Bryta läggningsrutin för 2½-åring

Jag har 4 barn och de har somnat bra i sina sängar fram till de har varit ca 1 år sen har de blivit kortare och kortare navelsträng Så nu ligger 3 av dom i vår säng och flamsar omkring jag blir tokig och tja... helt opedagogiskt hotar med allt möjligt.
MEN äldsta sonen har ju fått lära sig att somna själv så vi vet egentligen hur man gör. När han var ca 3 år så orkade jag inte mer. Han fick ligga i sin säng och jag satt bredvid och höll en hand i hans säng, efter ett tag så låg jag på golvet nedanför hans säng och sen efter ytterligare ett tag var jag i rummet bredvid. I det sista steget fick jag gå tillbaka några gånger, det skulle kramas lite till, dricka lite vatten, fråga vad grannen gjorde och 1000 andra saker men sa alltid samma ramsa, Nu är det dags att sova, natti natti, älskar dig.
Det här körde vi med även på barn nr 2 det gick mycket saktare, hon hade ångest och var omöjlig. Efter ett år lyckades vi få henne att somna själv men det varade inte så länge nu är hon tillbaka i vår säng för att somn. Jag bär in henne i hennes säng när hon somnat. hon vaknar alltid på natten och räknar kallt med att bli hämtad, förd till toa och sen vidare till vår säng igen.

Så jag är väl inte bästa personen att ge råd men den här metoden är väl ganska beprövad och sägs vara bra för barnet.
Om barnet kommer upp så leder man det tillbaka och säger samma ramsa. Man får räkna med att finnas där den första tiden så man får planera tid för det här.

Hoppas du lyckas bättre än vi

Det låter ju vettigt. Vi vill ju inte skapa en för snabb brytning av rutinerna, så att "glida ut" mer och mer så att man inte bara rusar ut låter ju vettigt! ;)... Tog ni alla stegen direkt från start varje kväll, eller körde ni t.ex. sitta brevid med handen på sängen under några dagar och sedan ligga på golvet några dagar och så småningom även gå ut ur rummet?

Nu ska jag snart ha sex veckors semester om en vecka och därefter ska jag vara pappaledig på 50% resten av året så då har vi båda förhoppningsvis mer energi att bryta rutinerna (min fru är ganska slutkörd av mammaledigheten för tillfället)

På natten när sonen vaknar så kommer han in till oss och då följer en av oss med tillbaka och lägger oss hos honom istället (för att slippa springa ytterligare gånger under natten). Det kanske är dumt att göra så om vi vill att han ska somna själv så det kanske vi får sluta med.

Vi körde med samma typ av metod med vår äldsta tjej. Låg bredvid i sängen och läste saga och låg kvar tills hon somnade. Nästa steg sitta på en stol bredvid sängen och läsa, sitta kvar tills hon somnade. Sitta på stolen lite längre från sängen medans hon somnade (vi satt på sängen och läste sagan och flyttade sedan). Flyttade stolen lite varje kväll längre och längre från sängen och närmare och närmare dörren och till slut stod stolen utanför rummet och vi satt där när sagan var slut. Nästa steg var ju att gå därifrån direkt när sagan var slut och gå ner en våning.

Hennes småsystrar är nu 2,5 år och en av oss läser saga för dem och ligger kvar tills dem har somnat. Det kommer nog dröja ett tag innan vi kan låta dem somna själva efter sagan. Om vi går ut sätter dem igång och leker och busar med varandra...

Jag har ju egenligen inte något bra tips för vi har ju inte ändrat sovrutinerna utan ligger "fortfarande" bredvid vår femåthalvåring och vår treåring och vår sexmånaders. Det är mer så att vi betraktar det som tid vi umgås med dem. Särskilt nu när vi är så pass många i familjen så tycker jag de har behov av lugn ensamtid med mamma eller pappa. Men det kan man ju uppnå på många sätt. För oss, med väldigt intensiva barn, är det nästan det enda vid läggningen. Dagen är så fylld med upplevelser  osv. På kvällen finner vi ro tillsammans - en djup ro.

