Samma här. Han fyllde 3 i januari.
Han har stora problem med munmotoriken och det är riktigt svårt att höra vad han säger. Går hos logoped sedan i höstas, det var hon som såg att han hade så stora problem. Själva var vi inte så bekymrade just då, eftersom han faktiskt hade börjat prata under sommaren.
Sonens dreglande går lite i perioder. Helt klart sämre när han blir förkyld, men även annars har han bättre och sämre perioder. Nu är det länge sedan han var blöt om tröjan så vi fick byta, han har varit torr hela vintern. Skönt!
Mest rinner det nog när han koncentrerar sig på något.
JA, helt klart!
Han pratade inget fram till 2:4 år, hade kanske 20 "ord"/ljud/tecken. Sedan lossnade det, han började prata massor och "hela meningar" under sommaren. Så när vi väl kom till logopeden så bad jag om ursäkt för att vi tog upp hennes tid i onödan.
Så det kom faktiskt lite som en chock när hon började berätta allt hon såg som inte stämde :(
Dreglandet, tungan utanför munnen, svårt att föra tungan åt sidor osv utan att hela kroppen följer med... allt runt munnen, läppar, tunga, käkar är det visst fel på :( Utan att vi märkt något alls :(
Hon tycker sig även se något i motoriken, så nu väntar vi på att göra en hjärnröntgen för att se om han haft en liten hjärnblödning som bebis. Ska även träffa sjukgymnast och arbetsterapeut, så motoriken blir ordentligt kollad. Den sitter visst ofta ihop med munmotoriken.
Men det är inget som vi själva kan se, och jag är ändå förskollärare. Ingen annan uppmärksammar heller att något är annorlunda.
Han har ingen språkstörning, utan pratar "som vem son helst". Gramatiken är mycket bra, ordförståelsen och ordförrådet inget fel på, långa meningar... Bara att det är väldigt svårt att höra vad han säger.
Sonen pratar bara med oss i familjen, de andra löns liksom inte - så han är tyst :(
Gruvar mig inför förskolestart i höst, hur ska det gå?!
Thea och Hanna: Du som har ett äldre barn, hur har det funkat med kompisar när hon inte riktigt kunnat göra sig förstådd?
Jag upplever att ingen riktigt vill/orkar leka med honom om inte hans syskon är med och tolkar. När de är små spelar det ju mindre rol, men leken blir ju mer och mer verbal - språket driver leken framåt. Lyckas barnen lösa det ändå?
Tack för svaret. Man vill ju så gärna att de ska ha kompisar!