Larsso skrev 2010-06-24 21:00:01 följande:
Det är väl just där som det kan diskuteras. Om huruvida vi 7-8 miljoner som utgör normkulturen och känner oss nöjda med det ska gå halva vägen i anpassning till minoritetskulturer som i huvudsak kommit till Sverige efter 1980.
Och om vi rör oss mentalt och kulturellt 5 steg närmare främmande kultur X, innebär inte det då bara att vi rör oss lika många steg bort ifrån någon annan främmande kultur Y som vi tidigare stått nära eller långt ifrån?
Då kanske brottsfrekvensen från kultur Y istället ökar lika mycket som brotten från kultur X minskar så vi inte tjänat någonting i brottsstatistik på ändringarna.
Det tåls att diskutera.
Problemet är att det inte finns en sådan majoritetskultur. Det är en nationalistisk myt att Sverige (eller något annat land för den delen) är uniformt. Svenskar har en hel del sjå med de lokala kulturerna, oavsett om de är regionala, klassmässiga eller subkultursbetingade.
Det handlar inte om att närma sig EN kultur, det handlar om att öppna upp de svenska kulturerna för förändring. Och det sker och har skett i trettio år, vare sig man vill eller inte. Idag provar folk allt mer saker som tidigare generationer inte skulle vågat peta på, oavsett om det handlar om mat, resor, inredning, musik, böcker eller andlighet. Alla har inte den öppenheten, och det är där den verkliga konflikten ligger - mellan öppna svenskar och slutna svenskar.