Alla somnar dock inom en halvtimme efter avslutadläsning sång osv. Ja halvmånadersbebisen somnar till amning bums . Den äldsta tar längst tid på sig och behöver mest hjälp att slappna av. Hos våra är det kombinerade närhetsbehov och avslappningsvårigheter som gör att de vill ha sällskap. När nattning med tandbortsning och läsning samt att ligga bredvid tar totalt en timme tycker jag det är helt ok. Så har vi det. Halv sju börjas det och halvåtta sovs det. Inte bebben dock ). Vi tar varsitt barn. Det vi har gjort är att reglera dagsömnen när nattningarna börjar dra ut på tiden. Alltså tiden efter läsningen. Vår femåring behöver ju ganska mycket lästid på kvällen treåringen får nöja sig med mindre. Men när tiden efter läsningen mer än tjugo minuter har de nästan alltid sovit på dagen resp fått sovmorgon. Så vi har jobbat i den änden för att få bra nattningar. Att ligga bredvid tio - 20 min efter en halvtimmesläsning är ju ingen tid.

Enochenhalvtimmesnattninagr är däremot dryga. Jag vet. När de somnar efter 20 tycker jag det är jobbigt. De vaknar tidigt och så gör ju vi och när vi jobbar vaknar jag ännu tidigare än barnen.

Jag tycker inte det är dumt att ni samsover. Men så gör ju vi Våra barn behöver det men barn är olika. Alla behöver inte det. Våra visar och talar om det tydligt.

Mitt tips, i denna röriga text, är att se över dagsömnen. Tvåårsåldern är lurig. De kan behöva dagsömnen men den kan sabba mycket. En svår övergång helt enkelt för en del barn.

Vi har fem barn mellan 3 mån-6 år. Med äldsta barnet låg vi bredvid när han var runt 2, men insåg snabbt att det inte skulle funka i längden, så vi läste saga, myste och gick sen ut. Han sprang direkt upp. Var aldrig ledsen utan bara busig. Vi körde samma rutiner och tider, och till slut låg han kvar. Och  sen har vi kört samma med alla. Och vi är så glada att vi tog tag i det. Tycker det är viktigt att få egentid själva på kvällen. Vi har gått tillbaka med dom, utan att prata i onödan.

Jag säger som Örtagård, det är en lurig tid när det gäller dagssömnen och det kan skapa mycket onödiga problem vid läggningen på kvällarna. Tar det så lång tid emellanåt så är han med största sannolikhet inte tillräckligt trött även om det kan verka så. Det kan ju också vara att han är känslig för eventuell överstimulering, eller tvärtom, att han just dessa gånger inte aktiverats tillräckligt.

Men jag ska beskriva hur vi gjorde. Tidigare låg vi helt enkelt vid hennes sida tills hon somnat, oavsett hur lång tid det tog. Och emellanåt kände man sig enormt låst när man kanske var stressad över saker som behövde göras och dottern bara bökade runt och vägrade somna. Det var svårt att själv koppla av och inge lugnet som behövdes för att hon skulle somna när man kände så. Därför började vi göra så att när hon var tillräckligt "mosig" och kommit till ro i sängen så sa vi till henne att vi går ner, med andra ord så smög vi inte utan gjorde henne helt medveten om att vi skulle försvinna men vi sa alltid att vi kommer upp om en stund och tittar till henne. Jag brukade dra till med att jag skulle ner på toaletten eller ner i köket. Hon kom till ro med detta besked mycket bättre än väntat, och sov alltid när vi kom upp igen efter en stund.

Jag tror att med så stora barn så kan man på ett helt annat sätt förmedla sånt här, vilket gör det mycket lättare för barnet att hantera än om man skulle smyga och lirka. Jag tror att risken blir att de närmast känner sig lurade i så fall, särskilt när de inte kan förstå varför mamma vill smyga längre och längre ifrån. Älskar hon mig inte längre? Vill hon inte längre vara nära mig? Även om de har utvecklats enormt så har de väldigt dålig kognitiv förståelse och kan inte dra logiska slutsatser kring sånt. Det bästa är att vara rak, ärlig och tydlig. Det är min fasta övertygelse.

Vi började göra såhär strax efter att hon blev 2, och nu är hon helt trygg med att vi säger godnatt och går ner trots att hon är vaken. Om hon ropar (för det gör hon såklart ibland) så kommer vi givetvis upp på en gång, och det vet hon. Så hon har lärt sig att vi finns tillgängliga varje gång när det behövs ändå.

En uppdatering (kul att läsa sina egna funderingar en tid tillbaka)!

Numera sover båda barnen i samma rum och de somnar båda två ganska bra själva!

