Sorg över att inte få en dotter...

Javisst får man vara ledsen över att man inte får det man vill. Det är helt okej.
Det är ju härligt att ha en dotter att dela ett och annat med. Jag miste min dotter när hon var i tonåren och jag saknar henne oerhört mycket ibland. Mina pojkar är toppen men jag saknar att ha en tjej att dela familjelivet med och jag saknar kontakten tjejer emellan. Så är det bara.Men jag får klara mig ändå och det gör jag också.

Hej! Du har all rätt i världen till dina känslor. De är vad de är och det är ingenting som vare sig är "fel" eller "fult". Drömmar har vi alla rätt att ha!
Jag var själv i din situation för fem år sedan då jag var gravid på nytt med pojke nummer 2. När barnmorskan på ultraljudet berättade att vi väntade en pojke till så grät jag... gissa hur dum jag kände mig då... Jag sörjde min flicka i några veckor men började därefter så smått att se fram emot min lille pojk som låg där i magen... att prata om detta hjälpte mig jättemycket. En av mina närmaste vänner är psykolog och hon hjälpte mig bara genom att bekräfta och lyssna till mina tankar och känslor. Jag kan däremot ärligt säga att jag valde extremt noga VEM jag valde att dela med mig till angående detta då det sista jag ville var att höra att jag var usel, dum etc för att jag kände som jag gjorde.... Alla negativa tankar kring ytterligare en pojk blev som totalt bortblåsta när vår fine son föddes. Jag skulle inte vilja byta honom mot någon tjej i hela världen. OCH pojkarna har verkligen funnit varandra och deras relation värmer hela mitt hjärta.
Nu är jag gravid med barn nummer 3 och jag har verkligen funderat och arbetat med mig själv kring detta med pojke eller flicka...... och det visar sig nu att det är en flicka vi väntar. ..... så då grät jag igen.......  
Mitt råd är väl i allafall att prata med om det med någon som du känner orkar/vill/kan lyssna. KRAM!

Kände precis som du och vet PRECIS hur det känns. Tog några dagar att vänja sig vid tanken men det e ju bara att acceptera, man kommer ju älska den lilla killen lika mkt ändå, men jag förstår HELT klart hur du känner.
Skrev en egen tråd för ett tag sen, fick flera hundra svar.
besviken efter UL eller nåt sånt om du vill leta efter den.

Kram!

Du sörjer att du inte får en dotter. Inte att du ska få en bebis och son till. Det går att göra samtidigt och är fullt normalt.

Min arbetskompis hade två söner och ville ha en flicka så de bestämde sig för att försöka med en bebis till och fick en pojke till. Ett sista försök resulterade i trillingpojkar. Nu har de alltså sex killar. Japp, det kan alltid vara värre!  

Förstår precis hur du känner jag hade blivit besviken om jag inte hade fått en dotter. Vill ha en av varje men ville ha en flicka som första barn, som tur är fick jag det, nu jobbar vi på nummer två och nu skulle jag bli besviken om det blev en flicka istället. Fast jag försöker ju beställa tvillingar en av varje. Har alltid drömt om att ha två flickor och en pojke. Men min blivande man har sagt att det blir bara 3 om jag får tvillingar annars får jag nöja mig med två. Vi har tvillingar i släkten och han vill inte riskera att vi får fyra barn. Självklart skulle jag älska mitt barn oavsett vad det blev men skulle inte kunna känna samma glädje under själva graviditeten.

Jag kan sätta mig in i din situation. Jag har precis plussat med nr 2.
Vi har en dotter redan och nu önskar jag mig en son.
Vi får helt enkelt se vad det blir.

Men om man känner på sig att man skulle bli väldigt besviken om det inte är vad man har önskat sig innerst inne, hur vågar man då ta reda på könet innan?
Det skulle inte jag våga ialla fall, just med risken för att bli "besviken".
Skulle det inte vara bättre att gå ovetandes och sen vänja sig när man väl har barnet i famnen?

Klart du kommer vara glad aven om det ar en kille.

Men jag forstar dig. Jag vill bara ha en tjej. Jag kan inte forklara varfor, det bara ar sa. Har inga och planerar inte heller for barn, men som det ar nu kanns det jattehemskt att fa en pojke. Men nar man val har honom vet man ju att man kommer vara jatteglad.

Forstar att det kanns skit nu men jag ar overtygad om att det kommer ga over. Prata med barnmorska/kurator!! Dom har stott pa sant har forut. 

Jag håller med om att ämnet är väldigt tabu-belagt, alla verkar bara vilja ha friska barn! Och SJÄLVKLART är det mitt första val också, ett helt normalt, friskt barn... men får jag välja kön så vill jag också ha en tjej. Kommer inte ta reda på könet innan det kommer ut och kommer ju självklart älska barnet oavsett kön.. men ja, fick jag välja så skulle jag göra det.

