Jag längtar till jul!!!

Min kompis skickade följande länk till mig igårkväll och nu är det kört-

 www.youtube.com/watch?v=p1P_giB0TKg

Jag ÄLSKAR julen. På ett nästan lite sjukt vis. Jag älskar att pynta, jag älskar att spela julmusik, jag älskar att ha tomtar överallt, jag älskar hela julmystiken och december är en saga för mig. Förra julen var vår son 7 veckor gammal och allt var nytt och han bara sov. Denna julen kommer att vara den första julen med honom där han är uppe och glad och medveten. Och jaaa jag ska ljuga honom full av tomte. Jag är 26 år och tror fortfarande att världen är full av tomtenissar hela december. Det är mysigt

Varje år den första advent gör vi samma sak. Går på julskyltning. Tre olika. I mannens hemstad, i min hemstad och i grannkommunen Efter det bär det av hemåt för att det ska städas ordentligt till julmusik på hög volym. Vi julpyntar tillsammans. Vi bråkar om ljus som inte fungerar, ljusstakar som inte passar julstjärnor, tomtar som inte kan sitta där fattar man väl osv. När kvällen kommer  kurar vi traditionsenligt upp oss i soffan med mängder av juleljus tända i hela huset och tittar på home alone, the santa claus, grinchen eller så kör vi sunes jul - maraton.   Allt med en mugg glögg eller ett glas iskall JULMUST i näven och pepparkakor på bordet. 

Hemmet doftar apesin med kryddnejlika, pepparkakor och glögg. Vi känner oss som nyförälskade tonåringar och världen är underbar.

Den andra advent bjuder vi hem alla våra närmsta vänner. Det är julgodisdax!  Vi dricker glögg och har julölsprovning medan vi kokar knäck, gör ischoklad och rischoklad i stora lass och sist men inte minst har vi pepparkakshusbyggningstävling parvis. Det är alltid en succé. Julmusiken dånar och gapflabben avlöser varandra medan pepparkakskåkarna klistras ihop och dekoreras. Som avslutning myser vi alla upp oss i vardagsrummet, tänder levande ljus överallt och garvar läppen av oss till tomten är far till alla barnen. En film jag stolt kan säga att jag sett 64 ggr.

Jag längtar så fruktansvärt mycket till jul nu. Hur firar du din jul?  Vad har ni för traditioner och vanor kring denna magiska högtid?  

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-06-18 10:47
jag är gift med tomten. Förra året började min man spara ut sitt skägg i slutet av maj månad. Enbart för att han skulle vara tomte till jul. Skägget skulle sedan blonderas vitt. Han hade i blonderingsmedel i både skägg och mustasch och satt och andades genom en lång papperstratt ut på balkongen.

SÅ mycket går vi in för det!

Jag blir faktiskt lite avundsjuk. Jag önskar att jag också kunde längta efter jul och älska julen. Men det gör jag inte. Varför? Jo när jag var 7 så skildes mina föräldrar och pappa blev ihop med en annan tjeje. Urgo och vi tycker om varandra (är 28 idag) men pappas nya jobbar natt, enbart och under alla år de var gifta (de skilde sig i år) så var hon ledig TVÅ gånger natten till julafton och vi sov alltid hos pappa natten till julafton. Vilket betydde att hon kom hem 7 på morgonen och skulle sova till 13. Vilket i sin tur betydde att jag, min syster och pappa skulle laga julmat. Och eftersom deras sovrum hela tiden i alla hus de ägt under åren, legat intill köket har vi varit tvungna att vara extremt tysta när vi lagat maten. Har ni försökt laga julmat TYST någon gång? Sedan vaknade hon äntligen och vi kunde börja äta. Då började hackandet på våran mamma. Det östes så mycket skitsnack om vår mamma så att min syster grät varje jul fram tills för 3 år sedan. Detta stressade upp oss i förväg och det blev mer och mer stress eftersom matlagningen sattes igång senare och senare för varje år som gick och det var alltid mamma som fick stryka på foten, vi kom hem till henne altl senare på kvällen= hon fick sitta ensam på julafton MÅNGA timmar för att pappa var helt säker på att vi visst gick hem till mamma 17 förra året fast det var 16 och året innan dess var det 15, året innan 14...
Julafton för mig betyder stress stress stress. Två gånger har jag upplevt stressfria jular sedan jag var 7 år gammal. Första året var en chock. Var det SÅ julen kunde vara? Året efter var pappas exfru också ledig på julafton, och så fort det började bli stressigt då gick jag därifrån. Jag vägrade delta i julfirandet om det började kännas stressigt.
I år blir det intressant. Nu har pappas och hans exfrus skilsmässa gått igenom så det blir firande på varsitt håll för dem. Vi kommer som vanligt fira hemma hos pappa först och sedan gå hem till mamma. Problemet är att pappa gnällt en massa om att det blir ju jättesynd om honom då som får sitta ensam en massa timmar på julafton, att han gjort det mot mamma en massa år förstår inte han. Så det ska bli väldigt intressant att se hur julblajet blir i år. Tar iallafall bilen upp dit så jag kan fly fältet och dra hem till vänner när det blir för pestigt.

