Hjälp!! Hur hantera utbrott från 1,5 åring?

Jag skulle avleda. Jag vet att vissa tycker att man ska vara hård och stå på sig.. men det tar så mycket energi att jag själv inte anser det vara värt det.. Så jag skulle avleda med något roligt. Inte sagt att det ska vara en "muta" såsom glass och annat.. men att iaf försöka hitta på nåt kul.

Typ, Nu ska mamma laga mat, vill du vispa pannkakssmeten?

Jag har försökt det där med att sitta med dem i knät tills de lugnar sig.. men det funkade inte på vår kille.

Tänk att det är en period du ska igenom, och genom att avleda så avbryter du utbrotten och kanske får henne att lugna sig automatiskt..  Om några månader så kanske de är färre och färre!

Om hon vil ha en glass så räcker det med att du säger: Nej du får ingen glass nu för att vi ska snart äta mat (tex) Det räcker! Hon kommer ju då fortsätta skrika och bråka, men hon förstår mycket väl vad du säger. Du ska bara ignorera henne då.

Det gäller egentligen alla dom här utbrotten. Säg först till en gång och förklara på ett sätt som hon förstår. Om inte det räcker så "ignorerar" du henne. Hon kommer tillslut fatta att hennes små utbrott inte hjälper!

Jo hon bryr sig, men hon kan inte hindra sina impulser ännu. Du kan inte förvänta dig av en 1½-åring att hon ska lyda, det är en omöjlighet för dem.

I den åldern kommer nästa steg i självständighetsutvecklingen, och det handlar främst om att de upptäcker en egen vilja och visar ofta detta mycket tydligt.

I första hand måste du undvika de negativa kommentaren nej och inte. När ni ska gå in, säg istället att ni ska gå in och göra något annat roligt! Uppmuntra med vad det nu är för roligt ni ska göra inne istället, kanske laga mat, klappa katten, plocka blommor på vägen?? Vad som helst. Vänd det till något positivt, brukar fungera mycket bättre än vad man tror.

Detsamma när ni ska åka bil, vart ska ni? Uppmuntra med hur roligt det ska bli och vart ni ska åka! När du säger att hon inte får glass nu så säg inte bara nej, utan säg att ja glass är jättegott, det kan vi äta imorgon/senare etc.

Försök att förekomma utbrotten eller undvika dem genom att avleda med något annat roligt istället. Faktum är att de, i den här åldern, fortfarande är ganska lätta att faktiskt avleda Värre blir det ju senare framåt 2½ års åldern!

Ofta kan man fundera över om det verkligen är värt att barnet inte får som hon vill, varför inte? Finns det en god anledning, då ska man givetvis vara konsekvent, men fundera noga över vad som egentligen vore så farligt med att hon tex får smaka lite glass (om det finns).

Slutligen vill jag säga att du vinner ingenting på att vara konsekvent än så länge eftersom de ändå inte kan generalisera från en situation till en annan, de kan inte hantera ett nej och handla utifrån det. De följer fortfarande sina impulser.

Detta är ingenting hon VILL göra. Men hon har inte verktyg att lugna sig. Du är verktyget. När hon får sina utbrott så håll i henne i ett fast grepp. Prata lågt och mjukt med henne. Hon behöver hjälp att lugna sig, det går inte av sig själv och hon själv klarar det inte. Gör också som ovanstående säger - ta in henne i det dagliga arbetet.

Hundar och barn fostras lika säger man. Med en hund måste man korrigera INNAN hundens utbrott (utfall ex.vis) kommer. Jag tror att man kan göra lika med barn. Ser man att barnet vevar upp sig så kan man försöka avleda med nåt kul.

Sen, ett råd som faktiskt hjälper enormt mycket: Säg hellre ja än nej. Välj dina strider.  Vill hon ha glass så ge henne en glass. Men vill hon ha en till så säg bara att "då får du ont i magen, men du kan få en glass i morgon/på lördag" eller nåt sånt.

Jag känner igen det där.

Min kan också bli helt galen ibland om han inte får som han vill eller om något inte går hans väg.

Jag sätter mig på huk brevid honom och säger att han ska lyssna på mamma (Då brukar han lugna ned sig) och sedan berättar jag att han inte får en glass och varför (lite kort) sen försöker jag avleda och fråga om han vill göra något annat (typ pussla, läsa bok etc) oftast vill han ju inte det och fortsätter vara arg och då upprepar jag bara och ignorerar. Sen när det lagt sig lite brukar jag försöka försonas typ göra något roligt så att han inte har den arga känlsan kvar i kroppen.

Om han nyps eller river till mig när han blir arg då blir jag också arg på honom och säger att man inte får slåss och han får ge mig en kram för att be om ursäkt. Det funkar för oss!

Men det gäller också att välja sina strider! Ibland kan sonen stå vid skafferiet före maten och vilja ha en kaka, och de flesta gånger är det bättre att försöka att avleda och inte ta "disskutionen" Alltså att låtsas att inte höra och byta fokus till något annat.

Men försök att vara tydlig med att skrik och gap inte lönar sig. Utan har du sagt nej så är det nej. Uppmärksammar man "utbrotten" för mycket kan det också vara en orsak till att det kommer flera tror jag, så är det för oss iaf.