har problem med mamma

Detta var ett långt inlägg så kommer bara ta det som slår mig direkt när jag läser det.

Det allra första jag vill säga till dig är att det är INTE ditt fel. Det är inte något fel med dig.
När folk blir olyckliga men inte vet hur dom ska hantera det eller gör det bättre, har dom en tendens till att skylla på allt runt sig. Att alla gör fel, på vilket sätt man än gör, så blir dom aldrig nöjda. Det är som att försöka att fylla ett bottenlöst hål. Hon kommer aldrig att bli nöjd fören hon ( din mamma) tar itu med sig själv. Och du skall veta att det är FEL av henne att ta ut det över dig. Men vet man inte bättre, så gör man inte bättre.

Väldigt bra av dig att vända dig utanför familjen för hjälp, tyvärr är socialen inte så bra och dom brukar oftas svara att det är tonårsrevolt för att dom inte heller vet bättre. Det blir svårt att övertyga dom om något när man kommer dit med sina sociala masker påklistrade med superlim.

Det enda råd jag kan ge dig är gå till ungdomsmotagningen. Genom alla mina år får jag faktiskt säga att dom "fattar". Dom har väldigt öppna sinnen och jobbar men ungdommar på en helt annan nivå.

Vill en en gång säga att detta har INGET med dig att göra, det bara drabbar dig och det är jag enormt ledsen för. Men det viktigaste är att du börjar skydda dig från dessa attacker. Att du tar hand om dig själv föst.

Tacksam..det är hon som borde vara  tacksam för att hon fick dig. Inte tvärt om. Du hade ju inte precis något val om vilken mamma du fick välja.

Tyvärr är detta normalt i dom flesta hem, men det borde inte vara det.. ALLA skall ha rätt till att växa upp i trygghet och ett lungt hem.

Jo jag tycker att du skall vända dig till ungdomsmottagningen. Om så behövs kommer dom hjälpa dig om det behövs annat eller mer.
Tycker att du skall gå dit själv, UTAN din mamma. Iaf i början. Det blir alltid en annan dynamik när mamman är närvarande. Och det ger även att du kan prata ostört utan avbrott eller censur.

När man går bakom ryggen på en annan människa, gör man det UTAN dess vetenskap.
Om din mamma vet om att du går till tex ungdomsmottagningen är det inte att gå bakom ryggen på henne. 
 
Jag tror heller inte att din mamma är hemsk. Jag tror bara att hon inte riktigt vet hur hon skall göra.

Jag vet att du med gör dina saker. För det är faktisk tså att du har 100% ansvar för er relation, precis som din mamma. Med den enda skillnaden att hon är vuxen.

Dom du kommer träffa är mycket medveta omn att du kommer endast med din version av det hela. Och egentligen är det det enda som krävs. För det är dina känslor som räknas. Din mamma kan liksom ändå inte sitta brevid och säga " så var det inte" för det spelar liksom ingen roll..det du upplevde rätt eller fel är ändå dina upplevelser.

Och igen måste jag då promta på att du skall gå själv. Även kanske att din mamma går och ser någon på sitt håll.. INNAN ni börjar med terapi ihop.

Du srkiver du och din mamam..jag skulle vilja säga att HELA familjen, dina syskon, din mammas sambo med har "problem".Inte bara du och din mamma. för detta drabbar hela familjen. Alla som bor under samma tak. Även om delar av familjen inte är direkt "aktiv" så blir dom med drabbade.

Den enda versionen du någonsin kommer kunnna berätta är sin egen. Du kommer aldrig kunna berätta din mammas så länge du inte är din mamma.
Så att berätta rättvist...tja det enda du kan tänka på att hålla dig till sanningen.

Det är ju inte dom bra sakerna som är på tapeten så att säga, utan det är ju dom "dåliga" vi tar upp, det betyder inte att vi anklagar, utan snarare att vi för problemet till ytan.

Din mamma är absolut ingen dålig människa, Hon är säkert en underbar människa som bara gör lite dåliga saker.