Brott mot juridiskt bindande umgängesavtal

Hur gör man då? Innebär det att barnet hämtas av någon annan?

Han ska ansöka i tingsrätten och mamman kan bli skyldig att betala vite (pengar till staten) om hon fortsätter undanhålla barnet från umgängen.

Läs mer här: www.domstol.se/templates/DV_InfoPage____803.aspx "Mål om verkställighet enligt föräldrabalken

Verkställighet kan begäras av vad som bestämts om vårdnad om barn, barns boende och umgänge med barn. I dessa sammanhang får ett beslut om verkställighet förenas med vite eller polishämtning.

I vissa fall föreligger hinder mot verkställighet.

Har barnet fyllt 12 år, får verkställighet inte ske mot dess vilja utom då länsrätten finner det nödvändigt av hänsyn till barnets bästa. Detsamma gäller, om barnet ännu inte har fyllt 12 år men har nått en sådan mognad att dess vilja bör beaktas på motsvarande sätt.

Länsrätten kan vidare vägra verkställighet om det är uppenbart att förhållandena har ändrats sedan den allmänna domstolens avgörande meddelades eller socialnämnden godkände föräldrarnas avtal och det av hänsyn till barnets bästa krävs att frågan om vårdnad m.m. prövas på nytt.
Länsrätten får även i andra fall vägra verkställighet, om det finns en risk som inte är ringa för att barnets kroppsliga eller själsliga hälsa skadas."

Ok! Det låter som något som han skulle kunna använda sig av utan att det är någon fara för barnet i fråga. Pojken är 9 år, har inför socialsekreterare uttryckligen sagt att han saknar sin pappa och hela vår familj (vi har barn som alltså är hans halvsyskon), samt att han önskar mer kontakt med pappa via mail och telefon. Styvpappan har förbjudit min man att ringa dit. Avtalet som skrivits på familjerätten är inte reglerat i detalj, eftersom mamman lurat i socialsekreteraren att hon önskar att pojken ska ha en bra relation till pappan och därför tyckte man inte att man behövde precisera allt i avtalet, utan att man kunde lämna en del upp till föräldrarna att komma överens om.

 I dag pratade min man med den socialsekreterare som skrivit avtalet och hon sa då till min man (tänker att det krävs en del för att hon ska säga på detta sätt), att hon faktiskt trott på mamman från början, men att hon nu förstått att det mamman sagt inte stämmer och därför rekommenderar hon min man att kräva ett mer detaljerat umgängesavtal, alternativt ta detta i tingsrätten. Hennes uppfattning är också att mamman gör allt för att försvåra umgänget. Känns skönt att någon äntligen ser hur situationen verkligen är!

För det första så tycker jag att han ska sluta prata med styvpappan. Det här är en sak mellan vårdnashavarna och styvpappan har inte ett skit att göra med den saken.

Du har redan fått information om möjligheten att begära verkställighet etc. och upprepas såna här saker bör pappan absolut fundera på det.

Handlar det däremot om en enstaka gång, och att de behöver hämta några timmar tidigare, tja då får han fundra på vad som är bäst för barnet.

Även om han skulle låta ett tidigare hämtande passera för denna gång så bör han göra absolut glasklart för mamman att upprepade överträdelser kommer att leda till begäran om verkställighet, alternativt överflyttande av boendet (om överträdelserna är så grova att det är nödvändigt för att försäkra att barnet får tillgång till båda sina föräldrar) och att alla framtida avvikelser kräver enighet.

Styvpappan kan han med fördel be fara åt helvete och vägra diskutera den här sortens saker med.

Ok, om ni inte har ett detaljerat avtal så är det svårt att begära verkställighet, alltså krävs det att ni lämnar in en stämningsansökan i tingsrätten och lämnar ett detaljerat yrkande om umgänget.

Var också medveten om att det har tillkommit möjligheter för tingsrätten att besluta om annan kontakt än umgänge, t.ex. kontakt via mail och telefon, och beslutar tingsrätten om det så är mamman skyldig att se till att det efterlevs.

Ni kan, och bör, begära ett interrimistiskt beslut. Det är ingenting som kommer att hinna ske före hösten, men se till att göra det då, för ni har 9 år kvar till pojken blir myndig, och spill inte mer tid på att vänta på mammans goda vilja.

Dessutom är det ju fler som blir drabbade, pappan såklart, men även ert gemensamma barn – de är ju halvsyskon!

Precis! Min man är världens snällaste människa, men det har sina sidor att leva med en sådan person.  Jag hade helt lugnt och vänligt bett styvpappan att lägga på luren och sagt att upprepade samtal från honom kommer att betraktas som telefontrakasserier. Tyvärr blir mannen så förtvivlad när styvpappan hör av sig eftersom han är så aggressiv och otrevlig och då låter han sig dras in i diskussioner som han hade kunnat slippa om han haft lite mer pondus.

