Inlägg från: Amlin |Visa alla inlägg
  • Amlin

    Möhippa

    Jag kan tycka både ock. Det är vanligt att någon som gifter sig också får en möhippa. Det känner många till och det är rimligt att tro att man kan få en sådan om man gifter sig själv. Om inga signaler kommer om att denna person inte önskar en möhippa så står vännerna i en sits då de antligen kan göra bruden ledsen över att "ingen kom i håg mig, ingen orkade ens ordna en hippa, eller ingen bryr sig"  å andra sidan kan man ju uppenbarligen råka hippa någon som inte vill.

    Därför bör man som vän fundera på omständigheterna,är det ett klassiskt bröllop eller ett litet hemligt. Det ger ju vissa hintar. Pratar bruden om hippan eller inte osv.

    Bruden bör ju också rimligtvis ge hintar eller rakt ut berätta vad hon vill. Eftersom en möhippa inte är något man kan lägga in en besällning om så är det förstås lite svårt att knata till kompisarna och deklarera vad man vill men känner man starkt för något är det bättre att förmedla sig på ett eller annat vis.

    Har man inte sagt något om att man inte önskar en hippa och ens vänner sedan lagt ut både tid och pengar på en sådan så tycker jag nog att man snällt följer med. Allt annat är repektlöst mot kompisarnas goda vilja, plånböcker och tid. Har man dock nämnt att man inte vill hippas, ja då är det ju vännerna som struntat i brudens vilja och agerat respektlöst och då får de ju snällt acceptera att bruden kan stanna hemma under den planerade dagen.

  • Amlin
    Mimmi P skrev 2010-07-23 14:57:54 följande:
    Svår fråga. Jag ville verkligen inte ha nån möhippa och trodde heller inte att nån skulle fixa en. Har tjejkompisar men inga jättenära vänner och ingen bästis. Ville inte att nån skulle ordna en för att de tyckte synd om mig.

    Kan inte riktigt förklara varför jag verkligen inte ville ha nån men hela bröllopsgrejen var nåt jag var ganska obekväm med och jag gifte mig enbart pga de juridiska aspekterna. Helst ville jag göra det hemligt men min man ville ha ett stort bröllop så vi kompromissade ihop en lösning vi båda var nöjda med.

    Jag funderade mycket på att prata med de jag misstänkte skulle kunna tänka sig att ordna nåt och be dem avstå men vågade inte, tänk om de inte funderade på det, hur skulle det låta då.

    Lösningen blev att jag bad min man säga till mig om nån hörde av sig till honom, jag bad även honom säga till att jag inte ville ha nån möhippa om nån ringde. Han sa aldrig nåt så jag trodde jag var "säker" men så en dag kom det ett gäng och jag kände mig både chockad, sviken och bortgjord. Har än idag (det är fyra år sen) inte riktigt förlåtit min man, de hade pratat med honom och han sa aldrig nåt till mig. Jag har nog aldrig känt mig så sviken av honom vare sig tidigare eller senare.

    Dock följde jag med, att säga nej tack kändes konstigt när de väl stod där.

    Vi hade en jättetrevlig dag och kväll helt anpassad till mig, det är jag def tacksam för men jag hade mycket hellre sett att de hade kontaktat mig och sagt nåt. Sagt att vi tar en dag och umgås bara vi tjejer. Vi planerar och du hänger på. Då hade jag känt mig betydligt mer avslappnad och bekväm.

    Det kanske låter otacksamt men det är sån jag är. Jag vill ha kontroll, jag vill inte bli överraskad. Om de hade varit närmare kompisar hade de vetat det och antagligen gjort annorlunda.
    Tråkigt när det blir så. Jag förstår att du är besviken.

    Det jag har svårt att  förstå i dessa lägen är varför man måste hålla möhippan så strikt traditionell i alla lägen. De hade väl isf kunna berätta för dig att vi har planerat en rolig kväll som vi tror att du kommer att gilla, det blir då och då och vi kommer göra ungefär de här sakerna. Poängen med en hippa/svensexa ska väl vara att fira att en vän gjort något stort och viktigt. Inte att promt överaska någon som hatar överaskningar eller förnedra någon som hatar att stå i centrum.
  • Amlin
    Pormoicheia skrev 2010-07-23 18:45:19 följande:
    Men varför ska bruden, som är i centrum, jaka med om hon inte vill.

    Jag har svårt att förstå hur något som är menat att sätta bruden och hennes vilja och välmående i centrum i slutändan ska handla om brudens vänners ansträngningar och vilja.

