Inlägg från: Me o Mike |Visa alla inlägg
  • Me o Mike

    Hjälp!! Hur hantera utbrott från 1,5 åring?

    Om hon vil ha en glass så räcker det med att du säger: Nej du får ingen glass nu för att vi ska snart äta mat (tex) Det räcker! Hon kommer ju då fortsätta skrika och bråka, men hon förstår mycket väl vad du säger. Du ska bara ignorera henne då.

    Det gäller egentligen alla dom här utbrotten. Säg först till en gång och förklara på ett sätt som hon förstår. Om inte det räcker så "ignorerar" du henne. Hon kommer tillslut fatta att hennes små utbrott inte hjälper!

  • Me o Mike
    vittra skrev 2010-06-23 10:05:08 följande:
    Jo hon bryr sig, men hon kan inte hindra sina impulser ännu. Du kan inte förvänta dig av en 1½-åring att hon ska lyda, det är en omöjlighet för dem.

    I den åldern kommer nästa steg i självständighetsutvecklingen, och det handlar främst om att de upptäcker en egen vilja och visar ofta detta mycket tydligt.

    I första hand måste du undvika de negativa kommentaren nej och inte. När ni ska gå in, säg istället att ni ska gå in och göra något annat roligt! Uppmuntra med vad det nu är för roligt ni ska göra inne istället, kanske laga mat, klappa katten, plocka blommor på vägen?? Vad som helst. Vänd det till något positivt, brukar fungera mycket bättre än vad man tror.

    Detsamma när ni ska åka bil, vart ska ni? Uppmuntra med hur roligt det ska bli och vart ni ska åka! När du säger att hon inte får glass nu så säg inte bara nej, utan säg att ja glass är jättegott, det kan vi äta imorgon/senare etc.

    Försök att förekomma utbrotten eller undvika dem genom att avleda med något annat roligt istället. Faktum är att de, i den här åldern, fortfarande är ganska lätta att faktiskt avleda Värre blir det ju senare framåt 2½ års åldern!

    Ofta kan man fundera över om det verkligen är värt att barnet inte får som hon vill, varför inte? Finns det en god anledning, då ska man givetvis vara konsekvent, men fundera noga över vad som egentligen vore så farligt med att hon tex får smaka lite glass (om det finns).

    Slutligen vill jag säga att du vinner ingenting på att vara konsekvent än så länge eftersom de ändå inte kan generalisera från en situation till en annan, de kan inte hantera ett nej och handla utifrån det. De följer fortfarande sina impulser.
    Jag håller med i nästan allt du säger här.. Avleda och uppmuntra andra saker är jätteeffektivt. Men man vinner visst massor med att vara konsekvent. Så upplever iaf vi det hemma. Ok, nu är ju vår minsta drygt 2 och kanske förstår en hel del mer.
  • Me o Mike
    vittra skrev 2010-06-23 10:05:54 följande:
    Du menar att man helt ska ignorera barnets känslor? Det tycker jag är en usel idé...
    Nej inte barns känslor, utan barns ilska över att inte få som dom vill.

    Dock säger jag igen. Ts barn är kanske lite väl litet att göra detta på, men på barn som är lite äldre.
  • Me o Mike
    vittra skrev 2010-06-23 10:14:31 följande:
    Om du anser att man är konsekvent genom att helt ignorera den vilja och de känslor som barnet har så har du fått det mesta om bakfoten... dessutom skrev jag inte att man inte ska vara konsekvent. Jag skrev att man vinner inget på det i den här åldern. Men det fungerar säkert att totalt ignorera också, frågan är vad man egentligen vinner... ett barn som slutar uttrycka sig, vill man ha ett sådant barn? Inte jag i alla fall...
    Hmm ja isf har hela Bup inkl barnpsykologer fått allt om bakfoten och du har fått det rätt.
  • Me o Mike
    vittra skrev 2010-06-23 10:18:12 följande:
    Är övertygad om att bup och barnpsykologer inte anser att man ska ignorera barns känslor. Men du kanske menar nannyakuten..? Och du kanske menar barn i 4-5 års åldern..?
    Nej jag menar det jag skriver.. Pratar inte om nån jävla nannyakut.
  • Me o Mike

    ...men som jag skrev. Lite äldre barn än ts,

  • Me o Mike
    vittra skrev 2010-06-23 10:22:19 följande:
    Då vågar jag påstå att ingen utbildad barnpsykolog anser att det är rätt sätt att ignorera , särskilt inte så små barn. Då har du missuppfattat det hela grovt.
    Men läs vad jag skriver för!!! Jag pratar om äldre barn! Skrev ju att jag sen såg att ts barn är för liten för denna metod.

    Tänk att du ALLTID ska sitta och tjäfta och vara jävlig.
  • Me o Mike
    Kitty82 skrev 2010-06-23 10:27:31 följande:
    Märker att när hon har slagit eller rivit mig så kan hon ibland komma lite senare efteråt och "säga förlåt". Hon kramar mig och man märkar att hon ångrar sig... så hon förstår att hon gjort fel..
    Ja visst förstår hon det! Dom är små, men smarta! Och när hon kommer och säger förlåt så är det ju jätteviktigt att verkligen uppmärksamma det och ösa beröm!
  • Me o Mike
    Kitty82 skrev 2010-06-23 10:42:51 följande:
    Me o Mike: visst uppmärksammar jag och ösar med beröm och kramas när hon kommer och säger förlåt. Mmm..små och smarta är dom, smartare än man tror :)
    Ja. Och förlåt för jag "skrek" här ovan och "tog över din tråd".
    Jag är en lite hetlevrad människa bara.

    Hon är säkert bara i en trotsfas. Den kommer tonas ut och sen kanske försvinna och sen gå över i en NY härlig småbarnsfas!
Svar på tråden Hjälp!! Hur hantera utbrott från 1,5 åring?