Flaskmatning = det bästa jag gjort tror jag!
Min dotter som är 3,5 månader ville inte amma, och efter ett antal väldigt tårfyllda försök att "lära henne" så gav jag upp. Jag har pumpat och gett flaska, dessutom gett henne ersättning ibland för att hålla hennes mage van vid det och för att det är mer praktiskt att ta med än bröstmjölk.
Alla har tyckt att det varit SÅ SYND att hon inte vill amma, de har föreslagit gupper och amningshjälptelefon och att vi ska träna si och så, och gett tips på folk man ska prata med och gud vet vad. Alla har sagt "Oj, vad TRÅKIGT." För att inte tala om alla böcker och sajter som tjatar om amning.
Jag har egentligen tyckt det var lite skönt men förstått att jag borde säga "Ja, TYVÄRR ammar hon ju inte, så att vi ger flaska..." och tänkt att det nog kanske är lite synd ändå. Tänkt att det verkat praktiskt att amma och mysigt.
Men igår träffade jag några gamla kompisar som har småbarn. Insåg att flaskmatningen är det bästa vi kunde ha gjort!
* Mina vänner måste amma kanske varannan timme, dygnet om. Min dotter äter en hel flaska och är sedan mätt i fyra timmar. Man hinenr göra en massa annat än att mata.
* Mina kompisar får fungera som napp. Min dotter har sugbehovet kvar men suger på vanlig napp, älskar det, blir alltid lugn och somnar gott själv i sin säng.
* Mina killkompisar får knappt ta i sitt barn medan det ammar för att det inte vill vara med pappan. Pappan blir dessutom supernervös av att vara ensam med en bebis som inte tycker att pappa duger, utan möjlighet att kunna mata den. Min kille ocn min dotter har haft superkontakt från dag ett, han matar henne säkert hälften av gångerna.
* Jag får sova hela nätter ibland (om min kille matar nattpasset), jag kan gå iväg och göra annat när jag vill. Har hittills: hälsat på vänner själv i åtta timmar, gått ut och gått på konsert, gått och fikat, tagit långa promenader, tränat, suttit och läst i parken...SJÄLV. Medan de är hemma och myser. Mina kompiar kan inte vara ifrån bebin en halvtimme på sex månader!
* Jag vet hur mycket hon äter. Mina kompisar har problem med hungriga bebisar som inte fått i sig nog utan skrikit sig blå att någon vetat att det var det som varit felet.
*Ingen mjölkstockning / sår / svamp / ont / tänder /
* Jag pumpar 3 gånger per dag. Med sjukhusets dubbelpump tar det tio minuter per gång. Man läser lite under tiden och sen har man två flaskor mjölk som hamnar i kylen. ENKELT! Inte svårt och jobbigt alls. Om nån månad kommer jag övergå helt till ersättning. (Jag tror inte bröstmjölk är ett mirakelmedel eftersom jag själv är uppfödd på ersättning och mått utmärkt av det.)
SÅ: Jag beslöt mig efter att ha träffat mina kompiar för att inte amma nästa barn heller! Att inte amma var det bästa jag kunde ha gjort för mitt förhållande, för barnet och pappans förhållande, samt för min egen mentala hälsa. 
Min bebis är mätt, glad, har två föräldrar som tar hand om henne lika bra och har knytit an lika mycket och hon har en utsövd och glad mamma.
Hoppas det kan uppmuntra någon.
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-08-16 14:36
Liten uppdatering:
Tråden handlar egentligen inte om bröstmjölk eller ersättning, det handlar om flaska eller bröst. Men eftersom så många diskuterar ersättningens fel och brister vill jag gärna berätta om mina släktingar som blev uppfödda på hälften mjölk, hälften vatten och en sked havregryn i det när de var bebeisar på 60-talet. De har vuxit upp till fullt friska nöjda människor de med. Och ersättningen idag är nog till och med lite bättre än så...;)
