Byhlin93

Äldre 21 Jul 20:54

168 svar

Förstår ni varför det är så?

Hej på er :) Ville bara skriva av mig om några punkter jag verkligen har stört mig sååå länge på. Jag är medlem på flera sådana här sidor, där man kan prata allt som har med graviditet att göra. Jag är sexton och min pojkvän är arton & vi båda har gått med på att planera barn. Det här kommer vara vårat första barn tillsammans, och även fler i framtiden såklart ;) Iallafall, vi kommer att bo i en lägenhet i höst troligtvis & jag kommer även jobba alla kvällar efter skolan fram till sommaren då min bebis kommer om det tar sig den här månaden. Nu vet ni att jag har ekonomi och bostad, eller hur..? :)

När jag då skriver det på en viss tråd som bara är för unga mammor, så kommer de äldre mammor som kanske är ifrån 25-30 år och säger att vi gör fel? Jag förstår inte vad vi gör som är fel? Vi vill väl bli mammor? vi känner väl oss redo att kunna ta hand om en liten, eller vad är det som är så fel att skaffa barn när man är ung?!

Alla ni unga som ska bli mamma eller kanske redan är mamma, ni har väl tänkt er för vilket ansvar ni kommer att få när ni får en liten? & ni har väl sagt att ni är redo för en liten, men blivit kritiserad för eran ålder eller för erat ansvar för att vi alla är unga? Eller är det bara jag???

Usch, blir så irriterad på dom som tror att dom vet bäst om NÄR man ska skaffa barn, alltså vilken ålder. Det spelar ingen roll, att vara mamma har ingenting med åldern att göra. Eller har jag fel?

karsu

Äldre 24 Jul 10:18

#41

Byhlin93 skrev 2010-07-23 19:26:57 följande:

Jag och killen bor tillsammans i min mammas lägenhet som aldrig är hemma. Vi har varit ihop i två år, och vi fungerar bra ihop. Om ni tänker att jag bara är sexton och jag vill ha barn nu, och ni inte tänker på ekonomi å så bara att jag är ung och vill à barn. Tycker ni att det är fel då???

Jag har redan svarat dig på det tidigare i tråden.

kråkanbråkan

Äldre 24 Jul 10:26

#42

ja tycker ni ska vänta. men kritiken handlar inte alls om att ni ska bli föräldrar, du kan va 14 och va en helt underbar mamma. men allt annat blir så myckat lättare om man har fixat andra saker i sitt liv först. Ja antar att du tänker att du och din kille ska va tillsammans för alltid, nå då har ni ju tid på er. varför ha så brottom? Även om ett barn är din högsta önskan i livet så ge de nått år. de skadar inte. tålamod är nått man brukar ha ganska lite av när man är ung.

Topcom

Äldre 24 Jul 10:37

#43

Byhlin93 skrev 2010-07-24 02:41:20 följande:

Jag har tänkt och jag ska gå på gymnasiet igen, när barnet är ett år. Men undrar bara en sak : tänk om jag skulle komma och säga att jag blev oplanerqt gravid - skulle ni stötts mig då eller säga samma sak som ni säger nu? :p vet att ingen av er dömer mig, jag bryr mig inte överhuvudtaget men jag förstår inte att om jag som sexton åring planerar barn - vad har ni med det att göra? :) låter inte som om ni ger mig råd, mest för att övertyga mig. Kram

Vad vi har med det att göra? Du frågade ju i ts varför vi tyckte som vi gjorde.

Schnooglewookiemush

Äldre 24 Jul 10:45

#44

Hade du uppnått den pass mogenhet som krävs för att bli en ultimat förälder till ditt barn - då hade du förstått att du borde vänta.

/ AtroCious, mamma vid 17.

Fru Sveden

Äldre 24 Jul 10:49

#45

Jag fick mitt första barn när jag var 22år och han var inte planerad alls. Om jag inte blivit med barn då så hade vi inte valt att skaffa barn då överhuvutaget. Det är massor som vi vill göra, men inte kan. Vi skulle haft det så mycket bättre ekonomiskt om vi inte fått barn. Nu är jag gravid med nummer 2 och jag sa på mitt jobb att jag skulle jobba till 30 juni (bf 2 aug). I slutet av mars kraschade min kropp mer eller mindre och jag har inte kunnat jobba sedan dess.

