Farmor/Farfar VS Mormor/Morfar
Mormor/morfar bor 10minuters bilresa bort, de hämtar på dagis minst en gång i veckan och sitter barnvakt någon gång i månaden. Jag pratar med min mamma fler gånger i veckan, bara för att gagga eller det är något vettigt vi har att säga varandra. Vi äter middag hos dem varannan/var tredje helg kanske.
Farmor/farfar bor.... säker 10 timmars bilresa bort. De hälsar på så ofta de kan och vi försöker ju åka dit vi med. Min man ringer/SMS'ar sin mamma om det är absolut nödvändigt men det händer inte ofta.
Det är väldigt synd, för jag har haft turen att ha riktigt mysiga/trevliga svärisar.
Sen har jag själv aldrig mött morfar eller farfar. De dog innan jag föddes, och min farmor dog när jag var något år gammal. Min mormor fick alzheimers när jag var runt 10 och dog när jag var 14. Jag har alltid önskat att jag hade haft någon ur den generationen. Därför är jag noga med att mina barn ska ha en nära relation till dem.
Summa summarum: mormor/morfar har dottern bästa relationen till men hade farmor/farfar bott lika nära så hade det varit lika.
(jag bodde hemma hos mamma och pappa). och jag ville plugga på högskola i Stockholm så vi skaffade oss lägenhet här. Ingen av oss VILL flytta till den lilla hålan, och båda två VILL bo nära en storstad. Därav bor vi nära mina päron.