Baaambi skrev 2010-07-16 11:13:01 följande:
Det är ju sjukt vilket som?
om ens barn skulle blir kära i varandra så står det ju inte rätt til... Då får man nog till o börja söka hjälp till barnen o se vart d hela har gått fel. För det är faktiskt inte normalt någonstans!!! Dom flesta människorna utövar faktiskt sex, och jag tycker de du sitter o skriver är rent av ÄCKLIGT
Men tyck då att det är äckligt, vem hindrar dig. Jag i min tur tycker att det
du sitter och skriver är rentav intelligensbefriat. Fint, nu har vi sårat varandra och det har inte fört fram diskussionen. Håll dig till argumenten?
Du har inte precis förklarat varför du tycker det är sjukt och äckligt, eller hur ens det berör dig personligen vad folk gör med sina kön, medan jag har förklarat varför jag kan tycka att det är okay.
Och vaddå "de flesta människor utövar faktiskt sex"? Baaaambi, går du runt i folks sovrum och dubbelcheckar vad som händer där? Känner du de flesta människor? Dessutom har det ingen betydelse hur många människor som har sex när jag säger "ponera att just DETTA par är asexuellt".
Du bara slänger dig med termer som "sjukt, onormalt, äckligt". Tror du att du kan överbevisa mig genom att använda ett extra utropstecken? Eller känns det bara bättre att anklaga någon annan för att vara sjuk? Får det dig att känna dig som en härligt frisk del av den oh so stora normala massan?
Besvara för fan inte mina frågor, jag tror inte du kommer komma med nåt annat än upprepningar.
MammaBecca skrev 2010-07-16 10:51:41 följande:
Nej, riktigt så trångsynt är jag inte att jag enväldigt vill kunna styra världen. Hade blivit en smula snurrigt med tanke på att jag är världshistoriens mest impulsiva och ambivalenta person.
Jag pratar dock inte om maträtter och för mig är inte relationer mellan syskon eller kusiner något som jag direkt omfamnar. Klart att alla gör som de vill, fast jag finner det rent motbjudande.
Att ta argumentet att "alla får bli tillsammans med vem de vill, sålänge de är lyckliga" tycker jag fungerar i de allra flesta fall, fast inte i detta. För mig är en relation mellan kusiner absolut incest. En relation mellan syskon är det ju definitivt. Jag tycker absolut att det är sjukt! Det är ju ditt syskon.
Jag tycker inte att det är jämförbart med att vara vegan, eller fruktoman (vet inte vad det heter), för då handlar det ju om dig. Skulle du däremot vilja leva som kannibal är det ju en helt annan fråga.
Beträffande att "ligga med varandra" måste jag bara påmina om att sex faktiskt inte förekommer i alla förhållanden. - Apropå detta, hade det gjort någon skillnad om låt säga ditt barn och ditt syskonbarn blev kära och valde att leva med varandra - MEN (av anledningen att de är asexuella, t.ex.) inte praktiserade sex?
För mig hade det inte gjort någon skillnad.
Själv känner jag inget behov av att jaga upp mig över vad andra gör med sina kön - så länge de mår bra och inte skadar nån annan, så är det klart jag inte kan säga att det de gör och känner är dåligt. Hade mina två biologiska barn definitivt önskat skaffa barn tillsammans hade jag avrått dem från att "skapa" barnet, pga den överhängande risken för deviationer, men däremot inte sett något fel i att de skaffar barn på alternativa vägar. Och hade de skapat ett barn som visat sig vara friskt, hade jag ju bara kunnat dela lyckan med dem.
Nej, men de flesta förhållanden är dock inte platoniska. I det här fallet hade dem ju barn ihop, så då får man väl räkna med att de har legat med varandra.
Det hade inte gjort någon skillnad för mig om mina barn och min systers barn hade ett platoniskt förhållande.
