Farmor/Farfar VS Mormor/Morfar

För mig är det min mamma och pappa. Kan bara säga att det är för att de varit mer aktiva att vilja träffa sina barnbarn och oss, inte bara när vi fyller år utan när de har tid över.
Jag kan ju berätta att jag har 3 syskon och min äldsta syster lämnar helst till mamma och pappa
min näst äldsta syster lämnar helst till svärmor då de har träffats mest. De bor närmare varann än med vår mamma. Min bror lämnar helst till sin mamma då fruns föräldrar inte vill ta hand om barnet själva. Så jag tror att det är olika hur mycket man träffar mormor och farmor. 

Mormor är populärast här! Hon har träffat tjejerna minst en gång/vecka sedan dom föddes för att hon vill ha en bra relation med dom. Sambons föräldrar vet att dom är välkomna hit precis när dom vill men kommer tyvärr inte så ofta. Pga detta så är det min mamma som är barnvakt när det behövs. Två av sambons syskon har också passat äldsta tjejen ett par gånger, men dom har också träffat ungarna mycket & man märker att äldsta känner sig trygg med dom.

Skulle farmor & farfar börja hälsa på lite oftare och lära känna ungarna ordentligt så hade dom självklart fått passa barn ibland.  

Vad kul att du förklarade också :)

Det är exakt min tanke med. Vi lämnar över till mina föräldrar men det är också för att vi bor bara 10 minuter från dem och för att de är på och vill träffa barnbarnet nästan dagligen. De är engagerade till hundra. Min sambos föräldrar håller sitt avstånd och kommer till oss ytterst sällan och vi ses inte så mycket hos dem heller. Och då faller det naturligt att ha det så som vi har det men de är mer än välkomna att ändra sig och ta mer ansvar och visa större engagemang och därmed ha mer tid!

Det är riktigt trist att se att vissa känner att farmor och farfar inte får lika mycket tid med barnen och att man inte litar på dem. Det är verkligen bland det värsta jag vet för farmor och farfar är lika mycket värda som mormor och morfar för det är pappans föräldrar precis som mina föräldrar är mina föräldrar. Inte tror jag att min mamma är bättre än min sambos mamma för mitt barn bara för att hon är mormor. Alla får skapa sina egna relationer till min son.

Att det finns mammor som styr sina barn genom att inte låta dem få tid med farmor och farfar är beklagligt och ännu värre är det att det finns kvinnor som tvingar männen att bryta med sina föräldrar för att hon inte kommer bra överens med hans mamma t.ex. Jag hoppas verkligen att dessa kvinnor, speciellt om de själva har söner, inser att man lär ut fel och lär sin egen son att kunna ta avstånd från dem senare i livet.

Båda sidor lika mycket Min svärmor och hennes man är underbara med vår son och min mamma och pappa är likadana. Hans farfar med fru däremot är sällan hemma i Sverige och får tyvärr inte ha honom själv även om de gärna vill. 

Men det är ju förståeligt :) Då beror det ju på killens föräldrar, precis som för oss. De väljer att hålla avståndet och anstränger sig inte för att engagera sig. Då finns det egentligen ingenting att tala om. Vem vill känna att man tvingar på sitt barn på någon? Och om det är så det ska gå till så kan det lika gärna vara :)

Men det finns fall där farmor och farfar verkligen gör allt för barnen och finns där och vill ses flera gånger i veckan, ta med barnen ut på en glass spontant, köper presenter och uppvaktar och vill helt enkelt vara den bästa för barnbarnet fast där mamman sätter stopp för presenterna är för mycket, alldeles fel, de känner att farmor/farfar tränger sig på, kräver för mycket, är jobbiga osv.

Men i samma vända ringer de sin mamma flera gånger per dag, har inga problem med att deras mamma kommer hur som helst eller har barnen, ger råd osv.

Det värsta är ju att det blir som man lär. Barnen ser detta. Och vill man att ens son ska känna att det är okej att framtida frun styr och ställer på det viset och att han då tar avstånd från en? Man måste tänka lite längre. 

Mormor och morfar, absolut!! Men famor och farfar skickar min dotter presenter till jul och födelsedag. Farmor träffade henne en gång när hon var 3 månader, farfar när hon var typ 18 månader tror jag. Mormor och morfar bor i trappen bredvid och träffar henne mer eller mindre varje dag.

Vad fint :)

Det är ju verkligen inga konstigheter med att din svärfar inte får ha barnet själv om han inte finns där ofta och man sett engagemanget, delaktigheten och tryggheten i att de hunnit skapa en relation. Det är ju viktigt också att man som mamma OCH pappa känner sig trygg med att den som passar kan ta hand om barnet.

Jag blir mest ledsen i de fall där farmor och farfar vill mer än gärna och gör allt men ändå vägrar mamman acceptera dem. Jag undrar hur det skulle se ut ifall pappan sa "Nej du, jag tycker inte om din mamma så jag vill inte att hon ska vara barnvakt". Så får inte mormor sitta barnvakt. Hur skulle det bli? :) 

Jag svarar för mig själv eftersom jag inte har några barn än...

Jag har mycket närmare relation med farmor och farfar, de har alltid brytt sig mycket mer och engagerat sig mycket mer med dagis hämtning och läxläsning och barnvaktande i allmänhet...

Däremot våra barn kommer ha en närmare relation med sina morföräldrar, för de bor mycket närmare...

Så är det för oss också :) Mormor och morfar träffar dagligen, gör allt. Farmor och farfar bor längre bort och kommer inte och besöker och det är inte alltid de vill ha besök heller. Så det blir ju mormor och morfar som gäller här också.

 Bara av ren nyfikenhet - Hur kommer det sig att ni bor närmare dina föräldrar? Flyttade ni närmare dem, bodde ni redan där, flyttade de närmare er? Och med svärföräldrarna?

För oss är det min mamma (mormor) som har bäst kontakt med Linnea, men det är nog mest därför att min mamma bor lite närmare (fem minuter bort istället för nästan en timme) samt då min mamma är pensionär och passar henne flera gånger i veckan då hon inte går på dagis än. Detta i kombination med att min svärfar gick bort precis innan L föddes och farmor haft en väldigt jobbig period med sorgbearbetning vilket lett till att hon dragit sig lite undan barnbarnen och umgänge över lag. Inte förrän det senaste halvåret när hon börjat komma tillbaka till sig själv så att säga har umgänget blivit lite bättre (innan har hon mest suttit och inte tagit så mycket initiativ till att umgås med L när de träffats). Dock har farmor snabbt ökat i popularitet här hemma och Linnea är mycket förtjust i både mormor och farmor, även om hon som sagt träffar sin mormor betydligt oftare än sin farmor.