Jaaaa!!!!!

Sladdar in här också med ett GRATTIS

2år OCH 9mån (nästan 3år). Visst är det en lång tid att vänta.
Vi väntade 2år och 2mån och jag tycker det ÄR nog länge.

Jag berundrar dom som orkar vänta längre än det. Jag hade inte pallat tror jag jag är idag glad över att vi orkade dessa drygt 2år som vi väntade. Dock kommer vi ju aldrig att adoptera igen, sån nån mer väntan blir det inte för oss.

Ett jättestort GRATTIS till er! Vad underbart att det nu var er tur!  

Underbart att höra! Grattis!!!

I dagens adoptionsprocess är det TYVÄRR väldigt många som får vänta4- 5 år från det man börjar tills man är hemma med barnet. . Vi väntade i nästan 4 år men det är några år sedan nu. Visst är det hemskt att behöva vänta men måste man så fixar man det även om man inte tror det. Vi ska inte adoptera igen heller, vill vi ha fler barn blir det på biologisk väg, mycket för att väntan är som den är ja men också för att jag har en sjukdom som gör det svårt för oss att bli godkända. Vi har nyss fått en lillasyster så vi är mer än nöjda och glada över de två fantastiska barn vi har Men jag förstår verkligen att  tiden man kan få vänta kan vara en av anledningarna till att man inte adopterar igen.

Mammamys: Jag kan tycka att det var onödigt av dig att kommentera att deras väntan inte har varit särskild länge. Vad ville du med det?

Mig veterligen har de har haft sina handlingar i landet 2 år och 9 månader och säkert väntat i många år dessförinnan, så deras väntan har varit lång som så många andra här i adoptionsvärlden. 

Rent allmänt kan sägas att väntan i Litauen har ytterligare en dimension:  när man väl fått förfrågan om ett barn och tackat ja till den, så får man vänta ytterligare för att få veta om man "fått" barnet och kan gå vidare med adoptionen. Så en lång väntan kan dessutom innebära att du "förlorat" ett eller flera barn på vägen. Jag vet inte om det är så i andra länder...

till Crollan:

Tack så mycket,vännen för att du har förklarat för alla (och särskild mammamys)om våran väntan.

Tack för alla era gratulationer!!!

Chocken har lagt sig och börjar förstå att det är verkligt.
Vi är i adoptionsvärlden i 5,snart 6 år.Efter medgivander väntade vi i 6 månader innan våra papper skickades till Litauen,därefter har vi väntat i 2 år och 9 månader(nästan 3 år)
Allt som allt, hoppades vi att det skulle gå fortare ,men det drog ut på tiden och kändes hopplöst.
Väntan var lång,men det var det värt för att vi fick världens gulligaste gosse!!!

Till er alla som väntar vill jag säga,HÅLL UT !!!jag vet att det ser mörkt ut ibland,men,var säkra på att det finns ljus i änden av tunneln!!
KRAM!!!!!!

Fast nästan tre år med papperen i landet är ändå tack och lov ovanligt! Det är väl bara en handfull länder som lyckas komma upp i de nivåerna... En helt horribelt lång väntan om du frågar mig.

Usch vilken lång väntan ni har gått igenom. På samma tid som er (6 år)  har vi fått hem två barn! 2004 fick vi medgivande för vårt näst sista barn och 2008 kom vi hem med vårt sista barn och inga av barnen har adopterats som SN barn.
Men så kan det vara ibland i adoptionssvängen. Självklart har er väntan varit svår, men värd varenda sekund, eftersom ni fått hem rätt barn - ert barn! I bland får man vänta länge för att det skall bli perfekt och rätt! Nu hoppas jag att er låååånga väntan snart är över och ni får hem er lille guldklimp och att ni skall få njuta av varandra och ha en skön tid framför er.

GRATTIS till bb, äntligen!

VI förstår er lååånga väntan. Vi är numera uppe i ca 2½ års väntan själva (Bolivia) och det tär verkligen på en. Dock ser det ut att bli ett tag till tyvärr. Bara att bita ihop MEN det är väldigt tufft.

Grattis igen