Anonym (16)

Äldre 1 Dec 01:00

78 svar

OCD?

Anonym (Oro) skrev 2010-12-01 00:54:24 följande:

Du får gärna berätta vad du har för tvång och vad du får för hjälp.
Känner mig lite ensam och vilsen med mina tankar...

Jag har mest renlighetstvång. Tvättar mig mycket, kan inte röra vissa saker och desinficerar saker i huset. Kontrollbehov, svårt att ha folk i huset osv. Har medicinerat förrut, men gör det inte längre för jag tyckte inte det hjälpte. Har även gått i kbt och det hjälpte mig lite grand.

Du är absolut inte ensam om detta, det är vanligare än man tror. Förstår att du känner dig vilsen. Har du nån hjälp i detta?

Anonym (16)

Äldre 1 Dec 01:22

#20

Anonym (Vän med OCD) skrev 2010-12-01 01:12:41 följande:

Lite OT men ni kanske kan hjälpa...

Har en vän med OCD som känner att hon måste ha allting totalt välstruket (till och med trosor) och arrangera garderoben efter färg och även barnens garderober plus att de måste ha en klädgalje som har samma färg som kläderna. Hon skrattar åt sig själv och försöker att bryta det gång på gång men måste rätta till garderoben för att må bra.

Jag tror att det är vanligare än vad man tror men kan man stötta på något sätt eller ska man bara acceptera det och skratta med henne?

Man måste ha terapi för att kunna bryta såna mönster. Dessvärre inget som ens vän kan göra mycket åt. Det man som anhörig INTE ska göra är att ge försäkringar. Fast jag tror det varken gör till eller ifrån ifall du skrattar med eller inte. Har hon diagnosen ocd? Tycker det låter lite konstigt att hon skrattar åt det. Endel människor har ju vissa tvångsmässiga beteenden utan att det faktiskt är ocd.

Anonym (16)

Äldre 1 Dec 01:34

#23

Anonym (Vän med OCD) skrev 2010-12-01 01:30:15 följande:

Vad jag vet har hon inte sökt hjälp för det och inte om hon fått någon diagnos men hon säger ofta att hon mår dåligt av det fast hon kan skämta om hur tokigt hennes beteende är. Men hon använder själv beteckningen OCD för hennes beteende så jag vet inte faktiskt. Jag känner bara att det är svårt att veta vad man ska säga eller hur man kan hjälpa, om man nu kan det.

Nej det är ju svårt att veta. Behövs en ordentlig utredning, men ocd är en sjukdom som påverkar hela livet. Just garderobsgrejen tycker jag låter mer som en fix idé, men det kan ju vara så att hon har mycket mer problem. Hur som helst tror jag tyvärr inte du som vän kan göra särskilt mycket, mer än att vara en god vän som du ju verkar vara

Anonym (16)

Äldre 1 Dec 13:10

#25

Anonym (Oro) skrev 2010-12-01 01:32:45 följande:

Anonym 16. Har aldrig medicinerat, men är på utredning för det. Ammar fortfarande och vill undvika mediciner då, så det får vänta lite...så länge jag går hemma på FL är tvången bättre. Stress i form av passa tider till jobb förvärrar mina tvång så jag bör nog ta medicin för att orka jobba i framtiden, men två små barn och all stress...

När jag jobbade senast tog jag taxi till jobbet en morgon för jag vågade inte gå tidigt på morgonen under en viss mörk tunnel...beställde taxin dagen innan för att vara säker.
HAr kontrollbehov; spisen ska vara av, fönster ska vara stängda osv...vill förebygga olyckor och faror för mina närmaste. Rädd för sjukdomar; att barnen ska bli sjuka osv.
Psykopater, övernaturliga grejer m.m
Svårt att gå själv till vissa platser som ger ångest... jobbigt!

Usch, jag förstår att det är jobbigt. Jag blir också väldigt lätt stressad av att passa tider och då börjar jag tvånga som en galning och har väldigt svårt att lämna huset. Tycker absolut du ska söka hjälp så att du kan få gå i kbt. Sök redan nu när du går hemma för det tar oftast lång tid innan man får nån tid.

