En uppdatering (kul att läsa sina egna funderingar en tid tillbaka)!
Numera sover båda barnen i samma rum och de somnar båda två ganska bra själva!
Innan yngste sonen flyttade in så hade vi börjat få 2½-åringen att somna själv, men återgått till att ligga kvar hos honom innan vi hade lyckats, men vi bestämde oss för att ta tag i det igen för ett tag sedan så då satte vi oss på en stol i hans sovrum efter att vi hade läst sagan istället för att ligga kvar. De första dagarna blev det protester (men vi satt ju intill honom så det var nog mest för att det var annorlunda) men sedan accepterade han det och då var det inga konstigheter. Sen förberedde vi honom på att vi skulle sätta oss på stolen utanför dörren och då blev det protester igen (han kom upp ur sängen och kollade om vi satt kvar) men efter några dagar så accepterade han det också och sen var det heller inga konstigheter. Efter några dagar sa vi inte längre något om att vi skulle sitta på stolen utanför (och gjorde inte heller det längre)
Med den yngste så hade vi märkt tendenser till att samsovning inte funkade tyvärr. Vi hade samsovit med honom fram till nånstans runt 8-9 månader (han somnade i sin säng, men kom över till våra sängar under natten) men nu blev han inte alls lugnad av att få komma över i vår säng längre när han vaknade på natten utan det funkade bättre om han fick ligga kvar i sin säng och bli tröstad istället!?
Så när 2½-åringen nu gick att lägga relativt smidigt började en av oss (vi turades om varannan kväll) läsa saga för båda barnen samtidigt och sedan lade man 2½-åringen och gick sedan och lade yngste sonen... När detta funkade smidigt så testade vi för en vecka sedan att ställa in yngste sonens säng tillsammans med 2½-åringen och nu läser vi saga, lägger båda barnen samtidigt och de somnar oftast ganska snabbt själva (med undantag för yngste sonen som ibland behöver lite hjälp och tröst)...
Det hela har förbättrat hela familjens sömn (framförallt min fru som har haft stora problem med trötthet av att inte få sova ostört) och det verkar som om barnen än så länge sover bättre (eller så upplever vi det så eftersom vi kanske inte hör de där korta uppvaknanden som de själva "klarar" att somna om där vi tidigare direkt var framme och tröstade)... Visserligen har vi fått springa en längre sträcka när de väl vaknat, men jag (som inte har så stort sömnbehov) har tagit de flesta nattpassen som numera handlar om c:a 1-2 gånger/natt vilket för oss är en förbättring.
Tyvärr saknar jag samsovningen eftersom det inte finns något mysigare än att ha 2½-åringen på ena sidan tätt intill och yngste sonen på andra sidan (min fru har haft svårt att sova med dem tätt så de har fått ligga på varsin sida om mig tidigare)... ;(... Men andra saker har ju blivit bättre. Jag har t.ex. kunnat börja spela innebandy en dag/vecka igen eftersom det numera går så smidigt att lägga dem när man är ensam (något som tidigare kunde vara ganska påfrestande)...
Oj, långt och rörigt... ;)
