Har kvinnor inget ansvar?

Du får hemskt gärna delge din uppfattning om vad ansvar är, eftersom att bryta ett destruktivt mönster tydligen varken är ansvarigt eller oansvarigt enligt dig.

nej det är inte ansvarsfullt

 

det är ansvarsfullt av förövarna om DE bryter beteendet

Pratar inte om förövarna, pratar om personen som slutar umgås med dom.

Men låt mig omformulera frågan:

Föräldrar som låter sina barn springa ute hela nätterna och råka ut för trubbel gång på gång, skulle du kalla de för ansvariga föräldrar?

du talar om föräldraskap då tråden OCH din fråga behandlar vuxna kvinnor.

åter till ämnet; jag förstår att du inte pratar om förövarna utan om din mor. din mor var INTE ansvarig för de upprepade brott som begicks mot henne. hon kanske var ansvarslös på andra sätt, men ansvarig för andras handlingar var hon inte.

i regel reagerar människor med utsatta mödrar som du; de ger sin mor skulden. jag skulle kunna skriva(och har skrivit) en uppsatts i detta ämne, men jag hinner inte just nu.

För att sammanfatta hur jag ser på saken; Jag är ganska övertygad om att de flesta gör det dom kan för att inte drabbas av något hemskt; läs misshandel, våldtäkt, rån etc.

Det är inte upp till andra att bedömma om en individ har ansvarat för sin egen säkerhet eller ej, det kan endast individen själv göra.

Individens ansvar för sin egen säkerhet och ansvar för att bli utsatt för brott ser jag som två helt skiljda saker.

Inget offer för våldtäkt har något som helst ansvar för att bli utsatt för det. Ansvar och skuld kan endast ligga på förövaren.

ansvar är att inte begå brott mot, eller skada andra. och att betala sina räkningar.

Du har rätt.. Alla mina argument i tråden baseras egentligen på min relation till min mamma.

Facepalm....

Jag lovar dig att du inte behöver dra nåt psykolog snack med mig just nu :)

Jag hyser inget agg mot min mamma alls. Men jag anser fortfarande att hon kunnat hanterat sitt liv mer ansvarsfullt, vilket hon nu gör som tur är.
Har en mycket god relation till min mor anser jag själv, och jag är mycket glad över det.

Jag förstår att är skönt att lägga över diskussionen på mig och mitt psyke, när du inte klarar av att hantera mina frågor och argument.

Men om du kan får du ju gärna svara istället för att slingra dig undan.

Har föräldrar ansvar för deras barns umgänge, utetider, beteendemönster osv?

Om ja, har man inget eget ansvar över sig själv i samma frågor? Vem har isåfall det ansvaret?

Thats it?

jag klarar av dina argument fint :)
du har inga.
föräldrar har ansvar för sina barn, men det hör ff inte till ämnet.
vuxna har ansvar över sig själva vad gäller dessa frågor, men inte ansvar för andras handlingar.

jag skrev tidigare i tråden svar till just det tankesätt du har. jag orkar inte upprepa mig, så var snäll och läs de inläggen innan du riktar dig till mig igen :)

Okej, då är vi oeniga om vad ansvar betyder helt enkelt.

Men jag tappade helt respekten för dig när du försökte göra nån slags psykologisk bedömning av mig, baserat på ett par rader text. Kändes sådär halvt seriöst från en psykolog.

Är alla psykologer lika snabba med att göra bedömningar som dig? Eller är ni bara ett fåtal?