Anonym (16)

Äldre 1 Dec 13:14

#26

Anonym (Vän med OCD) skrev 2010-12-01 01:30:15 följande:

Vad jag vet har hon inte sökt hjälp för det och inte om hon fått någon diagnos men hon säger ofta att hon mår dåligt av det fast hon kan skämta om hur tokigt hennes beteende är. Men hon använder själv beteckningen OCD för hennes beteende så jag vet inte faktiskt. Jag känner bara att det är svårt att veta vad man ska säga eller hur man kan hjälpa, om man nu kan det.

Om man går i kbt får man lära sig att hantera situationer. Väldigt förenklat kan man säga att din kompis skulle göra sina garderober så stökiga hon bara kan. Slänga saker på garderobsgolvet, hänga annat i oordning, absolut inte stryka nåt, verkligen överdriva allt. Så ska hon ha det så, utan att göra nåt åt det för att sedan se att ångesten tillsist försvinner. När man håller på att stryka och vara jättenoga med allt så "matar" man bara sina egna problem och blir allt sämre.

Anonym (16)

Äldre 10 Dec 19:27

#28

Anonym skrev 2010-12-10 17:03:21 följande:

Jag har OCD och har gått till vuxenpsykiatrin några gånger i år. Har haft det så länge jag kan minnas men inte sökt hjälp för det förrän jag blev mamma nu i år då jag fick enorm ångest över mina tankar.
Tidigare har jag tryckt undan det och tillslut gick det inte, jag trodde (tror) att jag är ensam om detta och att det är fel diagnos att jag i självaverket är en psykopat eller dylik.
Har bacillskräck så jag tvättar händerna ofta. Har tix till och från, nu har jag ett väldigt störande, slår ihop käkarna så det smäller i tänderna. Har ofta ont i dom och jag vet att mina tänder kommer snart gå sönder men kan inte sluta förrän det känns som rätt antal gånger eller att det känns bra. Söker konstant bekräftelse på att jag har ocd och ingenting annat av min sambo och mamma. Känner ett stort behov att berätta om mina tankar så att dom vet om dom. Har välidgt ofta skadetankar om dom jag älskar. Kan tvivla på att jag är kapabel till att älska någon. Har inte kunnat gå i KBT för att jag har en liten som jag måste ta hand om om dagarna. Har testat Sertralin i olika doser och nu gett upp för att jag tyckte inte det hjälpte mer än att jag kände mig likgiltlig till allt.

Det jag mår mest dåligt över är mina sk. "hjärnspöken" får ångest över dom och får slåss med mig själv om att det bara är tankar och det är pga av sjukdomen som jag får det såhär samtidigt som jag ifrågasätter om det verkligen är så att det är sjukdomen jag kanske bara är helt jävla galen!

Någon annan som lider mer av tankar än handligar´?

Du har helt klart fått rätt diagnos. Det där är OCD så att det skriker om det. Precis allt du skriver.

De flesta som har ocd har både tankar och handlingar och ofta lider man mer av handlingarna.

Anonym (16)

Äldre 10 Dec 22:01

#30

Anonym skrev 2010-12-10 21:07:00 följande:

Det är svårt att få in det i huvudet! Har du haft skadetankar? det är det jag tycker är jobbigast :(
Jag önskar att dom bara skulle försvinna eller att jag på något vis kunde acceptera dom som dom är istället för att bli rädd för mig själv och få ångest.

Alla de tvivel du har, det är det som är ocd. Att du inte kan släppa det. Jag har inte haft skadetankar, men jag kan lova dig att jag har haft många andra lika knasiga tankar. Jag får ofta för mig att jag har varit otrogen tex, fast jag inte har det. Jag tror verkligen att jag har det och det ger mig enorm ångest.

Förstår att det är superjobbigt med skadetankar. De tankar man får är det som skrämmer en mest och med andra ord det sista som personen skulle göra. Du skulle aldrig någonsin skada din bebis, det är därför du får dessa tankar. Det du måste göra är att sluta söka bekräftelse hos din mamma och partner. Det föder ocd:n och är det sämsta du kan göra. Säg till dem att inte svara på sånt, det är inte bra för dig. Man måste lära sig att stå ut med de här överjävliga tankarna. Det är enda sättet att vinna kampen.

