Anonym (tabu) skrev 2010-06-17 09:41:27 följande:
Ang. att jag ville ta reda på könet i förväg var att jag bestämde mig för att det är bättre att jag några månader i förväg får veta vad det är för liten krabat där inne så att jag kan bearbeta "besvikelsen" (låter så hemskt) redan nu innan barnet kommer. På det sättet slipper jag ev. känna mig ledsen när barnet kommer. Jag vet hur känslig jag var när jag fick min första son och är rädd för att alla hormoner som spökar och tankar om det här med att vilja ha en tjej ska ta bort lyckan över det nya barnet. Men jag förstår ju även er som resonerar så att det är bättre att inte veta och istället bara känna lycka när barnet kommer över själva barnet och inte vilket kön det är... tror bara att vetskapen är bättre just i mitt fall. Första barnet ville jag inte veta vad det var.
Det är ganska intressant. För min del skulle jag verkligen inte våga ta reda på könet i förväg om jag visste att jag hade höga förväntningar på det.
Innan jag fick barn, så trodde jag att jag skulle känna att det var viktigt med könet på mina barn. Men nu plötsligt känner jag att det inte spelar någon roll. Men kanske det är lättare om man redan har fått "det man innerst inne ville ha".
Jag skulle inte säga att jag skulle ha blivit besviken om jag hade fått en pojke, men innerst inne önskade jag mig en flicka, och det blev det.
Nu när jag känner innerst inne så vill jag ha en son, men samtidigt känns det inte så viktigt som jag trodde att det skulle göra.
