Svärmor = problem?

Nej du, tänk det måste ligga någon prestige i att vara själv med våra små så tidigt som möjligt... Min svärmor började surra om att hjälpa oss med henne när hon steg upp där vid tre/fyra snåret på morgonen under livets första tre månader.  Svärmor menade på att hon kunde komma å hhämta henne, och ta henne hem till farmor & farfar. Ehhh, nej tack!

Stå på dig, om du inte vill så vill du inte. Och det behöver ingen ifrågasätta! Gillar varken svärmor eller exet situationen så är det så. När jag bara inte orkar argumentera längre om saker och ting, ex. varför jag anser att småbarn inte ska lämnas längre stunder, så har jag sagt: "det är jag som är mamma, har burit på lilla damen, och är den som tar beslut" Antigen så lyssnar dem på vad jag säger, eller så är jag med henne själv. Hon är idag nästan nio månader. Och idag får dem sköta,men det ska vara hemma hos oss och det är inte ofta. Antingen så lyssnar dem på instruktionerna, när hon ska sova, äta eller hur hon ska sövas etc. Eller så löser vi det här själva... Egoist? Ja, kanske, men det är vad jag behöver som är viktigt inte svärmor eller mamma.

Så Liljorna, om du behöver tiden till din familj så är det så! Det vet ingen annan.... Har du ställt henne motfrågan, hur det kommer sig att hon anser sig ha rätt till denna egentid?