Jag skiter i vad folk gör "med sina kön" fast om mina barn vill ha en relation med varandra eller med någon släkting hade jag verkligen blivit bedrövad. Jag hade verkligen försökt att ta reda på vad som var fel, för det är inte riktigt hundra om man tänder på sitt syskon. Då mår man inte riktigt bra.Okej, jag var lite luddig där. Det jag menade var väl under middagar och annat där man umgås med sina barns respektive. Det skulle kännas otroligt olustigt för mig om det hade varit min syrras barn.
Detta är ju en tråd där vi kom att diskutera hur var och en ser på saken. Såhär ser jag på saken. Jag förespråkar inte incest. Jag tycker att det är sjukt och ett starkt tecken på att barnen inte mår bra. Jag hade aldrig kunnat omfamna det.
Jag är rätt tålig och öppen för det mesta, men detta får mig att slå bakut. Jag tycker verkligen att det är äckligt. Även om kusinbröllop är lagligt, måste jag få säga att jag tycker att gränsen där är hårfin.
Historiskt sett har det emellanåt varit (och är fortfarande, för den delen) mer än okay, alltså till och med önskvärt, att t.ex. syskon gifte sig. För att behålla en rikedom inom familjen/släkten, t.ex. eller för att "namnet" skulle leva vidare, kan jag tänka mig, eller när folk inte hittade några respektive till sina barn än barnen själva. Och mänskligheten gick ju inte under för det. - Eller så är jag helt fel ute och så är incest roten till all världens ondska. *ironisk*
En av anledningarna till att incestförhållanden har växt till ett tabu är bl.a. att när vi vänder på det så ville de mindre välbärgade släktena nog att barnen skulle "gifta upp sig", då ju ett giftermål med en bror, syster eller kusin inte hade gjort någon skillnad för familjens/släktens ekonomi. Hänger du med?
En annan anledning till tabut är som du nämner den ökade risk för missbildningar - vilket dock inte är en regel vid incestförhållanden som resulterar i barn. Detta är en anledning till att evolutionen sett till att vi, iaf många av oss, utvecklar en s.k. "spärr" mot att bli kära i de personer som vi troligen inte kan få friska barn med - vilket är personerna som ofta är våra nära släktingar - vilket är personer som vi med andra ord brukar växa upp tillsammans med.
Men som sagt, alla har vi inte den här "spärren", inte alla barn som resulterat ur incestförhållanden blir missbildade (obviously, ser ett flertal som skrivit i tråden) och därför ser jag ingen anledning till varför incestförhållandet i sig skulle vara något annat än positivt? Blir DU äcklad av det, så är det tyvärr DITT problem, MammaBecca.
Ömsesidig kärlek mellan två individer kan aldrig vara något äckligt, onormalt eller fel. Men jag gillar inte att använda begrepp som "normalt" - jag vill hellre ersätta det med "vanligt förekommande", och begrepp som "onaturligt", "övernaturligt" och "naturligt" vill jag bara avskaffa. Allt som finns, allt du känner till, är i högsta grad "NATURLIGT".
Historiskt sett gillade vi att bränna häxor också.
Jag är inte helt insatt hur det ser ut historiskt inom just detta ämne, så därför har jag svårigheter att uttala mig om det.
Jodå, ömsesidig kärlek är absolut äckligt om det är mellan syskon. Det är dessutom både fel och onormalt.
Om du då är så öppen för incestförhållanden, då omfamnar du även om en mamma skulle skapa en relation med sin son eller en dotter med sin far?
Jag kan väl tycka, efter att ha läst andras inlägg här där de berättar att deras föräldrar är kusiner, fast de inte har träffats på flera år och inte haft en relation som varit så nära... att det kanske skulle kunna kännas en smula mindre som incest. Fast jag hade fortfarande inte accepterat det om det vore mina barn.
Sedan förstår jag ju såklart att det sårar deras barn att få höra att det finns dem som tycker som mig. Man väljer ju inte sina föräldrar. Tur är väl det!
