängterar att det är MINA åsikter, att ge nån onämnd och icke närvarande skuld/kredit för mina uttalanden känns lite fegt...

men sen håller jag med om att det är lite märkligt att VARJE gång säga det, men eftersom ingen annan eg känner mig, så är det bättre att upprepa sitt mantra: _jag_ tycker... osv. för att undvika missförstånd.

sen FÅR man faktiskt tycka att den eller den är en idiot, det är helt ok - vi kan inte älska alla. men att bara skriva "du är en idiot" (precis som tidigare konstaterat) får oftare motsatt effekt, att den man tycker är en idiot inte tar åt sig, utan bara klassar MIG som illitterär och/eller korkad. inte direkt vad man strävar efter... jag vill egentligen att männsikan i fråga ska se vilken fantastisk och underbar syn JAG har på ämnet, så att den ändrar sin åsikt till min åsikt som är den bästa eller hur...?

jag tror att vi har kommit framtill att HUR man säger något är viktigare än vad. att det faktiskt ÄR ok att döma någon, om det följs av en välformulerad motivering. vi måste få döma varandra, men grundlöst så får det motsatt effekt - personen känner sig bara dömd och idiotförklarad, inte ifrågasatt och manad till eftertanke. för egentligen så tycker vi att ett ifrågasättande är helt ok, men inte att bara uttala sin dom utan motivering.
vi tycker även att det är viktigt att både skribent och mottagare är medveten om skillnade på sak och person, eller handling och person om man så vill.

är vi överrens? (eller har vi konsensus? )
tillägg?

*skakade liv i tråden*

jag tycker att "synd" ger den som uttalar sig en falsk känsla av självrättfärdighet, att man i sin dom att något är syndigt ger sig själv en högre status. då gäller det naturligtvis inte sånt som att choklad är syndigt gott eller så, utan när någon på blodigt allvar häver ur sig att någon annan är syndig eller syndfull.
vi kan ju inte sätta oss över någon annas val av laster, jag anser tex inte att sex före äktenskapet är syndigt, men där är ex biblens tolkning solklar.

men å andra sidan så tror jag att just ordet syndig är i sig ett ställningstagande. hur många känner vi som använder ordet syndig i sin ursprungliga betydelse? som i sin värdering lägger in "domedagsprofetia" och "brinna i helvetet"?
iom att man använder ordet OM någon och/eller dennes handlingar snarare än om smaker, så lägger man in värderingen at "jag är bättre" dvs självrättfärdigande.

det är klart att de som lägger in en religiös värdering i ordet synd tar det och sig själv på större allvar, men vi som INTE tror tycker nog inte att det är något speciellt med att synda gämfört med att 'göra något dumt'. för 'dumheter' är ju inte lika illa som 'synd' om man tror, men det är det inte för mig.

vi får väl hitta på ett bättre ord att använda när något är riktigt omoraliskt...
elakt?
själviskt?
dålig karaktär?
karaktärslöst?

jag brukar iofs lägga in en mera "dum-stämpel" på folk som beter sig så; pappskalle eller idiot är vanligt förekommande i min vokabulär.