Farmor/Farfar VS Mormor/Morfar

Skulle säga att våra 2 pojkar har lika bra relation med mormor/morfar som med farmor/farfar. De är första barnbarnen på makens sida och mina svärföräldrar verkligen avgudar våra barn. De tycker att de får vara barnvakt för sällan och jag vet att vi kan ringa precis när vi vill. Ställer alltid upp och har bra hand med barnen. Mina föräldrar har 7 barnbarn sammanlagt varav mina är de yngsta, så de har fler att ställa upp för så att säga, men säger aldrig nej när man frågar om hjälp (om de inte har annat för sig).
Barnens relation till sina mor- och farföräldrar är jättefin, min äldste pojke blir lika glad vare sig vi ska träffa de ena eller de andra. Yngste pojken är bara 11 månader än men verkar tycka om dem han också.

Kan iofs tillägga att i början, när förste pojken var liten, så kändes det mer naturligt för mig att ringa till mina föräldrar om det behövdes barnvakt. Anledningen var nog att jag känner dem bättre, kan vara ärligare och ställa mer krav osv om hur jag ville ha det med rutiner etc men efter hand har jag ju sett att svärföräldrarna är minst lika bra med barnen och minst lika måna om att träffas och höra hur vi vill ha det osv så nu är det lika.