Gillar vi varandra egentligen?

Färga det brunt nu då så får du en fin nyans.

Nejdå Det är ju snyggt på de flesta....för att inte tala om hur bra håret mår av det jämfört med när man bleker det

Nu ska snart jag gå och se Shutter Island som jag hyrde på ICA.

Någon som sett den? Bra, dåli?

Finns en här på FL som jag diggar stenhårt, minns bara inte vad den individen har för nick =/

Jävligt underhållande hur denna person "outsmarts" folk här på FL och man ser hur dumma och irriterade dessa känner sig för de kan inte finna bra sätt att ge combacks på utan att framstå sig själva som större idioter.
H*n knäcker de flesta på en intellektuell nivå.

Men ja, mycket här på FL blir för personligt för folk har en tendens att säga "Du /folk som tycker såhär är sjuka i huvudet" snarare än "Jag håller inte med, här är min åsikt".

Herregud, har det utkristalliserat sig till en IB-klubb nu eller?

Nu kommer jag inte ihåg vem som sa det men att gå hårt på åsikterna är det enda som är tillåtet här. Jag hoppar på direkt - stenhårt - om folk säger nåt helt idiotiskt.

Sen gillar jag inte alls Idiblons jämförelse om diket, jag ser det som att man frågar rätt frågor tills motpolen sitter längst upp på läktaren och käkar korv. Helst utan att den personen har fattat att man fintat upp dem dit. Matchen pågår och h*n är bortkollrad.
I de flesta fall brukar de antingen se vad som pågår och fatta galoppen, backa ur planteringen med nåt "okej, det visste jag inte" eller i några minnesvärda fall bli skitarga och gå till personangrepp. Finns liksom inget annat. De som aldrig fattar att de hamnat där har inte ens sett matchen som pågår (dvs för oinsatta för att fatta).

Sån är jag.
Hur lär man nån som inte vill lära sig? Tvinga in dem i ett hörn.

Men de är inte jobbiga personliga problem. Krig är för alla att bekymra sig om och djurplågeri berör inte människors inre demoner.

Förstår du?
Jag diskuterar inte gärna om fetma, anorexi, dyslexi, barnlöshet eller annat sånt som människor har svårt att göra något åt. (Ja, dyslexi tränar man bort/blir bättre på)
Folk blir väldigt lätt sårade av att nån självutnämnd förståsigpåare "vet" hur lätt deras problem är. "Det är väl bara..." är så otroligt korkat att säga, det säger bara att man faktiskt inte har en susing själv.
Det är väl bara att köpa en hink färg om man ska måla huset - där funkar det. För det är verkligen bara att köpa.
Men Det är väl bara att banta har inte samma betydelse.

Förstår du?
Så länge du fortsätter att utgå från att det är enkelt kommer folk fortsätta bli sårade och ibland rent av elaka i respons till dina frågor.

Bättre då att trösta och försöka vara en bra vän, empatisk och givande istället.
Alla världens problem löser man inte med enkla frågor, ibland är de bättre att vara en bra kamrat bara.

Det är inte så att det sitter en massa okunniga fatson och trycker i sig majonäs och chips hela dagarna, och sedan lipar över att de inte blir gravida.

Idiblon yes - Har mot all förmodan visat sig vara den renhårigaste och ärligaste jag sett här på fl.
Snackar dynga ibland, ger totalt oförtjänta kängor till höger och vänster med jämna mellanrum, men tar lika lätt en känga tillbaka. Vettiga åsikter ibland och helt uppe i det blå ibland.
En person jag gärna skulle supa till med när som helst. Eller diskutera med, eller bråka eller vad fan som helst.

Det finns säkerligen sådana människor. Precis som det finns knarkare som trycker i sig piller medan de försöker göra barn. Intet nytt under solen. Men poängen är att om man har fertilitetsproblem och söker kontakt med vården, så måste man ange sitt BMI som absolut första grej innan man ens får komma på samtal. Innan de ens knappar in ens satans siffror. När man väl har fått komma dit så vägs man och mäts, det tas prover från varenda jävla kroppsöppning, 15 rör blod och koksalt upp i hela livmodern. Tror du verkligen att människor med fertilitetsproblem - i den kliniska meningen - missar att de är överviktiga och att det kan ha med saken att göra?? Knappast. Varför somliga av dem inte klarar att gå ner i vikt trots sin barnlängtan är en bra mycket mer komplicerad sak än vad som framstår i den tråden.

Fast ja... jag hänger ju en hel del i barnlöshetstrådarna. Förmodligen mer än vad du och TS i fertilitetstråden gör (menar inte att skriva er på näsan, men jag tror att det är så). Och min samlade bild av ofrivilligt barnlösa är att de vet ALLT om eventuella orsaker till det hela. De flesta av oss har rannsakat hela vår person, både fysiskt och psykiskt. Varenda litet livsmedel man trycker i sig, varenda kilo, varenda slemhinna. När man ska färga håret står man och väger skiten i handen och funderar på om det kan bidra negativt. Ett glas vin innebär inte sällan skuldkänslor. Och dem av oss som tar kontakt med vården, vilket den övervägande majoriteten faktiskt gör, så går man igenom allt detta igen. Man missar liksom inte att man behöver gå ner 10 eller 20 kilo. Och har man missat det innan så får man garanterat veta detta av första bästa undersköterska som man stöter på. Varken du eller Ts i den tråden har någon sorts viktig funktion att fylla där, att era inlägg om folks övervikt skulle öppna ögonen på dem och få dem att förändra sina liv. Det är extremt fåfängt att tro det i det här sammanhanget.

Jag tror alltså att dilemmat med överviktiga barnlösa i förnekelse om övervikten inte är ett riktigt problem. Jag tror faktiskt inte det. Jag tror däremot att sådana där trådar startas för att provocera och för att bli underhållen av reaktionerna.  

Och åter igen: jag är inte överviktig. Men jag är lite dallrig för tillfället och jag är framför allt insatt i hur det är att vara ofrivilligt barnlös och alla de frågor man ställs inför då. Man missar i regel inte ett sådant problem. Inte i den grad att det skulle vara något sorts utbrett samhällsproblem.