hjälp hon biter!!

puffar detta inlägget...

Jag har en son som är likadan som mest biter när han är trött.

Vad ska man göra?

Min 12 månaders har börjat göra likadant. Och precis som din dotter så biter min både när hon blir arg och när hon är glad eller busig. Härom veckan bet hon ordentligt på sin storebror när han var lite för busig med henne. Det var liksom hennes sätt att säga stopp.

Oroar mig också för hur det ska bli på förskolan. Som tur är ska hon inte börja förens om ett halvår och jag hoppas att det ska gå över, men jag vet inte... 
Det är nog bra att säga till på förskolan att ens barn har en benägenhet att bita, så att personalen kan hålla koll. Man vill ju inte att ens barn ska bita andras barn och att föräldrarna ska bli arga osv.

Ditt barn är så litet så det är till att avleda det. Man ser ju när de är på väg.

Min dotter börja också bita mig när hon var runt 12 månader, nu är hon 1,5 och bits fortfarande men har börjat att hon vill pussa förlåt sen. Idag bet hon sin bror för första gången också. Helt oprovocerat. Men han fick inget förlåt. Har inte hört att hon skulle ha bitits på dagis. Jag säger till henne att gör inte så, och går undan från henne när hon bits, förut skrek jag aj och sa ganska argt att hon skulle låta bli men då bet hon bara mer och skrattade.

Ja min dotter tycker också det är kul när vi säger till, fast vi låter riktigt arga. När jag lyfter undan henne kommer hon efter och ska bitas igen, nästan flyger på en

Ska prova att avleda henne nästa gång. Hitta på något nytt bums!

när våra son var kring året började han med bitas.
oroa dig inte över vad som kommer hända på dagis, vi berättade när han skulle skolas in och det är ett jättevanligt problem och dagiset kan hantera detta!!
vi har dagmamma och det har hänt att sonen bitit barn där, visst det är jobbigt och pinsamt men ju mer jag läst om detta ju mer har jag upptäckt att det är ett vanligt problem!!

om dom bitts när dom ska va goa kan det vara så att dom blir så till sig och så gosiga så dom vet inte vart dom ska ta vägen och så blir det ett bett fast det inte är "meningen".
sonen såg man väldigt tydligt på då han blev helt till sig och han fick en speciell blick och skakade och sedan bet han precis som att han höll på att sprängas av känslor.

han har varit jätteduktig nu ett tag men nu börjar bitandet komma tillbaka dels i gosiga stunder men även när han blir frustrerad och han inte får som han vill, tror han kommit in i någon form av 2 årstrotts och därav börjat med detta igen.
han vet att det är fel men ibland tror jag inte han kan hjälpa det han blir för exalterad.

avledning har aldrig funkat för oss....
när barnet har så mycket känslor som är samlade och dom inte vet vart dom ska göra av dom så tror jag det är svårt att avleda...nu behöver bitandet inte alltid bero på just det...
vi har kört med det att visa för honom att det är fel, vi säger ifrån och sätter honom åt sidan en liten stund, tyckte detta sätt verkade grymmt från början men efter att vi provat allt annat så upptäckte vi att detta var det som fungerade bäst för oss.

jättesvårt med bitbarn och jag förstår faktiskt hur du känner dig man vet inte vilket ben man ska stå på

Lika som Gossow skrev så bits även min dotter på snart 14 mån när hon blir riktigt ivrig då vi kramas. Vid de situationerna försöker jag avleda så gott jag kan för hon menar ju inte att bita. Hon vill ju bara pussa väldigt, väldigt gärna och tänderna är ivägen

Däremot så kan hon också bita p.g.a. trots. T.ex. om hon tagit något hon inte får ha och jag tar bort det så hugger hon riktigt efter handen. Det började med att hon bara gjorde det då hon var ensam med mormor. Jag sa åt min mamma att säga ifrån men hon är så snäll så hon bara vifta bort det. När hon sedan började bita mig så försökte jag först avleda, men då det inte hjälpte så tog jag tag i henne (naturligtvis inte hårt men så att hon stannade upp) och så sa jag lugnt men väldigt bestämt att i vårt hem biter man inte varandra och att det inte under några som helst omständigheter är acceptabelt att göra någon illa, oavsett hur arg man blir. Tillika pekade jag på hennes tänder och sedan på märkena på min hand. Vet inte hur mycket hon förstod av det, men *peppar, peppar* det fungerade! Hon har inte bitit på ett tag nu.

Tycker att man ibland måste sätta ner foten. Hon blir storasyster om 2 månader och då passar det sig inte att hon bits i tid och otid. Om man i övrigt är pedagogisk och förklarar och ger valmöjligheter o.s.v. så anser jag inte det är fel att säga ifrån ordentligt (fast inte så man skrämmer barnet förstås) då det gäller nåt viktigt som att bitas, slåss eller springa ut på vägen. Både för barnets egen och för andras säkerhet...

Jag måste säga att så fort min unge började bita mig så vrålade jag bara rakt ut "AAAAAAAAAAAJ!" tills han släppte. Han blev väldigt chockad, det tog ett par gånger innan han inte tyckte att det var så kul längre.

Min dotter har varit"bitbarn".. Både hemma och på dagis.

Barn e den åldern har svårt att kontrollera sina känslor, så när de blir tex för glada så biter dom för dom vet inte hur man ska göra med all glädje..
De biter inte för att vara elaka utan de bara blir så.

Men som förälder är de aldrig roligt, och de viktiga är att markera att detta beteende inte är okej.
Om dottern bet oss, så talade vi om för henne att de gjorde ont och att man inte gör så. Sen fick hon vara för sig själv ett tag och vi brydde oss inte om henne för att markera.
Bet hon andra barn gjorde vi likadant, talade om att hon inte fick göra så och lyfte bort henne från de andra barnet och så fick hon inte gå dit på ett tag.

Vet att hennes förskola gjorde likadant. Tog ca 2 månader innan detta beteende tog slut. Nu kan hon försöka ibland, men man hinner oftast se de då.