Anonym (16)

Äldre 11 Dec 00:21

#32

Anonym skrev 2010-12-10 22:44:57 följande:

Känner mig som en knarkare, jag kan lura mig till bekräftelsen. Har sagt till dom att dom absolut inte får men som sagt antringen lurar jag mig till det när det är extra jobbigt eller tjatar så han ger upp. Och till vilken nytta? Jo en timmes ro i själen sen är det värre än innan.

Mm dom är jobbiga och det är ju alltid dom jag älskar. Får så dåligt samvete mot min baby. Känner mig som världens sämsta mamma och att jag inte älskar denne nog mycket.
Det jobbiga är att man vet vad som är riktigt men ändå "slåss" mot att man tror att man är en fara för allt och alla.
Hemskt nog skulle jag föredra att kolla dörren, tvätta händerna och slå ihop käkarna hela dagarna och slippa dessa tankar.

Men det känns skont att prata om det, för trots att man vet att man inte är själv så känns det verkligen så.
Är grymt tacksam för min sambo att han står ut med mig vissa kvällar då jag verkligen är igågn. Kan inte vara kul att höra såna saker som jag berättar för honom om barnet och honom och hur jag mår och vad som rör sig i mitt huvud. Att han inte oroar sig för att jag ska göra dom illa eller ha ihjäl dom som jag kan oroa mig för ibland.
Min psykolog sa något om att dom med ocd är helt övertygade om att dom skulle kunna göra någon annan illa men i självaverket är det dom som absolut inte skulle kröka ett hårstrå på någon inte ens någon dom hatar. Fattar inte varför sånt inte går in och stannar i skallen. haha Varför tror man att man ska göra någon illa eller vilja!?
Kan man någonsin bli "bra"?

Ett stort plus är att jag är inte alls så panikslagen längre sen jag fick barn om jag inte kan tvätta händerna när jag vill. Man har ju fått röra i en hel del grisigt och när en tutte åkt på marken ute så har jag fått stoppa den i min egen mun innan jag gett den och jag har överlevt! yey!

Haha ja du, isf är jag också en knarkare. Nog vet man hur man ska lura ur sig en bekräftelse. Fast den enda man lurar är ju sig själv

Nu har jag dock sagt till min man att han under inga omständigheter för försäkra mig och det håller han. Han brukar säga till att "du vet att du mår sämre av sånt i längden" och då vet jag att jag ska lägga ner. Har i princip helt slutat nu. Visst, det är jobbigt, men det går.

Jag tror absolut att man iaf kan bli bättre om man bara bestämmer sig för det och slutar upp med sina försäkringar och handlingar. För mig funkar det bäst att bara leva på. Att inte låta tvången styra mitt liv. Visst är det skönast att stanna i min lilla rena bubbla där jag kan styra och kontrollera allt, men i längen gör det mig sämre. Därför tvingar jag mig ut. Om man kan bli helt bra tvivlar jag på, men jag hoppas jag har fel. Har träffat en person som sa att han var helt frisk, men jag tyckte ärligt talat inte att alls att det verkade så. Han hade en massa problem, men där handlade det nog inte "bara" om ocd.

Ja det är ju väldigt jobbigt för ens nära och kära. Väldigt väldigt jobbigt. Jag tycker att jag håller inne med ungefär 95% av alla mina fobier, men det lyckas ändå stressa upp min man. Har din man nåt stöd? Jag tror att de behöver det. Kunskap och stöd.

Anonym (16)

Äldre 21 Dec 16:05

#35

Anonym (J) skrev 2010-12-21 14:47:14 följande:

Här är en till *vinkar*.

Har mått SÅ bra på sistone men nu är det igång igen. Jag blev som helt förlamad av mina tankar igår och idag är ingen bra dag alls. Naturligtvis dyker det upp lagom till jul..