I övrigt får mina barn bli kära i precis vem de vill oavsett kön, ålder eller livsstil, så länge dem är lyckliga och mår
bra.Vi kan väl konstatera att vi inte delar åsikter.
Att tracka var inte min avsikt, även fast jag förstås inser att det finns dem som tar illa upp, Liksom alla andra trådar på den här sajtet, skriver man för att lämna sin syn och åsikt. Detta är min, du har klargjort din.
1. Jag jämför det med matpreferenser, för jag tycker inte i något av fallen att jag har rätt att lägga mig i hur folk väljer att göra. Dessutom tycks du inte förstå hur verkligen sjukt, rubbat och ÄCKLIGT jag tycker det är att äta kött - så jag kan mycket väl jämföra något jag finner totalt motbjudande och moraliskt oförsvarsbart med något som DU finner totalt motbjudande. Är vi på samma spår nu?
För mig är kött lik. Att äta lik tycker jag är tusen gånger mer motbjudande än (frivillig,ömsesidig) kärlek (platonisk eller sexuell) mellan människor.
Beträffande att "veganism/köttatande" bara rör mig själv håller jag definitivt inte med om. Vad sägs om att det berör det döda djuret på min tallrik? Men det är förståss OT, fast jag ville bara påpeka. Vi har uppenbarligen inte samma syn på en hel del saker.
2. Jag säger inte att det är rättfärdigat för att det har hänt tidigare historiskt. Om det lät så, så var det inte meningen att det skulle låta så. Kom med lite kuriosa bara, en frisk fläkt, tänkte jag. Jag försökte förklara varför tabut har kommit upp - i någon förhoppning om att det skulle få folk att tänka till.
3. Ang. mamma-son, far-dotter relationer finns ju en hel del andra faktorer med i bilden, t.ex. står barnet antagligen i mkt starkare beroendeställning till föräldern än vad det kan tänkas göra till ett syskon. Men jag är inte påläst i ämnet föräldra-barn-(sexuella)relationer, så jag kan ju inte uttala mig. "Omfamna" känns som en synonym till "uppmuntra". Jag uppmuntrar bara till tolerans och kärlek, inte till incest i sig.
Oavsett, så blandar du ihop äpplen med päron - jag snackar alltså kusin-/syskonrelationer, fast jag kan förstå att du undrade.
4. "Nej men de flesta förhållanden är dock inte platoniska" - läs vad jag skrivit till Baaambi ovan. Snälla. Uttala dig inte om sånt du inte vet. Anta inte saker. Jag skulle snarare vilja säga att det i de flesta kärleksförhållanden förekommer mer platoniska än sexuella perioder, men faktum är att varken jag eller ni egentligen VET hur det ligger till, so let's just drop it...
Jag pratade inte om "fallet där de hade barn ihop", jag pratade om ett nytt, hypotetiskt fall.
Åter igen: Jag förespråkar inte incest. Jag förespråkar tolerans, acceptans och ifrågasättande av normer. Något som inte kan uppnås om vi alla går omkring och vägrar diskutera ämnet/se det ur nya perspektiv för att det är för "äckligt".
Hade jag aldrig lyssnat på min pojkvän, läst den där boken ("Syskonkärlek", von Bredow), så hade jag antagligen varit på er sida. Men nu rör det mig verkligen inte i ryggen så länge paret i fråga mår bra av det de gör, och så länge de inte skadar sin omgivning. Men jag har redan redogjort för var jag står - missade ni nåt så kolla tidigare inlägg.
Om ni överbevisar mig så fine, jag skriver inte för att provocera, och jag skäms inte för att ändra åsikt, men ni har inte överbevisat mig.
Tur att människor gör som de vill ändå!
*lämnar tåden*
och som är otroligt stark för övrigt. Hon fick till slut två fina barn efter många års kämpande. Hon är den i deras familj som i princip gör alla hemmasysslor både hemma hos sig själv och hos sin svärmor. Hon får inte jobba för sin man (dom driver en hel del egna företag) för han vill att hon ska ta hand om barnen o huset.