hur hantera enorm ångest vid obegriplig separation?

Jag förstår din ångest. Min sambo lämnade mig våren 2007, utan någon egentlig förvarning. Här stod jag ensam med vårt gemensamma radhus och 2åriga son utan att veta varken ut eller in. Jag fick ingen ordentlig förklaring till nånting mer än att han påstod att känslorna försvunnit sedan månader tillbaka och att han bara "fejkat" att han fortfarande älskade mig.

Jag var som  i ett fullständigt töcken, kunde inte äta, kräktes, kunde inte sova på nätterna. Hela livet blev uppochnervänt. Jag försökte prata med honom men han tyckte bara jag var jobbig som ville ha svar på vad som hänt, han kunde inte ge mig några svar. Det var nästan det jobbigaste: att inte kunna ha en dialog kring vad som gått snett.

Jag träffade en samtalsterapeut och försökte därifrån med hennes hjälp gå vidare utan honom, utan att försöka analysera och tänka sönder mig inombords över vad jag gjort för fel.
Jag tror det är så du får göra också...bara släppa honom och försöka bearbeta separationen själv....det är jättejobbigt och det gör fruktansvärt ont men det går.

Jag kan säga att 1år senare ville han ha mig tillbaka och hans känslor hade tydligen aldrig försvunnit men han befann sig i en sorts personlig svacka när han trodde att hans välmående berodde på mig och vår relation. Kanske kan det vara något liknande för din sambo. som sagt: ge det tid är mitt tips och försök må så bra du bara kan under tiden.