Anonym (16): Jag har liknande problem som dig. Jag inbillar mig saker och tror verkligen att det är så. Precis som dig så handlade det tidigare om att jag hade varit otrogen. Nu om att jag skadat mitt barn, jag tänker och tänker och vrider och vänder på det tills det känns som jag ska dö.

Usch va jobbigt. Jag har också en skitdag idag. Jag som trodde jag var mycket bättre, men så kommer bakslagen. För mig blir det sämre när jag bryter rutiner och så kommer det lagom till jul. Fantastiskt!

Åh jag förstår att det måste vara jättejobbigt med de här tankarna om ditt barn. Ocd slår verkligen till på de man älskar mest

Stor kram på dig!

Anonym (16)

Äldre 21 Dec 21:02

#38

Anonym (J) skrev 2010-12-21 19:56:30 följande:

Varför varför vaaaaarför är det så, när allt är bra så slår det till.

Jaa, usch, jag vill bara lägga mig ner och sova och aldrig vakna upp känns det som idag. Jag sitter ju och tänker på det hela hela tiden, så jag tror ju till slut att jag gjort illa henne. Fan, jag som har sett fram emot julen så mycket, och nu känns allt bara skit :(

Kramar till dig!

Ja jag vet, jag känner precis likadant. Man ville njuta av julen och så blir det såhär

Ska försöka sova mycket i natt och hoppas att det känns bättre imorgon. Om jag är trött blir allt tusen gånger värre. Idag har jag varit en riktig bitch mot min man och tjatat om mina tvång hela dan. Inte bra.

Försök låta tankarna komma bara utan att sätta nåt värde i dem. Innerst inne vet vi att de inte är sanna (även om det känns så).

Anonym (16)

Äldre 21 Dec 21:06

#39

Anonym (Knäpp) skrev 2010-12-21 20:55:06 följande:

Jag har också en massa tvångstankar! Har haft det vad jag kan minnas sen jag var i 11-årsåldern. Har sökt hjälp vid ett tillfälle men fegade ur då det känns så himla skamligt och pinsamt att prata om sina tokiga tankar=(. Nu när jag har fått barn så funderar jag dock på att söka hjälp iallafall då det blivit värre. Har jättemycket ångest och är orolig jämt! Detta gör mig väldigt lättretlig och deppig. När jag tänker på att nåt ska hända min dotter så kommer det massor av tvångstankar. Mina tvångstankar handlar mycket om att göra något ett visst antal ggr. Jag har siffror, färger etc som är bättre än andra. Suck, knäpp man är! Är lite rädd för att söka hjälp också för tänk om dom får för sig att jag är en olämplig mamma p.g.a detta!

Välkommen hit! Jag fick mina tankar i 11-årsåldern också, men de har ändrats med åren. Som yngre hade jag dille på att göra saker ett visst antal gånger. Fast sedan fick jag diabetes och trodde på nåt sätt att det berodde på att jag räknande, så nu gör jag aldrig så. Knäpp man är.

Tycker absolut du ska våga söka hjälp. De kommer garanterat inte tycka du är olämplig pga din ocd.

Anonym (16)

Äldre 21 Dec 22:16

#41

Anonym (J) skrev 2010-12-21 21:50:15 följande:

Samma här. Är jag trött och/eller stressad är det mycket värre. Naturligtvis är jag både och nu.

Jag försöker.. Vissa stunder går det bra andra inte. Jag var på dåligt humör och så jäkla stressad igår också började hon tjorva och det är väl som då jag tänker att jag skulle ha gjort illa henne. Det kommer ofta i samband med att jag är irriterad. Jag blev misshandlad av en av mina föräldrar under hela min uppväxt, jag tror det har med det att göra. Att jag inte tillåter mig att vara irriterad på mitt barn. Arg är jag aldrig på henne, men vem blir inte less ibland.. ? :)

Usch vad jag känner igen mig. Jag är livrädd för att vara irriterad för jag tror att jag gått över gränsen. Vi har en hund och jag frågar ofta min man ifall jag misshandlat den när jag tillrättavisar den. Vi vill skaffa barn förresten, men jag tvekar pga min ocd. Ser inte riktigt hur jag skulle fixa det

Anonym (16)

Äldre 22 Dec 20:50

#46

Jag gick till företagsläkaren och fick sedan en remiss till privatpsyk. För mig var det aldrig några problem att berätta för maken. Han visste ju redan, då mitt beteende märks ganska väl. Tvättar händerna ofta tex. Kollar man spisen och liknande ofta lär ju era män ha räknat ut det också.

