Fungerar psykodynamisk terapi?

Jag tycker om min psykolog jättemycket, från henne får jag de reaktioner/bekräftelse jag aldrig fick av min egen mamma och det känns jättebra. Jag har redan väldigt mycket insikt i mina problem, det säger hon också. Jag vet redan varför jag är som jag är. Jag vet hur det allt hänger ihop. Det jag inte vet är hur jag ska komma över det.

Jag har haft problem med ångest och depression sedan barndommen. Inte pga något allvarligt egentligen men det finns ändå saker som varit jobbiga. Sen har jag fått rejält försvårad ångest i vuxen ålder efter övergrepp jag utsatts för. Detta har jag inte pratat så mycket om med andra, bara väldigt ytligt. Egentligen önskar jag att jag kunde bli fixad utan att dra upp allt, men jag vet inte om det går. Jag känner mig väldigt förvirrad, och jag har ett stort behov av att förstå hur terapin ska fungera och hur de arbetar egentligen. Målet är ju att bli bättre en dag. Jag har hela tiden trott att psykologen ska försöka ändra mina tankemönster osv, men denna psykolog lyssnar bara och ställer bara frågor ibland för att få en tydligare bild. Jag får berätta men mina tankar ifrågasätts inte, får inga hemläxor som jag ska tänka på osv.

Jag har bara haft två besök hittils så man kanske arbetar mer med sånt när hon har fått en helheltsbild?

Ja jag har insett att det kommer ta lång tid, det är ingen snabbfix. Och det känns ju bra överlag. Men det ska alltså räcka med att älta lite och sen släpper "låsningarna" sig automatiskt? Eller går man in på mer aktivt arbete med sig själv sen där man verkligen lägger fram strategier för att ändra sitt tankesätt? Det känns för lätt att bara gå dit och prata en massa.

Egenltigen hade jag nog velat ha en kombination av psykodynamisk och kbt. Enbart kbt hade inte passat mig eftersom jag vet att jag har ett stort behov av att prata om saker jag känner och varit med om. Jag hade blivit väldigt frustrerad över att börja fokusera på att ändra tankesättet direkt utan att få prata om allt som vill komma till ytan. Det känns som att man lägger locket på bara, man behandlar symptomen men inte grundorsaken. 

Jag har gått till en psykoterapeut tidigare som arbetade enligt kbt. Gick bara ett par gånger och blev sen så arg att jag aldrig gick tillbaka. Jag kände min nonchalerad över att hon inte ville gå in djupare på varför jag mådde som jag gjorde, utan direkt började prata om strategier för hur jag skulle tänka istället. Det blev väldigt tydlig slitning där vi drog åt olika håll. Hon upplevde mig som lat och att jag inte ville bli bättre, och jag upplevde henne som okänslig och ointresserad av hur jag egentligen mådde. Så det är ju viktigt både med personkemi och arbetsmetod. Kanske får gå och älta ett tag hos denna psykologen och sen ta upp kbt i framtiden när jag känner att jag ältat färdigt...

Precis.

Dynamisk korttidsterapi, på vilket sätt skiljer sig det från vanlig terapi? Grundtanken var att jag skulle gå 20 gånger max från början, men efter att vi haft första besöket så menade hon på att det inte kommer att räcka för mig. Vad är det som avgör när det passar med korttidstereapi eller inte?

Jag har jättesvårt för att prata om sånt, kommer skämmas så mycket sen att jag inte vågar gå tillbaka till henne.

Egentligen är det nog inte arbetssättet som är problemet, jag tror att det kanske är jag som har för mycket kontrollbehov. Jag kan inte bara slappna av och låta henne göra sitt arbete, och lita på att hon vet vad hon gör. Jag är en sån som vill veta allt. Ju mer kunskaper jag har om metoden, desto mer kan jag slappna av för jag då förstår varför hon gör som hon gör osv. Problemet är att hon läst i flera år för att utbilda sig till detta, så det är ju inte som att jag kommer lyckas med att förstå hela metoden fullt ut på denna korta tid iallafall. Jag är likadan hos läkaren. Jag köper inte det dom säger rakt av, utan går alltid hem och läser på och kommer sedan tillbaka och ifrågasätter läkaren. Jag kan inte lita på att andra gör rätt av någon anledning.

Kul att så många har upplevt positiva effekter.