Även om du känner dig mogen att skaffa barn nu så tror jag du om något år kommer tycka att du gjorde ett misstag. Försök att gå ut gymnasiet först innan du skaffar barn. Om du inte har någon SGI kommer du få 180kr/dag minus skatt vilket är ca 3700kr i månaden efter skatt. Tro mig det kommer man inte långt på jag vet jag har levt på det. Jag hade dock turen att ha en man som tjänade bra så vi gick runt, men om din kille går på gymnasiet så kommer ni inte direkt få mycket pengar och ett barn kostar mer än man tror. Så om din kille inte har ett super jobb så han kan försörja er båda två så kommer ni antagligen att tvingas gå till soc eller liknande och då är min fråga tycker du verkligen att det är rätt att skattebetalare skall betala för att ni som familj skall ha råd att leva bara för att ni VILL ha barn nu?

Liselottang

Äldre 24 Jul 11:00

#46

veh skrev 2010-07-24 09:46:28 följande:

För övrigt så är det ett väldigt tydligt bevis på att man faktiskt är mogen, när man istället väljer att vänta med att skaffa barn tills förutsättningarna är bättre. DET är verkligen att ta ett moget beslut, som bevisar att man har barnets bästa i tankarna, snarare än sin egen egoönskan att bli förälder...

Marie Curie

Äldre 24 Jul 12:54

#47

Jag ser att det är många unga föräldrar som skrivit i tråden och tänka sig, varenda en av dem råder dig att vänta ts. Om någon kan ge bra råd måste det ju vara de som faktiskt fått barn i din ålder eller hur.

BlommyNess12

Äldre 24 Jul 13:37

#48

far skrev 2010-07-24 06:35:35 följande:

Ts, får jag ställa en fråga? kom du väldigt tidigt in i puberteten, kanske redan som 11- 12åring? För då kanske du redan har "levt dig igenom den fasen", med allt vad det innebär att vara tonåring, och har fått det mesta på plats, vad som gäller åsikter, livssyn, personlighet m.m?????
Då kanske du är på en annan "nivå", än jämnåriga som har kommit i puberteten vid 14, 15, 16 års åldern!

Är det så du känner, att du redan har "levt ut" dina tonår? Känner din kille sig likadan?

Detta är en mycket viktig fråga, just då tonårenåren kan vara en berg och dalbana utan motstycke, eller också är man helt enkelt "född lugn och vettig".

Det som kan bekymmra mig mest, är just det med att ha' en egen ekononomi, ett eget boende. Alltså primära förutsättningar för att bilda familj. Sen finns det ju barn som blir "trygghetsförsäkrade" av sina föräldrar. Kanske har de under hela livet fått sitt barnbidrag insatt på ett konto, vilket de kan lösa ut, den dagen de fyllar 18, eller vad nu som är bestämmd, men jag tror faktiskt inte att dessa ungdomar hör till marioteten.
Dem som får körkortet betalt, stor ekonomiskt hjälp med första boendet, och bil i 18års present. Dem som får "hela babypaketet", i present av föräldrar och släkt, garanterat barnpassning när det behövs, osv.

Tror du förstår vad jag menar?

Om du är en av dem, som har alla dessa privillegier, då kan du/ ni ju känna er ganska trygga, och börja planera för baby!

Men då måste du nog förstå, att du tillhör en väldigt liten "elit kategori", (vi som har välställda föräldrar".)

Tillhör du inte den kategorien, finns det en annan väg: Ni lever på "din mamma", så länge det går, kanske din kille hittar jobb, och du skall jobba kvällar. Har ni någon inkommst, genom jobb, kan ni ju bekosta en del själv. Kanske ni kan söka om reducerat utgift för barnomsorg, köpa bagangnat, osv. osv. Ja, det finns alltid vägar.

Om du går i gymnasiet, har dina föräldrar "försörjnings plikt", till o med det året du fyller 21. Annars upphör den vid 18.

