Narkos?

Jag mår inte bra av narkos utan har mått riktigt, riktigt dåligt. Om det har varit tillståndet eller om det är narkosen i sig ska jag låta vara osagt.

Efter sista open tjatade jag mig till lokalbedövning, läkaren gick med på det efter mycket om och men, och det har varit rätt behagligt faktiskt.

Man får massor av må-bra medicin, jag upplevde det faktiskt som att sitta bland rosa små moln, att läkaren jobbade och slet spelade absolut ingen roll.
Så bra har jag faktiskt aldrig mått någon gång. :)

Sen är man övervakad som en hög, de är skickliga på att tyda kroppssignaler, en liten rynka i pannan och du får mer må-bra-medicin.

Mhä? Hök skulle det vara. Övervakad som en hök...

Det var en komplicerad fraktur med benbitar som stack ut lite här och var.
Den första open skedde naturligtvis med narkos då den var akut och det inte fanns tid till planering.
Sedan har det följt några korrigerande opar då de bytt ut stålplattor bla.

Den sista då de skulle ta bort ståltråd, plattor och skruvar var den jag tjatade mig till lokalbedövning. Jag kände öht inget annat än att läkaren arbetade, kände vibrationerna av såg och skruvmejsel men absolut ingen smärta. Och då var jag ändå uppsprättad några dm...

Hur de bedövade har jag ingen större koll på men tror att de bedövar hela nerven på något centralt ställe.

Vore jag i ditt ställe med mina erfarenheter skulle jag diskutera och ta emot allt utan narkos. Men det är tack vare att jag vet att jag mår skitdåligt efter varje narkos. Annars har ju mina barn opererats ett antal gånger med full narkos och de har mått bra. Så narkos i sig är jag inte rädd för.