Jag blir faktiskt lite avundsjuk. Jag önskar att jag också kunde längta efter jul och älska julen. Men det gör jag inte. Varför? Jo när jag var 7 så skildes mina föräldrar och pappa blev ihop med en annan tjeje. Urgo och vi tycker om varandra (är 28 idag) men pappas nya jobbar natt, enbart och under alla år de var gifta (de skilde sig i år) så var hon ledig TVÅ gånger natten till julafton och vi sov alltid hos pappa natten till julafton. Vilket betydde att hon kom hem 7 på morgonen och skulle sova till 13. Vilket i sin tur betydde att jag, min syster och pappa skulle laga julmat. Och eftersom deras sovrum hela tiden i alla hus de ägt under åren, legat intill köket har vi varit tvungna att vara extremt tysta när vi lagat maten. Har ni försökt laga julmat TYST någon gång? Sedan vaknade hon äntligen och vi kunde börja äta. Då började hackandet på våran mamma. Det östes så mycket skitsnack om vår mamma så att min syster grät varje jul fram tills för 3 år sedan. Detta stressade upp oss i förväg och det blev mer och mer stress eftersom matlagningen sattes igång senare och senare för varje år som gick och det var alltid mamma som fick stryka på foten, vi kom hem till henne altl senare på kvällen= hon fick sitta ensam på julafton MÅNGA timmar för att pappa var helt säker på att vi visst gick hem till mamma 17 förra året fast det var 16 och året innan dess var det 15, året innan 14...
Julafton för mig betyder stress stress stress. Två gånger har jag upplevt stressfria jular sedan jag var 7 år gammal. Första året var en chock. Var det SÅ julen kunde vara? Året efter var pappas exfru också ledig på julafton, och så fort det började bli stressigt då gick jag därifrån. Jag vägrade delta i julfirandet om det började kännas stressigt.
I år blir det intressant. Nu har pappas och hans exfrus skilsmässa gått igenom så det blir firande på varsitt håll för dem. Vi kommer som vanligt fira hemma hos pappa först och sedan gå hem till mamma. Problemet är att pappa gnällt en massa om att det blir ju jättesynd om honom då som får sitta ensam en massa timmar på julafton, att han gjort det mot mamma en massa år förstår inte han. Så det ska bli väldigt intressant att se hur julblajet blir i år. Tar iallafall bilen upp dit så jag kan fly fältet och dra hem till vänner när det blir för pestigt.

Mina föräldrar var alkoholister, så jularna när jag var liten var inte heller speciellt roliga. Jag fick inte uppleva en "riktig" jul förrän jag träffade min man. Nu vet jag hur underbar julen kan vara och sen min mamma dog och pappa blev nykter har julen varit bra med familjen också och i år ska vi åka till pappa på julaftonen och jag VET att det kommer bli mysigt. Visst är det hemskt och jobbigt med en massa negativa minnen, men du måste försöka göra dig fri och fira jul på det sätt du vill. 

Samma här, min föräldrar var också alkoholister. De var skiljda o jag bodde hos pappa. Kommer så väl ihåg ett år då jag var ca 5 år o hade tjatat till mig mina julkappar innan julafton o pappa gett med sig. Han sa visserrligen att jag inte skulle ha några på julafton, men jag fattade inte riktigt att han menade det, så julafton kom, jag hade inga julklappar men dock en pappa som låg däckad i soffan hela julen, jag fick klara mig själv.
Bestämde att jag ALDRIG skulle utsätta mina barn för liknande, så jag tar inte ens ett glas cider på julen.  Inte för att det skulle vara nån fara men jag har blivit alltför anti.
När pappa träffade sin sambo när jag var runt 10 år ställde hon ett ultimatum på honom, henne eller spriten. Tack o lov valde han henne o blev sedan nykter. Jularna efter det har varit underbara.
Jag fattade inte att det kunde vara så. Nu är man helt o hållet "juloman"!

Jag klämde in lite julpyssel imorse eftersom jag vaknade kvart i sex. Hafsade ihop en julvimpel till hallen, men kan inte bestämma mig om den är bra som den är eller om jag ska sätta dit ett GOD JUL (vita bokstäver på de enfärgade röda och röda bokstäver på de vita)?