Fungerar psykodynamisk terapi?

Jag har iaf läst om många studier under min psykologutbildning som bevisar att PDT inte fungerar lika bra som KBT. Sen är det en myt att man inte arbetar med VARFÖR man tänker som man gör i KBT, men man gör det inte på ett sätt där man ältar sina problem. Det är bra att komma till insikt men det viktigaste är att komma över problemen.

Ja jag har insett att det kommer ta lång tid, det är ingen snabbfix. Och det känns ju bra överlag. Men det ska alltså räcka med att älta lite och sen släpper "låsningarna" sig automatiskt? Eller går man in på mer aktivt arbete med sig själv sen där man verkligen lägger fram strategier för att ändra sitt tankesätt? Det känns för lätt att bara gå dit och prata en massa.

Egenltigen hade jag nog velat ha en kombination av psykodynamisk och kbt. Enbart kbt hade inte passat mig eftersom jag vet att jag har ett stort behov av att prata om saker jag känner och varit med om. Jag hade blivit väldigt frustrerad över att börja fokusera på att ändra tankesättet direkt utan att få prata om allt som vill komma till ytan. Det känns som att man lägger locket på bara, man behandlar symptomen men inte grundorsaken. 

Jag har gått till en psykoterapeut tidigare som arbetade enligt kbt. Gick bara ett par gånger och blev sen så arg att jag aldrig gick tillbaka. Jag kände min nonchalerad över att hon inte ville gå in djupare på varför jag mådde som jag gjorde, utan direkt började prata om strategier för hur jag skulle tänka istället. Det blev väldigt tydlig slitning där vi drog åt olika håll. Hon upplevde mig som lat och att jag inte ville bli bättre, och jag upplevde henne som okänslig och ointresserad av hur jag egentligen mådde. Så det är ju viktigt både med personkemi och arbetsmetod. Kanske får gå och älta ett tag hos denna psykologen och sen ta upp kbt i framtiden när jag känner att jag ältat färdigt...

Precis.

Dynamisk korttidsterapi, på vilket sätt skiljer sig det från vanlig terapi? Grundtanken var att jag skulle gå 20 gånger max från början, men efter att vi haft första besöket så menade hon på att det inte kommer att räcka för mig. Vad är det som avgör när det passar med korttidstereapi eller inte?

Jag har jättesvårt för att prata om sånt, kommer skämmas så mycket sen att jag inte vågar gå tillbaka till henne.

Egentligen är det nog inte arbetssättet som är problemet, jag tror att det kanske är jag som har för mycket kontrollbehov. Jag kan inte bara slappna av och låta henne göra sitt arbete, och lita på att hon vet vad hon gör. Jag är en sån som vill veta allt. Ju mer kunskaper jag har om metoden, desto mer kan jag slappna av för jag då förstår varför hon gör som hon gör osv. Problemet är att hon läst i flera år för att utbilda sig till detta, så det är ju inte som att jag kommer lyckas med att förstå hela metoden fullt ut på denna korta tid iallafall. Jag är likadan hos läkaren. Jag köper inte det dom säger rakt av, utan går alltid hem och läser på och kommer sedan tillbaka och ifrågasätter läkaren. Jag kan inte lita på att andra gör rätt av någon anledning.