Går ni till akuten med en stukad fot? Och blir ni arga på att andra får gå före?

Här finns det en närakut och om man vänder sig till vårdcentralen så skickas man dit, för på vårdcentralen kan de ju inte röntga foten. Närakuten tar röntgenbilderna och skickar in dem till SÖS och där kollar deras röntgenläkare på dem.

Det har hänt mig vid några tillfällen att jag har gått till vårdcetralen ( två ggr med min son och två ggr med min 85-åriga gamla farmor) för att vi har trott att de har stukat nån del, och då har vårdcentralen skickat oss vidare till Närakuten för säkerthetsskull. Väl där har det visat sig vara brutet. Men det har också hänt mig en gång att jag åkte till närakuten och trodde att jag hade brutit min fot och så var den bara stukad. Hur vet man egentligen skillnad på brutet eller stukat? Jag jobbar inte inom vården och kan inte avgöra det. Och om de inte ens kan vara säkra på vårdentralen hur kan det då förväntas att jag kunna veta?

Sen är det klart att jag inte är en sån idiot att jag sitter och klagar på att man får vänta. Självklart ska de som är mest skadade gå först.

Sen tror jag att förre skulle söka sig till akuten om vårdcentralerna var lite bätte. Det går inte ens att ringa till vår vårdcentral för att prata med en människa, det är bara automatiska telefonsvare hela tiden och så ska man knappa in sitt nummer så ringer de upp senare. Och vill man till en doktor så ska man ringa dem personligen och boka tid. Varje doktor har kanske telefontid en halvtimma tre dagar i veckan, sen är deras telefontider fyllda och man får försöka nästa dag. Jag har försökt få tag på min läkare i över en vecka och det är helt lönlöst. Har försökt att lämna meddelande till henne att ringa upp mig, men det gör hon inte för det måste gå genom hennes j*vla telefontid. Inte konstigt att folk tröttnar till slut och åker in till akuten, där får de åtminstående träffa och prata med en livs levande doktor.

Samma sak med min mamma som har en psykisk sjukdom. Hon har kontaktpersoner, läkare osv men det funkar inte för de håller ju inte kontakten med henne. Och när en patient har en diagnos då isolering och socialaproblem är en stor faktor i det hela så krävs det ju att kontaktpersonen anstränger sig (inte minst för att det är hennes jobb), men det funkar inte. De skiter totalt i min mamma. Ringer jag upp dem så ringer de inte upp mig. Däremot om jag åker dit och sätter mig, och säger att jag vill prata med en ansvarig (och hotar med att kedja fast mig i elementen om jag inte får det) då får jag prata med nån. Sen lovar de guld och gröna skogar, och vad händer??? NADA....

Majsan71! Jag är nog en sån person som inte kan skilja på en stukning och en brytning, och kanske känner jag inte min kropp så väl. Men jag är även en sån (när jag inte är föräldraledig) som har så ont om tid att jag söker bara läkarvård i yttersta nödfall. De flesta jag känner går inte till doktorn för man måste ta sig genom en labyrint för att få tid. Det måste bli lättare att få komma in på vårdcentralerna för det tror jag är hela lösningen på problemen på akutmottagningarna. Jag vet ingen som går till vårdcentralen med en förkylning. De flesta jag känner sitter hemma och jobbar eller alternativt går till jobbet ändå.