Sorg över att inte få en dotter...
Jag vill bara skriva av mig lite när det gäller ett ganska så tabubelagt ämne, vilket är det här med att man önskar sig ett barn av det ena könet.
Jag har sedan tidigare en alldeles underbar liten son på drygt 2,5 år som jag naturligtvis älskar över allt annat. Nu är jag gravid på nytt och fick då reda på att det här barnet också är en pojke. Jag borde såklart vara sprudlande glad för det kommande barnet och vara tacksam för att jag överhuvudtaget kan bli gravid etc., och detta är jag mycket väl medveten om. Men jag kan inte hjälpa utan att känna en stor ledsamhet över att det inte är en liten tjej i magen... den här typen av tankar känns väldigt tabu och jag skäms för att jag överhuvudtaget kan känna såhär, men jag vet inte hur jag ska kunna vända det hela till något positivt. Det som känns extra jobbigt nu är när flera av mina vänner fått barn och nu fått flickor och jag kan inte hjälpa utan att känna mig avundsjuk på dem.
Det hemska är att jag stundtals inte känner mig glad över graviditeten och inte ser fram emot barnet som är på väg. Det är verkligen hemskt, men i ärlighetens namn så som jag känner. Pappan till barnet kan inte alls förstå mina känslor och har svårt för att prata om det hela.
Nu vill jag bara hitta ett sätt att se framåt och vara överlycklig över den lilla killen som komma skall. Finns det någon mer där ute som känner eller känt som jag och har några råd att ge för att jag ska kunna bearbeta detta? Psykolog förstår jag kan vara ett alternativ, men kanske andra idéer på hur man kan "vända sina tankar" till något positivt.
Visst, jag kanske får en tjej om jag blir gravid en tredje gång, men samtidigt känns det ju inte särskilt sunt att bli gravid på nytt innan man har bearbetat önskan om en tjej, utifall att det med stor sannolikhet blir en kille igen.
Jag förstår att ämnet är känsligt och att många där ute inte har förståelse för min situation. Det behövs därför inga kommentarer om hur "knäppt" det här är eller liknande, för jag är som sagt fullt medveten om att mina tankar är helt oförnuftiga.
Tacksam för svar!