Ni bittra kvinnor...

Det är aldrig svart eller vitt, och jag ska ärligt säga att jag trodde att min sambo överdrev rätt rejält när han i början berättade om situationen.
Nu har jag sett med egna ögon och vet att han långt ifrån överdrev. Tvärtom har han pratat mer väl om biomamman än vad hon förtjänar.
Min sambo undanhåller inget för mig, då vi vill ha en öppen kommunikation kring det här.. och tro mig... Biomamman har inte alla hästarna i stallet, så enkelt är det.
Därmed inte sagt att allas situation är som min, men det är ju utifrån mig jag skriver.

För, jag vet inte vilken gång i ordningen.

Jag skriver utifrån MIG och jag har bara erfarenhet av biomamma som ställer till det.
Vill du komplettera med hur svinigt ditt manliga ex är står det dig fritt, men jag för ingen annans talan än min egen.

Det är jag, men din ton var inte vänlig i din kommentar.
Som att jag inte vill se hela bilden och det handlar inte om det.

Du behöver inte oroa dig.
Vi pratar mycket och ofta om barnens mamma med barnen.
Vi vill att dom ska känna att dom kan prata om allt med oss.. och det kan och gör dom oxå.
Jag och äldsta tjejen pratar mycket om mamma, och hon ör ofta jämförelser mellan mig och biomamman.
Jag skulle ALDRIG överföra mina känslor inför hennes beteende på barnen.
Att vi inte tycker om mamman har med mammans beteende att göra.
Ändrar hon det har vi inte längre några problem med henne.

Och jag kan ärligt säga att det enda felet min sambo gjort mot biomamman är att han valde att lämna henne.

Varför skulle jag vara bitter?
Jag är upp över öronen kär i en man som är lika kär i mig.
Vi har ett helt underbart förhållande som jag faktiskt var näst intill övertygad om att dom inte fanns.
Barnen och jag har en bra relation som jag vårdar ömt.
Visst har vi våra ups and downs men det har alla och vi tar oss igenom dom som en kärleksfull familj.

Vad du reagerat så starkt på förstår jag inte.

Absolut, men du får det att låta som att det är så synd om biomamman i det här fallet, och att hon lever i ett råttbo medans vi har det så gott ställt.
Så är inte fallet alls.
Därför tyckte jag att det kunde vara bra att du läser alla dom svar jag redan gett på annat och sen diskutera vidare.
Inte mer än så.

Då förstår jag hur du menar.
Ja, det är ju tanken.
Men sen finns det ju en annan aspekt oxå.
Om ena föräldern väljer att lägga sina pengar på tex saker och kläder, och därför inte har råd med ett större boende.
Medans den andre föräldern lägger sina pengar på ett bättre boende och kanske inte lika mycket på kläder eller saker..
Ska då den som har ett bättre boende ge pengar till den som har ett sämre boende?

Någonstans måste man ju vara vuxen nog att ta hand om sin ekonomi och rätta munnen efter plånboken.
Är man inte vuxen nog för det så är man kanske egentligen inte vuxen nog för att ha barn heller?

Det är ju sällan sådär svart eller vitt.. och sen myglas det ju en hel del.

Tex fick ju vår biomamma massor av pengar av min sambo i början, men för att bostadsbidraget inte skulle ryka för henne så fick hon det mesta i kontanter, eller på ett kontokort som var registrerat i Sambons namn.

Jag säger självfallet inte att alla har det bra, men det finns faktiskt situationer där det ser annorlunda ut på pappret än vad det är i verkligheten.

Vi har barnen varannan vecka.
Ett tag funderade vi på att försöka få hälften av bidragen..
Men vi orkade inte strida om ännu en sak.
Vi klarar oss ändå, även om det händer att vi får vända på slantarna.
Man måste välja sina strider väl när utbudet är stort :)

Inte så lätt att hänga med i alla turer :)

Det kan i särskilda fall bli uppdelat..
Men annars är det stört att det per automatik går till mamman!

Vad andra bousmammor känner kan inte jag tala för.
Jag talar för mig och endast mig.
Och tro mig.. Min liv har varit allt annat än en saga och det jag nu upplever är precis det jag förtjänar.

Däremot är det synd att du har den inställning du har till livet och hur du dömer andra människor.
Det försvårar nog en hel del för dig skulle jag tro.