Farmor/Farfar VS Mormor/Morfar

Jag svarade båda sidor lika mycket men jag vill förtydliga lite. Min son som blir åtta år i år har jättefin kontakt med sin farfar och sin mormor. Mest för att hans farmor alltid har varit så ointresserad av honom som liten och det gäller även min pappa. Min mamma däremot har haft honom hos sig ganska ofta ända sedan han var liten bebis och också hans farfar. Farfar och farmor är skilda och även mina föräldrar.

Min pappa fick barn med en ny kvinna året innan jag fick min son. Jag har inte heller särskilt bra kontat med min pappa. Det är alltid mamma som har ställt upp för mig när jag behövt det.

Nu har jag och min (nya) man fått ett gemensamt barn och jag ser ju redan att det är mormor som kommer att ha den mesta kontakten där. Farfar i det här fallet är inte min mans ritkiga pappa utan han och hans bror är adopterade av honom. Sedan min mans mamma dog för några år sedan så är intresset för barnen (hos farfar) näst intill noll. Tråkigt, men vad ska man göra? Man kan ju inte tvinga sig på dem när intresset så uppenbart inte finns där.

Jag och min syster hade jättefin kontakt med min farmor när jag var liten. Många av mina bästa barndomsminnen kommer därifrån. Blir fortfarande ledsen när jag tänker på att hon inte finns mer även fast det var över 10 år sedan hon dog.

Det beror ju på intresset far- och morföräldrarna visar barnen, vilka som kommer att ha bäst kontakt genom livet. Jag tror inte att könet spelar så stor roll.