Problemet är ju att min man ständigt ser till sin sons bästa, och backar så fort han får krav på sig. Det har ju gjort att mamman och styvpappan gör som de vill, men om min man försöker ändra någon tid så heter det genast "är du inte rädd om umgänget med din son?". Det är psykiska terror för min man att känna att umgänget med sonen ligger helt i händerna på två människor som inte har någon annan önskan än att få det som de själva vill.

Ett exempel på hur det hela fungerar är följande. Mamman och styvpappan har planerat en helgsemester på egen hand. Då kräver de att min man ska hämta en dag tidigare för att de ska iväg. Samtidigt kräver de att få hämta en dag tidigare för då kör de ändå förbi oss och det passar dem att hämta då. Kan inte min man hämta denna dag så säger de att de kommer att fixa barnvakt åt sonen i stället och då fryser umgänger inne denna helg.

Hela vår familj befinner sig i ständig gungning p.g.a. av detta och det känns som att vi går på nålar varje gång umgänget närmar sig.

Tider för helgumgänge är bestämda i detalj, men sommarveckorna har lämnats lite löst hängande med tanke på att barnet kanske har aktiviteter under sommaren. Så egentligen är det ju bara sommaren som skulle kunna ställa till problem och naturligtvis utnyttjas detta till fullo!

Står det så i avtalet? Alltså att schemat enbart gäller vår och höst och att sommarumgänget ska bestämmas utifrån barnets aktiviteter?

Ja ungefär så. Det står att pappan har rätt till 4 veckor över sommaren och att hänsyn ska tas till barnets aktiviteter och då avser man ju idrottskollon och liknande. Helt rimligt tycker jag, men tyvärr fungerar det inte. Helgumgänget gäller naturligtvis över sommaren också, det är bara semestervistelsen som är upp till mamman och pappan att komma överens om. Socialsekreteraren som skrev avtalet medger ju nu att hon gjorde en missbedömning och att hon borde rekommenderat ett detaljstyrt avtal för hela året.

Men om det står att pappan har rätt till 4 veckor ska han givetvis meddela vilka 4 veckor han önskar, gärna via mail så han har det i text. Sen är det upp till mamman att svara. Han ska se till att tala om för henne att hon har skyldighet att följa avtalet!

Ja det är klart. Nu blev det inte 4 veckor denna sommaren för föräldrarna hade tagit semester samtidigt så de enades om en vecka. Denna vecka kom man överens om muntligt tillsammans med familjerätten. Denna enda vecka försöker mamman genast minimera genom att hävda att hon behöver ha sonen redan på lördagen eftersom de ska åka på semester. Min man hävdar då sin rätt att ha sin son hela veckan som överenskommet och möts då genast av hot om uteblivet umgänge.

Det är så lätt på pappret, men i praktiken kan man strula till ALLT om man bara vill! Vem ska man kontakta om man behöver hjälp NU? Det finns ingen hjälp att få och sen kan man ha nya samtal, nya överenskommelser som bryts o.s.v. i all evinnerlighet.

Se till att ändra det här avtalet till nästa sommar och få bort all otydlighet och gör avtalet möjligt att verkställa. Det ska inte finnas en enda sekund på året som lämnas åt mammans (eller pappans) godtycke.

Vill mamman inte gå med på ändring så gå till domstol. Jag vågar sätta mitt huvud på att domstolen kommer att fastställa ett detaljerat yrkande i ljuset av hur det (inte) fungerar.

Naturligtvis kan det dra igång andra konflikter, men har ni för val. Det är ju inte bara barnet och pappan som drabbas, utan också ert gemensamma barn, som väl vill träffa sitt halvsyskon på ett förutsägbart sätt.

Mamman har ingen rätt att minska umgänget. Man ska inte råda till dumheter men varför inte behålla barnet veckan ut? Sen får väl pappan  till  att tala om för mamman att han kommer att ansöka om verkställighet om hon ändrar fler umgängen utan hans godkännande.

Jag har redan rått min man till dumheter i så fall för jag har sagt att det är just så han ska göra. Han har ett skrivet avtal där det står att han har hela denna veckan och nu tycker jag att han sätter ner foten och behåller sonen denna veckan. Det är inget han behöver diskutera med mammman och absolut inte med styvpappan. Ringer de så är det bara för honom att helt lugnt hänvisa till det skriftliga avtal som finns.

Hoppas mamman förstår att pappan har fått nog och inser att han menar allvar så att det lugnar ner sig.

Det kan man verkligen hoppas, men förmodligen så tar det lite längre tid och lite fler skärmytslingar innan de når en fungerande vapenvila, men so be it then.