Sorg över att inte få en dotter...

Oj vad många svar! Tack så jättemycket för all er respons, har inte varit hemma och haft möjlighet att gå in på familjeliv sedan jag skrev inlägget igår.

Det känns jätteskönt på ett sätt att läsa att så många andra känner likadant som jag gör, eftersom att ämnet som sagt är såpass "tabu" och man i allmänhet egentligen bara förväntas vara glad och lycklig över att barnet förhoppningsvis är friskt och att man överhuvudtaget kan bli gravid. Det är så man önskar att man kände, är ju det mest logiska. Och som ni skriver, detta är ingenting man vill ta upp med vem som helst. Det kan bli helt fel. Men tankar är tankar... och de är ju inget man kan sätta på och stänga av med en knapp utan de bara finns där. Därför förstår jag att det är viktigt att bearbeta det hela innan barnet kommer.

Ang. att jag ville ta reda på könet i förväg var att jag bestämde mig för att det är bättre att jag några månader i förväg får veta vad det är för liten krabat där inne så att jag kan bearbeta "besvikelsen" (låter så hemskt) redan nu innan barnet kommer. På det sättet slipper jag ev. känna mig ledsen när barnet kommer. Jag vet hur känslig jag var när jag fick min första son och är rädd för att alla hormoner som spökar och tankar om det här med att vilja ha en tjej ska ta bort lyckan över det nya barnet. Men jag förstår ju även er som resonerar så att det är bättre att inte veta och istället bara känna lycka när barnet kommer över själva barnet och inte vilket kön det är... tror bara att vetskapen är bättre just i mitt fall. Första barnet ville jag inte veta vad det var.

Det jag kan tycka är något av det jobbigaste är faktiskt andra människors (och i synnerhet brukar det vara andra tjejer) kommentarer om att "nu blir det säkert en liten tjej den här gången" eller "vill du helst ha en tjej eller kille - vore det inte roligt att få en av varje?".... etc. etc. Likadant med tjejkompisar som har fått en tjej redan och berättar hur lyckliga de är för att just ha fått en tjej. Detta är något jag upplever att jag stöter på ofta! Men sedan är jag ju väldigt känslig gällande detta också. Reaktionen blir då att bara låtsas som att jag verkligen inte bryr mig om könet och att det ska bli jättemysigt att min nuvarande son ska få en liten lillebror.