Farmor/Farfar VS Mormor/Morfar

För mig känns det mest naturligt att fråga mina föräldrar eftersom jag länner dom bäst, för min man känns det mest naturligt att fråga hans föräldrar. Förhoppningsvis lyckas vi få en bra mix av det Känner att det har blivit mycket bättre sedan amningen avslutades och min man liksom kunde ta del av "allt". Jag släppte mer på min del och han tog en större del själv. Nu i sommar ska han vara pappaledig till och från medan jag hoppar in på jobbet och då räknar jag kallt med att han och dottern kommer att träffa farmor och farfar mycket
För mig är det jätteviktigt att våra barn får bra kontakt med både far- och morföräldrar. Själv har jag väldigt bra kontakt med mormor (och morfar då han levde, är död sedan 10 år) och har alltid varit mycket med dom när jag var liten men har tyvärr väldigt dålig kontakt med min farmor och farfar. De bor ca en mil från mitt föräldrahem och men har aldrig varit så intresserade av att träffa mig och min bror. När jag var liten så tänkte jag inte så mycket på det men nu som vuxen så kan jag sörja att det är så. Mormor träffar jag ofta och vi talas vid på telefon då och då. Farmor och farfar träffar jag bara på släktkalas och tyvärr ringer jag dom inte heller. Kommer inte ens på tanken, jag känner dem inte. Så vill jag inte att våra barn ska ha det. De ska få chansen att träffa både mor- och farföräldrar och  kunnaskapa en fin relation till dem! Vi har dessutom förmånen att bo 10 min gångväg från farmor och farfar och 2 mil från mormor och morfar