Hej,
ska inom kort till opererande gynekolog för att ta bort en polyp i livmodern, något min gynekolog tror kan ha påverkat vår barnlöshet negativt. Jag undrar nu:
1) har någon här gjort en sådan operation?
2) är det obehagligt?
3) har man ont efteråt?
4) är det någon som blivit gravid efter operationen, dvs operationen har hjälpt barnlösheten?
Tacksam för svar.....
Tack för svaret Johanssons! Kul att höra att det gick bra, samt att allting ändå resulterade i lilla Rebecca (även om det kanske inte berodde på operationen....).
Måste dock fråga lite till:
1) trodde också din läkare att polypen kunde vara anledningen till barnlösheten, eller fanns det andra orsaker?
2) hur kommer det sig att ni just valde IVF efter operationen, och inte t ex insemination?
/Björnmamma
Puffar upp lite.....
Vi är väl i mitten/slutet av utredningen. Ska först operera bort den här lilla polypen och sen besluta om det blir insemination eller IVF. Vi är i gruppen oförklarligt barnlösa, dvs min man har massa spermier och jag har ägg och inget tyder på att det skulle vara något fel. Känns ju bra men samtidigt något tröstlöst att de inte hittar något....det lämnar ju så mycket "ansvar" till oss själva att fixa detta.
Jag tror att det blir åtminstone ett inseminationsförsök för oss. Även om procenten är klart lägre inom insemination än inom IVF för att lyckas, så är det också en ekonomisk fråga för oss (vi går privat). Därför gör vi åtminstone ett försök där.
Om det är någon annan som har erfarenhet av polyper så får de gärna dela med sig...tar tacksamt emot alla råd/kommentarer.
Mia - imponerande att ni orkade kämpa på under så lång tid! Nu vet ni ju att det var värt det, men i alla fall. Starkt jobbat. Jag kan ju gissa hur många månader det tog innan operation också...så sammanlagda tiden för allt detta måste ha varit lång.
Johanssons - jag vet inte hur det funkar. Men kan vi, så ska vi naturligtvis ställa oss i kö för IVF samtidigt som vi påbörjar inseminationen...så kanske vi sparar tid på det. Jag vet att vi ska diskutera dessa alternativ efter operationen. Usch, det känns som om det hinner försvinna så mycket tid när man väntar på operationsdatum/besöksdatum/undersökningsdatum etc. Men det känns det väl för alla...otåliga är vi nog allihopa.
Vi bor i Sthlm. Var bor ni, och var fick ni göra operationen?
Jag visste inte tidigare att man per automatik hamnar i landstingets ivf-kö när man väl bestämmer sig för att det kan vara ett behandlingsalternativ, men det låter ju bra. Fortfarande kan man väl dock göra det privat? Åker man ur landstingets kö om man gör det privat?
Nu när ni kör syskonförsök, kan ni köra direkt på då, eller måste ni gå genom en ny utredning?
Jag bara hoppas på att operationsremissen kommer snarast och att jag får tid omgående. Vet inte hur lång tid det brukar ta mellan det att läkaren remitterar en tills dess att man fått tid och ligger där på operationsbordet...någon som vet genomsnittligt?
Vi går privat, på S-hemmet. Tydligen kommer operationen utföras där också. Om det är bra eller dåligt vet jag inte. Känns skönt att vara i, numera, "hemtama" miljöer....
Det låter ju bra att det kan gå snabbt om det är privat. Min läkare sade att jag skulle höra av mig om två veckor (nu är det väl drygt en vecka kvar) om jag inte hade fått någon remiss. Man kan ju ha fastnat i någon administration någonstans...suck.
Jag håller tummarna för att ert syskonförsök går bra!!! Har ni kört igång eller när är det dags?
Tack för uppmuntran!
För mig som är helt novis på det här området: vad är det för mediciner du måste ta? När är det dags för själva försöket?
Tjena...det var avancerat... 
...
Någonstans i allt elände är man ändå rätt fascinerad över vad modern läkarvetenskap kan göra. Helt fantastiskt att det ändå går vägen för många!