    Visst, vännerna har säkert lagt ner både tid, pengar och engagemang i saken, men har de inte kollat upp saken mer så får de ju vara beredda på att bruden helt enkelt säger att hon inte vill.
    Det är därför det är så viktigt att säga till tycker jag. Det är tämligen vanligt med att anordna möhippor idag, många vänner tror dessutom att de måste planera en sådan. Det vanliga förfarandet med hippor är ju just att de planeras i hemlighet så det är lite av ett moment 22 för vännerna att veta om de ska eller inte ska anordna nåt för fråga är svårt, det går ju emot hela grejen. (även om jag tycker att man ska göra undantag från det om det krävs) 

    De gör de (förhoppningsvis) för att de vill glädja sin vän och fira den dagen som kommer. De kan ha rest långt, tagit semester för att kunna resa, tagit tid från saker de borde ha gjort hemma eller i sina fritidsintressen av välvilja och en önskan att glädja bruden. Man har ofta in i det längsta försökt få aktiviteter att gå i hop så att de ska stämma väl i tid och i brudens smak. Om man då känner otroligt starkt mot att ha en möhippa men inte säger något till sina vänner så tycker jag att det är respektlöst mot dem att först vid kidnappningen säga nej tack jag vill inte följa med. 

    Har man däremot redan innan klartgjort att man inte vill vara med så är situationen en annan. Då är det istället vännerna som varit respektlösa.
  • Amlin
    Pormoicheia skrev 2010-07-23 19:36:48 följande:
    Givetvis. Men man måste någonstans vara beredd på ett nej och sen inte sura över det.

    De som planerat och bokat upp sig för möhippan kan ju fortfarande sticka iväg och ha skoj om de vill det.
    Jag skulle iaf inte ta illa upp av att de stack iväg utan mig om det varit jag som varit bruden som tackat nej till möhippan.

    Jag kan tänka mig massor av scenarior som skulle kunna sätta köppar för hjulen. Magsjuka, migrän eller annan sjukdom, barnen eller någon annan närstående har plötligt råka illa ut, man kanske är mitt uppe i mycket annat som kräver energi (flytt och renoveringar t.ex.)...eller om man faktiskt plötsligt har gjort egna planer som man ser fram emot. Man har äntligen fått en ledig kväll och ser fram emot att få ta ett långt bad i lugn och ro, eller möjlighet att ta tag i det där som liksom aldrig blivit gjort p.g.a. brist på möjligheter. Man kanske kar spontanplanerat in en romantisk kväll med sambon (som denne då alltså inte känner till)  för att man har ägglossning och försöker bli gravid o.s.v.

    Ja, brudens vänner har säkerligen lagt ner mycket tid och energi på att fixa en bra kväll, men brudens egna planer och vilja är väl ändå viktigare att ta hänsyn till.

    Visst, är man så starkt emot möhippor är det smartast att säga det i förväg. Men de som anordnat den har ingen rätt att sura om de skulle råka få ett nej för det finns viktigare saker än möhippor...
    Självklart kan saker komma emellan, senaste hippan jag planerade flyttades pga vulkanaska. Som tur var kunde allt modifieras och flyttas och de vi bokat med förstod omständigheterna och gick med på att ändra datum och inget blev dyrare.

    Självklart får man också som blivande brud säga till gästen som bokat hotell, rest 40 mil och tagit semester att för att kunna komma, planerat i månader och lagt ut pengar på aktiviteter att , du, jag vill helle ta ett bad ikväll.

    Man har rätt att planera sitt bröllop och allt som ligger runt det precis som man vill. Men i grund och botten så är de relationer man har ofta värda att vårda. De vänner som planerar ens hippa är ofta de närmaste. När de verkligen ansträngt sig så tycker jag att det minsta man kan göra är att säga till i förväg att man inte vill ha en hippa. Konceptet möhippa är ju inte okänt, de flesta som gifter sig känner nog till eller har hört talas om att sådana kan ordnas. Att de brukar planeras i hemlighet och att de inträffar någongång innan bröllopet.

    Man kan självklart också säga att andra inte har rätt att sura men jag hade blivit grymt besviken i det läget. En möhippa gör man ju sällan för sin egen skull även om man planerar för att alla ska kunna ha roligt. Man gör det för att fira någon otroligt stort som händer för en kär vän, om denne då kallt tyckt att en hemmakväll är viktigare än de anstängningar vännerna gjort, ja det hade tagit ganska ont.
  • Amlin
    Pormoicheia skrev 2010-07-23 21:34:30 följande:
    Men om man inte gör den för sin egen skull (utan för brudens skull). Varför är det viktigare att bruden gör alla andra till lags och går på möhippan trots att hon inte vill (om det nu skulle vara så) än vad det är för möhippearrangörerna att acceptera brudens vilja (om hon inte ville)?