Innan yngste sonen flyttade in så hade vi börjat få 2½-åringen att somna själv, men återgått till att ligga kvar hos honom innan vi hade lyckats, men vi bestämde oss för att ta tag i det igen för ett tag sedan så då satte vi oss på en stol i hans sovrum efter att vi hade läst sagan istället för att ligga kvar. De första dagarna blev det  protester (men vi satt ju intill honom så det var nog mest för att det var annorlunda) men sedan accepterade han det och då var det inga konstigheter. Sen förberedde vi honom på att vi skulle sätta oss på stolen utanför dörren och då blev det protester igen (han kom upp ur sängen och kollade om vi satt kvar) men efter några dagar så accepterade han det också och sen var det heller inga konstigheter. Efter några dagar sa vi inte längre något om att vi skulle sitta på stolen utanför (och gjorde inte heller det längre)

Med den yngste så hade vi märkt tendenser till att samsovning inte funkade tyvärr. Vi hade samsovit med honom fram till nånstans runt 8-9 månader (han somnade i sin säng, men kom över till våra sängar under natten) men nu blev han inte alls lugnad av att få komma över i vår säng längre när han vaknade på natten utan det funkade bättre om han fick ligga kvar i sin säng och bli tröstad istället!?

Så när 2½-åringen nu gick att lägga relativt smidigt började en av oss (vi turades om varannan kväll) läsa saga för båda barnen samtidigt och sedan lade man 2½-åringen och gick sedan och lade yngste sonen... När detta funkade smidigt så testade vi för en vecka sedan att ställa in yngste sonens säng tillsammans med 2½-åringen och nu läser vi saga, lägger båda barnen samtidigt och de somnar oftast ganska snabbt själva (med undantag för yngste sonen som ibland behöver lite hjälp och tröst)...

Det hela har förbättrat hela familjens sömn (framförallt min fru som har haft stora problem med trötthet av att inte få sova ostört) och det verkar som om barnen än så länge sover bättre (eller så upplever vi det så eftersom vi kanske inte hör de där korta uppvaknanden som de själva "klarar" att somna om där vi tidigare direkt var framme och tröstade)... Visserligen har vi fått springa en längre sträcka när de väl vaknat, men jag (som inte har så stort sömnbehov) har tagit de flesta nattpassen som numera handlar om c:a 1-2 gånger/natt vilket för oss är en förbättring.

Tyvärr saknar jag samsovningen eftersom det inte finns något mysigare än att ha 2½-åringen på ena sidan tätt intill och yngste sonen på andra sidan (min fru har haft svårt att sova med dem tätt så de har fått ligga på varsin sida om mig tidigare)... ;(... Men andra saker har ju blivit bättre. Jag har t.ex. kunnat börja spela innebandy en dag/vecka igen eftersom det numera går så smidigt att lägga dem när man är ensam (något som tidigare kunde vara ganska påfrestande)...

Oj, långt och rörigt... ;)

Vad roligt att jag hitta denna tråd!!Gick precis in för att läsa om tips då vi har en 2,5åring som alltid vill att man somnar med henne o en ½års som alltid somnar i sin säng på 1min.
Kände mej "taskig" att börja så sent att låta henne sova själv, men kände att de va ett nödvändigt måste,,, de e väl ingen som vill ligga brevid en mamma som blir "stressad" heller.
De e toppen med en mysig gosstund o sen nattinatti.
Jätte bra tips fanns de här iaf!! Tack
Själv ställde jag in en nattskiva o tror hon äntligen kommit till ro o somnat=)

En mycket bra tråd tycker jag! Jag har en tjej som blir 3 i januari och hon kunde somna själv när hon blev ca 1,5 år. Både på dagen och kvällen. Sedan i våras har hondock blivit allt svårare att söva själv dagtid och sedan i sommras slutande hon att somna själv på kvällen. Hon vägrade helt enkelt att  stanna i sängen/vagnen och busade. Vi har provat att gå tillbaka med henne varje gång och ramsa/stoppa om för att sedan gå ut men läggningarna blev mkt långa och vi fick springa massor av ggr.Efter många veckors kämpande blev det ngt bättre men då kom lillasyster och vi var tillbaka på ruta ett igen vilket är förståeligt. Lillasyster är nu 3 månader och chocken har lagt sig och nu funderar vi på börja igen eftersom vi ligger brevid henne i minst en timme nu. Nu har jag fått många bra tips!

Är det någon som har några råd till mig inför syskonläggning i samma rum. Vi tänkte att tjtjerna skulle dela rum så småningom