Spugnola skrev 2010-11-16 21:32:24 följande:
Himlan, blir så ledsen för din skull. Vet inte vad jag ska säga riktigt, känner med dig, även om alla ngn gång i livet går igenom hemska, jobbiga, energidödande och påfrestande saker i livet. Dra täcket över huvudet en liten stund, men glöm inte bort att bortom det där mörka molnet finns faktiskt en sol, och den kommer titta fram igen. Förr eller senare. Tycker att jag förra hösten var världens svagaste själ på jorden, fick göra en abort i v 22. Det har tagit mkt lång tid att komma tillbaka. Men nu skiner solen igen och det där mörka molnet är ganska långt bort. Ärligt så är det klart att jag fortfarande ser det och än är ju inte den här resan slut men jag hoppas att det jag säger ger dig ork att kämpa. Jag trodde aldrig ngnsin att jag skulle kunna bli så stark igen som jag är idag, det känns som om jag kan så kan du och alla ni andra som tycker det är kämpigt nu.
Pållan, tack för stöttningen! Hoppas det går bra för er nu efter jul!!
Bamboocha, jag hade 150 först och sedan en vecka till med 225. De hade hoppats att det skulle ha bildats mer äggblåsor under den första veckan, så därför ökade de till 225. Fick sedan 8, varav alla blev befruktade. En i magen o 3 till frys. Hoppas det går bra på fredag!
Tack för dina ord. Jag känner mig egentligen ganska futtig, för att jag ballar ur totalt för en sak som inte gäller mig personligen, inte ens någon i familjen, men allt blir så stort... Först är jag totalt nollställd och håglös och så händer något som inte är så positivt och då rasar jag ihop totalt... Jag vet att solen skiner där bakom det mörka molnet och förhoppningsvis kommer den ju fram snart, och jag kan känna mig lite lättare igen. Det är så lite kvar nu med sprayen, så klart jag kämpar på! Jag läste på din pres och det du gått igenom kan göra den bäste svag, förstår att det tagit tid och kanske fortfarande tar tid och ork att orka leva. Vi är många som kämpar tillsammans, så klart att vi fixar det här! Kram och tack igen för dina ord
