Om din partner förgrep sig på ert barn?

Näpp.
Det kan jag inte.
Eller jag vill inte av hänsyn till barnet det gället.

Fast är det verkligen så att de flesta pedofiler som begår övergrepp är så sjuka att de inte har kontroll över sina handlingar? Det är ganska få psykiskt sjuka öht som är så illa däran.

Jag läste precis en sån här historia i en tidning, var nog en damblaska men i vilket fall....

Övergreppen på två barn i skolåldern uppdagades, det var barnen själva som berättade för kurator o sköterska på skolan. 

Fadern och modern kallades till möte. Pappan nekade såklart.

Mamman flyttade ifrån pappan med döttrarna men valde att inte anmäla honom, för om hon gjorde en anmälan skulle barnen "bli uthängda" och de skulle då behöva skämmas, och hon hade inte berättat om övergreppen för någon annan heller, för det skulle hållas inom familjen, just för att slippa skammen.....

Alltså hur i helvete tänker man som mamma??? Tänker man alls?

För att svara på Ts. Jag skulle tagot mina barn o flyttat långt som fan bort, och sedan gjort en anmälan.... Aldrig mer skulle jag vilja utsätta barnen för denna sjuka människa.

Jag vet inte vad som skulle hända, jag skulle förmodligen bryta ihop och tänka, hur har jag kunnat missa detta under alla dessa år? Sen skulle jag ta mitt barn, gå därifrån och polisanmäla, kontakta socialen, starta en vårdnads och umgängestvist där jag yrkar på ensam vårdnad och noll umgänge.

Detta är min rationella reaktion, i verkligheten skulle jag nog bli helt hysterisk, bryta ihop, ringa morsan och farsan och be dom hämta oss, och sen flytta dit och låta mamma och pappa hjälpa och stötta mig i kampen för mitt barn typ.

Då kan jag garantera att han hade sett sitt barn och mig för sista gången. Jag skulle "köpa" personer attt misshandla honom svårt. Det är en av de ytterst få saker jag kan tänka mig att mörda för.

Det är faktiskt lite tröttsamt med den här typen av polarisering där man antingen måste ha en köttkvarn man vill köra alla peddon i eller ser dem som offer för sin egen sjukdom.

De flesta pedofiler oavsett om de begår övergrepp eller inte är inte utan kontroll över sitt liv. Tvärtom.

Om du vill torgföra det som en sanning vill jag att du backar upp det med något.

De få pedofiler som inte har några spärrar eller ingen kontroll finns redan i slutenvården, då de just inte har spärrar.

De flesta fall av övergrepp tyder ju på att den aktuella pedofilen valt offer, plats och övergrepp för att minimera risken för upptäckt. Självklart finns det kontroll, man väljer att göra ett övergrepp precis som alla andra typer av förövare gör.

Allt du uppnår med att utmåla pedofiler som offer för sina egna sjukdomar är att skapa någon märklig romantik kring dem, och det gagnar väl ingen annan än pedofiler som vill ha större möjligheter till övergrepp.

Jag har läst psykologi och mitt logiska tänkande är det inget fel på alls.

Men du har alltså inget att backa upp ditt uttalande med, utan det är bara din egen personliga åsikt?

Om man inte har spärrar kan man väl knappast välja? Det är ju spärren som hejdar dig från att ta första bästa presumtiva offer och istället vänta på det barn som passar dina syften bättre.

Du polariserar alldeles för mycket, det är inte svart eller vitt, dödsstraff eller total acceptans, järnjungfru eller vårdhem. Och det är tyvärr bara pedofiler som begår övergrepp som tjänar på att du tar ansvaret för övergreppen ifrån dem även om du säkert menar väl.

barn har inte erfarenhet, mognad eller hjärna att ta ett sådant beslut själv. Det är du som förälder som måste sätta gränser. När barnet är vuxen nog att själv kunna ta ansvar för sina egna val, DÅ kan h*n välja att träffa sin pappa igen. Men tills dess så är det din uppgift som mamma att skydda ditt barn, även från sig själv om så krävs.

Jag har så svårt att förstå ts, vad är egentligen frågan?