Hej!
Det låter som om er son är inne i sin första trotsålder som brukar komma i 2-3-årsåldern. Trotset fyller en funktion i barns utveckling då det är ett sätt för dem att börja förstå vad de själva kan bestämma och vad de inte kan bestämma. Därför tycker jag att det låter alldeles riktigt som du gör att säga till när han gör saker som man inte kan acceptera, tex att spotta på andra. Det låter också som om han har förstått att det inte är OK. Men barn är kreativa och då hittar de på nya saker. De går från det kroppsliga uttryckssättet (spottet) till ett verbalt (säga dumma dig) och det är i sig en utveckling som vi eftersträvar. Men barn ska ju inte fortsätta med det heller, så försök vara lika uppfinningsrik som han, men gör det med vänligt överseende, inte som ett straff. Det här är barnets lärprocess, och de behöver hjälp att hitta fram till ett bra sätt att hävda sin egen vilja. Hjälp din son att sätta mer ord på de känslor han har när han säger dumma dig. Det kan vara så enkelt som att du översätter hans "dumma dig" till du tycker jag är dum när du inte får godis före maten, men det är för att du ska ha god aptit när vi äter, och så kan du få en godis till efterrätt. Små barn har ju ett begränsat ordförråd, men också en begränsad förståelse för sina egna känslor och behov, därför är det bra att ha föräldrar som är goda översättare.
Som du förstår så tror jag att din sons beteende har mer med hans ålder att göra än din graviditet. Möjligen kan det vara så att du är lite extra trött och känslig på grund av graviditeten så att det blir svårt att hantera hans utbrott. Låt pappa ta en del. Och ge honom så mycket av din pigga tid som möjligt så ska du se att trotset byter karaktär och avtar med tiden.
Lycka till
Margit
