Inlägg från: Åsiktskvinnan |Visa alla inlägg
  • Åsiktskvinnan

    Hjälp mig bli en glad förälder igen!

    Kan någon peppa mig?

    Är döless på mina söner.... Den äldsta, stjäl pengar och cigg, jag låser in dom så fort jag kommer ihåg.  OM han ska tex diska, ja då är disken inte ren så jag måste antingen göra om eller säga till honom att göra om, OM han ska hänga tvätt, så hänger han den knölig, (jag har pratat, visat, så det är bara slarv) Jag kan inte lita på att han går ut med hunden, han ljuger mig rakt upp i ansiktet. När det är skola så gör han inga läxor, slarvar med tiderna.
    Den yngsta tonåringen är ordentlig på alla sätt och vis, MEN såååå jobbig, han ska berätta allt för mig hela tiden, pockar på min uppmärksamhet som en typ, 3-åring.

    Just nu är jag så jävla less......

  • Svar på tråden Hjälp mig bli en glad förälder igen!
  • Åsiktskvinnan

    Han är under 18, jag har försökt med det mesta tycker jag, men inget hjälper. Jag har tagit av honom allt som varit av värde för honom, dragit in på pengar, utegångsförbud, just nu har jag hans mobil tex. Men det hjälper inte.

  • Åsiktskvinnan
    JellyBean skrev 2010-06-27 19:48:56 följande:
    Hmm....så då antar jag att han har dom kläder han har på kroppen och en madrass på golvet?

    Då har du gjort allt.  Och givetvis sakerna får han INTE tillbaka nästa dag eller så, utan dom kan du hålla undan/slänga/låsa in tills han börjar sköta sig.

    Eller har du lust att berätta mer och berätta tex vad du har gjort.

    Låter som det inte finns någon fadersgestalt runt?

    Hur mår din son i övrigt?
    Pappan bor på annan ort och har inte visat något föräldrarskap de senaste 5åren.
    Sonen mår bra, har kompisar, glad, trevlig osv. Som jag skrev, har jag tagit av honom de som är av värde för honom, mobil, tv, dator, dragit in på månadspengen, utegångsförbud.
  • Åsiktskvinnan
    JellyBean skrev 2010-06-27 20:26:25 följande:
    Så uppenbarligen det du gör funkar inte, så jag undra hur du gör det? För denna metoden borde vara vattentät så att säga.

    Om det finns mer saker du kan ta bort, gör det.
    Man får hålla på tills det funkar.
     Och bäst att få honom unde rkontroll på hemmaplan ärn när han kommer ut i världen och får leka med dom stora grabbarna.
    Som ett exempel: härom dagen upptäckte jag att pengarna saknades som jag haft i en sparbössa. Jag pratade med honom, frågade, han nekade aldrig, dock ljög han om summan två gånger. Själv vet jag inte hur mycket det var men jag vet att de två summorna som han sa inte stämde. Jag blev först förbannad, då jag är jävligt trött på detta, sen pratade jag med honom, förklarde vad jag hade tänkt göra med pengarna. Sen sa jag att när han sommarjobbat ska han betala tillbaka, plus att jag skulle ha hans mobil, som jag låst in. Sen började jag gråta, då jag just nu är som jag skrev, less. Det är som om han förstår i stunden, när det händer, han blir ångerfull, kan tom komma en tår, men sen en annan gång, ja då är vi där igen, det är som om han inte kan fatta att jag kommer att märka, vilket jag frågat honom om, hur han kan tro att jag inte skulle märka... Idag fick jag tillbaka pengar av honom pga att han stulit då han fått pengar av sin morfar när han varit där nu i helgen.
  • Åsiktskvinnan
    JellyBean skrev 2010-06-27 20:49:45 följande:
    Hmm nu kom en annann tanke...han har inte ADHA eller något sådant eller något med mognadsutveckligen?

    Hur som helst..skit bra att du fick tillbaka dina pengar, i det ögonblicket är det perfekt att ge så mycket uppmärksamhet och beröm som bara gå. MEN ge inte tillbaka någon av hans tillbehör än. Utan för att han skall få tillbaka någt måste han ha gjort bra ifrån sig under en lite längre tid. så du fattar att han fattar, kan man säga.

    Får med säga att det är jäkligt starkt av dig det du håller på med! Du skall ha beröm för!!!

    Ovisst ja höll på att glömma....du måste ta detta med övriga familjemdlemar och förlängda familjemedlemar. Dom undergräver det du ju gör om dom ger honom pengar.. Det går inte, kommer aldrig funka. Du måste se till att dom stöttar dig istället för stjälper ( stavning?) dig.
    Du är ändå hans mor, ditt ord skall komma först. Är det så att dom inte tänker samarbeta får du helt enkelt ( låter grovt) men hålla med kontakten med dom tills vidare. 
    En i släkten har ADHD, och när vi jämför så är mycket likt, men inte allt, kanske finns olikheter, jag vet inte. Detta med släktingar vill jag inte ta i från barnen då de precis fått kontakt. Och de har kontakt med barnbarnen, inte mig. Det finns inte många släktingar för barnen så de få de har vill jag ha i deras liv, svårt kanske att förstå men är övertygad att det skulle vara förståligt om jag berättade mer ingående, men behåller det för mig själv. Jag ska göra som du säger, behålla grejerna, ett tag till. Vill tacka för ditt beröm, det värmer och stärker.
    Till: nr01, vad skönt att höra att det är fler som har tuvar till barn, inte för att jag gläjs åt andras trista situationer, utan bara för att man känner sig ganska misslyckad mellan varven, när det händer saker flera gånger.
Svar på tråden Hjälp mig bli en glad förälder igen!