Avslag

Fast då följer man inte lagen som säger att varje par ska prövas individuellt. Riktlinjerna säger också att man ska ta hänsyn till om den ena parten är mycket yngre.

Du har helt rätt Manchester.

Det jag reagerar starkt emot är att man kan sitta och säga på förhand "ni uppfyller inte våra höga krav" utan att i princip ens ha träffat ett par. Det går emot så många lagar och riktlinjer att jag inte ens vet var jag ska börja...

Har själv suttit i den sitsen (sitter i den) men det handlar inte om ålder för oss och vi kämpar fortfarande för att få en förutsättningslös utredning (med det menar jag att vi ska bedömas enligt samma kriterier som andra och inte utifrån förutfattade meningar).

Om vi får avslag så är det okej OM vi får det på grund av att vi inte uppfyller kraven för att ge ett adopterat barn ett bra hem, men det är inte okej om vi får det pga förutfattade meningar.

Kraven på adoptivföräldrar är höga, och ska vara höga, men samtidigt så måste man ge människor en chans att bevisa att de uppfyller kraven och det får man ju inte om man inte får göra en hemutredning.

Nu vill jag inte skriva allt för mycket om vår situation men vi bemöttes först väldigt trevligt och artigt tills en viss sak kom upp och då var det tvärstopp och vi kände oss ungefär som smuts som man försöker borsta bort, dvs ovälkomna på alla sätt och vis.

 

Och därav att man bör göra en individuell bedömning. Man kan vara 46 och piggare än en trettioåring.

 

Beror på hur gammalt barn man adopterar

Jag skulel vilja fråga en sak (jag förstår att svaret måste bli generellt, om det nu blir något svar).

Hur kan man ta rättsliga rådets RÅD som enda underlag till beslut? Säger de nej så ges inte medgivande oavsett vad utredningen verkar visa i övrigt.

(gäller inte mig själv, bara så att det står klart)

Det har du rätt i.

Det jag reagerar över är att socialsekreterare kan sitta på förhand och säga att om RR säger nej så blir det nej, oavsett liksom. För det är i princip olagligt.

Jag tackar för dina svar och för förtydligandet. Jag förstår bättre nu.

Ser inget konstigt i det. Många länder ser det som en självklarhet att mannen är (mycket) äldre än kvinnan och de ser inte +45 som något negativt.

Vi är ganska åldersfixerade i Sverige.

 

Hälsoundersökning inbegrep att lyssna på lungor, hjärta, blodtryckstagning, koll (genom att känna) av sköldkörteln, Hiv-prov.

Och jag håller faktiskt (trots allt) med Manchester i att hälsoundersökningen borde vara grundligare. För många sjukdomar kan man dölja genom att helt enkelt inte säga något men är man ärlig så kan det bli ett hinder... Helsjukt enligt mig.

Ingen verkar heller kolla det psykiska tillståendet om det inte finns indikationer från början. Allt man läser på nätet är inte sant och det kan vara grovt överdrivit men ibland känns det som att vissa inte borde fått adoptera.

 

Jag har funderat rätt mycket över just denna bit i ditt inlägg. Vad innebär detta i praktiken? För man lever väldigt olika i Sverige, tar man då en normal-svensk norm eller vad utgår man ifrån?

Idag är ju många familjer där bara en arbetar. Innebär detta då att det är accepterat eller utgår man ifrån att det svenska samhället kräver att båda arbetar? (tänker på att samhället är uppbyggt efter detta med tanke på kostnad för bostad, mat, dagis osv).

Ska båda arbeta heltid? Får man vara egenföretagare (det är trots allt vanligast att vara anställd).

Det låter kanske som dumma frågor men det är en uppriktig undran från min sida över vad som anses vara norm.