Våra barns kommentarer som vi inte glömmer :)

Min äldre son var i 4 års åldern. Vi gick nerför en lång trappa och den var full med sniglar. Han gick väldigt försiktigt ner för att inte trampa på dom. När vi kom till det sista trappsteget slappnade han av och satte ner foten utan att kolla. Kras och smet under foten. Han blev arg och sa: Dumma snigel, var du tvungen att ligga där? Det va inte mitt fel att du blev död under kokon.

Jag skrattade så jag grät hela vägen hem sen. Och han gick jämte hela vägen och skällde över denna snigeln

Har en gammal goding som även son nr 2 säger

Store grabben och jag skulle gå och handla en söndag. Han var väl i 3-årsåldern. På vägen till affären gick vi förbi en pizzeria. Högt och tydligt säger han: mamma, jag vill ha f***a.
Jag sa va?
Jag vill äta f***a idag.
Det heter pizza.
Jaaaa, f***a.
Nej, det blir ingen PIZZA idag!

(pensionärsligan passerar ju oss.. väldigt lägligt.. och en hel del arga blickar)

Grabben gallskriker nu att han vill ha f***a och jag småspringer med knallrött ansikte in mot affären och lyckas muta med godis bara han är tyst.

Nu säger även lilleman detta men än så länge inte utomhus

Vet inte om min lille son försökte driva mig till vansinne men han vägrade "lära" sig säga lampa utan envisades med att kalla dom för pappa. Så vid besök av killkompisar eller på stan mm så kunde han springa fram till nån oskyldig stackars karl, peka och skrika min pappa (min lampa) och pekade mot nån lampa långt förbi Det har varit många röda kinder, generade skratt och mordiska blickar från fruar/flickvänner