Jag är precis som det beskrivs. Orolig och känslig. En perfektionist och en "duktig flicka".

Anonym (16)

Äldre 23 Jan 14:51

#64

Men du Oro, din man ska ju faktiskt inte medverka till dina tvång. Du måste ju lära dig att släppa kontrollen och det gör du genom att faktiskt lämna över till din man och lita på honom. Om han följer dina regler så medverkar han ju till att dina tvång blir värre och det är ju det sista han bör göra. Öva dig i att släppa kontrollen. Det är ju inte bara din sambo du inte litar på, utan även dagis om jag förstått det rätt. Tror du måste inse att det här ligger hos dig och hitta en bra nivå för vad som är omsorg för barnen och vad som faktiskt är tvång. Förlåt om jag låter hård.

Det här med att du ser saker stå skriva och ser pantrar gör mig lite orolig. Har du pratat med nån om det?

Hoppas att allt löser sig för dig. Kram!

Anonym (16)

Äldre 23 Jan 20:20

#66

Anonym (Oro) skrev 2011-01-23 19:53:17 följande:

Du är inte hård tycker jag. Jag blir så glad över ärlighet!
Håller med om att han inte ska medverka i mitt tvång, men det måste vara på rimlig nivå. Att han är lite nonchalant är inte särskilt kul ens om jag skulle vara mindre orolig.

Jag menar, hur ska jag kunna släppa barnen varav en på 8-9 månader som krypet överallt till en som halvsover och knappt svarar på tilltal för han vill ligga och dra sig i sängen. Hur ska jag lita på att han håller i ungen när jag lägger ner ungen i hans säng utan nåt "ramla ur skydd" eller liknande. Bara väggen i vägen men krypet gör han så bra så han kan klättra över ens ben och ramla över sängkanten om han fick chansen!

Och det där med pantern....jag vet att det inte var en riktig panter, men fick ändå kalla kårar över att tänka tanken, och just då glömde jag ju bort att det inte kunde vara möjligt.
Med OCD kan det omöjliga bli möjligt på gott o ont - oftast på ont! Tänk vad tankarna gör med våra känslor...
och förnuftet, vart är det nånstans ibland. Blir tokig snart!

Längtar nästan tills jag får börja medicin. Problemet är bara att jag ska kombinera den med både blodtrycksmedicin o p-piller sen, till vår eller sommar, beror lite på när sonen slutar amma.

Va bra

Blev lite orolig där att jag sårat dig.

Nä det är ju alldeles riktigt. Om du är säker på att han inte klarar att ta hand av barnet så är det ju ett annat problem än din ocd. Varför gör han så? Jag skulle bli galen. Själv har jag ofta svårt att skilja på vad som är sunt förnuft och vad som är min ocd. Försöker dock lära mig att lita på andra nu, men jag har ett enormt kontrollbehov tyvärr.

Anonym (16)

Äldre 15 May 00:20

#70

Anonym (J) skrev 2011-05-14 23:30:45 följande:

Inte så bra. Faktiskt riktigt dåligt just nu. Har haft lite strul i livet och nu har allt ordnat upp sig och vad händer då? Jo, tankarna kommer igen. Det börjar bli ohållbart, jag kan inte leva såhär. Det finns bara två problem: min sambo vet fortfarande inget och jag orkar inte söka hjälp. Hur berättar man för folk? "Du, det är så här att jag tänker så sjuka tankar att jag funderar på om jag borde sitta inspärrad på psyket, då vet du"

Du klarar att söka hjälp, de kommer inte tycka du är det minsta konstig. Det är deras jobb och de är jättevana.

OCD?

INNEHÅLL