Själv blev jag "utslängd", som 16 åring, och det var ju en annan tid, så jag fick klara mig bäst jag kunde. Ingen brydde sig, liksom.
jag fick leva ett liv som innebar en kamp för att "överleva".

Jag har egentligen ingenting annat att säga: "Att om ni anser att ni är mogna och redo", so go for it".

Men just nu har vi borgerlig regering, och de ser helst att göra det krångligt för dem som inte har möjlighet att försörja sig själv. Men allting kan ju vända. Att så gott som hela sveriges "välfärd", numera är sålt ut till privata finansierare, är en annan aspekt, men kan ha' nackdelar för dem som inte har råd.

Hoppas du läser vad jag skrivit, och inte bara stutsar över en mening, eller så. Det hela handlar om: Psykiskt mognad, ekonomi, och planering.

Sen finns det ju dem som "får allt från soc, abf, fk,"*** men då skall du helst inte vara svensk.......

Så ännu engång: All lycka till.

*** om du vill ha' ytterligare förklaring på "varför"? Svarar jag gärna, men det handlar om politik, och är extremt komplext och "urtråkigt".

Medelåldern för första mens är 11 år idag så det är knappast att räknas som tidigt, snarare 9 år.

MammatillAlva

Äldre 24 Jul 20:34

#49

Byhlin93 skrev 2010-07-24 02:41:20 följande:

Jag har tänkt och jag ska gå på gymnasiet igen, när barnet är ett år. Men undrar bara en sak : tänk om jag skulle komma och säga att jag blev oplanerqt gravid - skulle ni stötts mig då eller säga samma sak som ni säger nu? :p vet att ingen av er dömer mig, jag bryr mig inte överhuvudtaget men jag förstår inte att om jag som sexton åring planerar barn - vad har ni med det att göra? :) låter inte som om ni ger mig råd, mest för att övertyga mig. Kram

Jag var i den åldern du är i nu och blev gravid som 16 åring. Blev ensamstående fjärde månaden in i graviditeten, men det har inte hindrat mig alls utan gjort mig betydligt mycket starkare som person.

I år fyller jag 19 år och börjar mitt andra år på gymnasiet i augusti. Mitt första år pluggade jag in medan min dotter gick på dagis och det har fungerat jätte bra, trots att det har varit tufft vissa gånger med att få tiden att räcka till pluggandet och samtidigt balansera små barnslivet - men det är något det flesta får någon gång som studerar och har barn oavsett ålder.

Det jag vill få fram är att det faktiskt går att studera på gymnasiet, samtidigt som man har barn som går på dagis eller har dagmamma. Eller har en pappa/någon annan anhörig som passar barnen om dagarna.

far

Äldre 24 Jul 22:17

#50

Byhlin93 skrev 2010-07-24 02:41:20 följande:

Jag har tänkt och jag ska gå på gymnasiet igen, när barnet är ett år. Men undrar bara en sak : tänk om jag skulle komma och säga att jag blev oplanerqt gravid - skulle ni stötts mig då eller säga samma sak som ni säger nu? :p vet att ingen av er dömer mig, jag bryr mig inte överhuvudtaget men jag förstår inte att om jag som sexton åring planerar barn - vad har ni med det att göra? :) låter inte som om ni ger mig råd, mest för att övertyga mig. Kram

Det var länge sen du var här sisst TS, och jag förstår att du inte orkar. Du är ofline, och kan inte ta' till dig allas reaktioner.
Men varför vill du sluta nu? Kanske därför att vi alla är mer eller mindra bekymmradrde för att 16-17åringar blir föräldrar. Kanske för att man inte alltid kan lita på "mormor", eller "farmor"? Det du längtar efter är kärlek och respekt, från en vuxen människa. Kanske från din mor, som alldrig är hemma?

Lilla hjärtat, om jag kunde sprida ut min famn, och lova dig att jag skulle ta' hand om dig, som det lilla barnet du är? Hade du fräst åt mig då, eller är ni verkligen mogna att bli' föräldrar nu, så tycker jag du skall följa ditt hjärta, och strunta i vad jag säger, och vad alla andra säger. Då är ni värt all respekt, åtmintone från mig. Så ännu engång: All lycka till!

Förstår ni varför det är så?

INNEHÅLL