Visst får man önska! När jag väntade mina tvillingar och fick frågan om jag visste vilket kön de var så svara jag att jag inte visste men om jag fick välja så ville jag ha en av varje. Då var det en som sa att "så får man inte säga". Undrar varför hon frågade i så fall? Det handlar ju inte om att jag inte kommer att älska barnen om det inte blir som man har hoppats. Vad gäller tvillingar så tror jag att det inte blir samma konkurrens eller jämförande sinsemellan om de är av olika kön. Och jag fick faktiskt som jag ville, en tjej och en kille!

Du kanske ska ha fler barn i framtiden så det kanske blir en flicka nästa gång?

hmmm... jag är lite tvärtom.. ska in på UL imorgon och "önskar" mig en pojke :)

http://miccawhite.blogspot.com/

Du är inte ensam!
Mitt första barn var en pojke och jag trodde stenhårt att andra också skulle vara det. när jag fick veta att det var en tjej blev jag så ledsen. Men nu när hon är här så är jag jätteglad för min flicka och min pojke :)

Anonym (håller med) Vill också ha en av varje nu jue *avis* Men som sagt skulle bli glad oavsett bara det blir barn, fick vänta 5 år på första och hade ändå ångest över att inte veta vad det skulle bli. Har nyligen haft ett missfall och har BIM idag så håller tummarna. Fick man beställa skulle jag helst vilja ha tvillingar en av varje annars en liten kille eftersom vi redan har en flicka. Men skulle så klart bli överlycklig av en flicka till med. Hoppas det är på g...har ingen mensvärk och brukar alltid få det två dagar före, men den kan ju vara sen också

Oj vad många svar! Tack så jättemycket för all er respons, har inte varit hemma och haft möjlighet att gå in på familjeliv sedan jag skrev inlägget igår.

Det känns jätteskönt på ett sätt att läsa att så många andra känner likadant som jag gör, eftersom att ämnet som sagt är såpass "tabu" och man i allmänhet egentligen bara förväntas vara glad och lycklig över att barnet förhoppningsvis är friskt och att man överhuvudtaget kan bli gravid. Det är så man önskar att man kände, är ju det mest logiska. Och som ni skriver, detta är ingenting man vill ta upp med vem som helst. Det kan bli helt fel. Men tankar är tankar... och de är ju inget man kan sätta på och stänga av med en knapp utan de bara finns där. Därför förstår jag att det är viktigt att bearbeta det hela innan barnet kommer.

Ang. att jag ville ta reda på könet i förväg var att jag bestämde mig för att det är bättre att jag några månader i förväg får veta vad det är för liten krabat där inne så att jag kan bearbeta "besvikelsen" (låter så hemskt) redan nu innan barnet kommer. På det sättet slipper jag ev. känna mig ledsen när barnet kommer. Jag vet hur känslig jag var när jag fick min första son och är rädd för att alla hormoner som spökar och tankar om det här med att vilja ha en tjej ska ta bort lyckan över det nya barnet. Men jag förstår ju även er som resonerar så att det är bättre att inte veta och istället bara känna lycka när barnet kommer över själva barnet och inte vilket kön det är... tror bara att vetskapen är bättre just i mitt fall. Första barnet ville jag inte veta vad det var.

Det jag kan tycka är något av det jobbigaste är faktiskt andra människors (och i synnerhet brukar det vara andra tjejer) kommentarer om att "nu blir det säkert en liten tjej den här gången" eller "vill du helst ha en tjej eller kille - vore det inte roligt att få en av varje?".... etc. etc. Likadant med tjejkompisar som har fått en tjej redan och berättar hur lyckliga de är för att just ha fått en tjej. Detta är något jag upplever att jag stöter på ofta! Men sedan är jag ju väldigt känslig gällande detta också. Reaktionen blir då att bara låtsas som att jag verkligen inte bryr mig om könet och att det ska bli jättemysigt att min nuvarande son ska få en liten lillebror.

Jag har 2 töser och är gravid på nytt, jag vet att jag kommer få höra av folk att hoppas det blir en pojke nu då...men jag skulle bli enormt glad bara det blir en frisk liten bebis, men allra praktiskt skulle nog vara en tjej till ändå, jag har ju kläder och allt i rosa typ...=)
Hade jag fått 2 pojkar vet jag med säkerhet att jag nog hade drömt om en tjej, jag önskade nog hett i hemlighet att den första skulle vara en tjej, vilket det ju var.
man får visst önska, det tycker jag!!