    En hemmakväll är sällan något man planerar långt i förväg, utan något sånt kan jag komma på tidigare samma dag.
    Om jag nu skulle vara på G och gifta mig och hade planerat för en osocial helkvälll bara för mig själv vilket hade varit mitt sätt att fira det på (hemmakväll = hemmagjorda inpackningar, kanske rent av en välbehövd hårfärgning, noppning/vaxning/rakning/epilering, peeling, eteriska oljor, långt hett bad, pepparkaksdeg, flera liter mjölk och korsord framför en riktigt blodig skräckis), då skulle jag verkligen inte vara rolig att ha med på en möhippa...Jag hade suttit och varit tyst och troligtvis sett ut som om jag bara ville därifrån hela kvällen. Sen hade jag låst in mig på väldigt lång tid och blivit ännu mer osocial än vad jag varit från början. Hade det verkligen varit ett bättre alternativ än att bli lite besviken över att jag sagt nej och lämnat er lite besvikna istället?

    Jag kan förstå att man, som arrangör, skulle känna sig lite åtsidosatt och besviken om vännen i fråga inte ville med när man ändå planerat och fixat. Så skulle jag också känna det. Men jag förstår inte hur man kan tycka att arrangörens engagemang är viktigare än huvudpersonens vilja och känslor...

    Säger bruden nej så är det väl bara att acceptera det. De som åkt dit för att gå på möhippa kan ju fortfarande göra det och ha en trevlig kväll.
    Som sagt, klart man får. Men jag skulle tycka att det var otroligt respektlöst. Hur lite värderar man då sina vänners tid, de pengar engagemang och känslor som de lagt in i att ordna en kväll för en vän. Hur svårt kan det då vara att först säga till att man inte önskar en möhippa. Respekt och omtanke bör gå åt två håll.
  • Amlin
    Pormoicheia skrev 2010-07-23 22:27:51 följande:
    Precis, respekten ska gå åt båda hållen!
    Därmed så får man acceoptera det om bruden säger nej (även om det sker efter att allt redan är planerat och klart).
    Man ska inte ta det så personligt.

    Den som ska gifta sig ska ju inte behöva ställa in hela sitt liv och sluta planera sin egen tid för att någon kanske kommer att planera en möhippa. Världen slutar inte snurra bara för att man ska gifta sig och det kan mycket väl hända saker när det börjar närma sig bröllopet att man helt enkelt känner att det inte finns tid till att bara slappa och dricka goda drinkar med klompisarna.
    Men du kan inte tycka att det är lite sent när den utflyttade studiekamraten, systern, svägerskan, barndomskompisen redan rest från sin hemort och allt är betalt och klart. Kanske bör man då sagt nåt innan. Vänd på det, är det ok att gästerna dagen för bröllpet ringer och säger, du jag tänkte bada istället. Avbeställ min mat.
  • Amlin
    Pormoicheia skrev 2010-07-23 23:21:36 följande:
    Fast nu jämför du äpplen och päron.

    Bröllopet känner de allra flesta till lång tid i förväg. Därmed skulle det vara rätt taskigt att ringa dagen innan och avboka bröllpet för att man vill ta ett bad istället.

    Tanken med möhippan är däremot att bruden inte ska veta något, därmed går det inte att jämföra att man, som gäst, avbokar en sedan långt tillbaka planerad festlighet med att den ovetande bruden säger att hon inte vill/kan gå på möhippa när hon plötligt ska bli kidnappad till en.

    Jag hade inte tagit illa upp om jag varit med och planerat en möhippa och bruden inte ville när det vad dags att kidnappa henne (under förutsättningen att hon inte tidigare själv sagt att hon faktiskt ville få en möhippa ordnad).

    Fixar man med överaskiningar får man vara beredd på att få ett nej. Det är väl inget konstigt med det.

    Och här återkommer vi ju isåfall till kärnan i diskussionen. Vem är det möhippan anordnats för egentligen?
    Fast konceptet möhippa är knappast varken nytt eller överanskande. Men principen att meddela sig i sista stund är taskig oavsett. Men kan lätt säga till innan att man inte vil ha en möhippa eftersom en möhippa är ett så tätt förknippat fenomen som förekommer i samband med bröllop.

    Men vi kan säga så här istället. Tänk att du får en gåva, en födelsedagspresent, bröllopspresent eller en julklapp. Du kan gissa att den är genomtänkt och att personen antagligen lagt ner både tid, pengar och engagemang. Självklart får du, när presenten överräcks till dig, kasta den på marken och stampa på den. Rent tekniskt är det din pryl och du kanske inte vil ha en sån just i dag, du kanke hellre ville ha nåt helt annat. Men du får räkna med att du sårar den som gett gåvan.
  • Amlin

    Självklart kan man fokusera helt på vem det är festen ordnats för. Allt kring bröllop är foukserat till brudparet och så ska det vara. Men det är fortfarande relationer man sårar. Relationer man antagligen vill ha kvar även när strålkastarljuset flyttats vidare till någon annan. Det är nära vänner och inte vilken bekant som hellst som man spottar i ansiktet. Vill man göra det så är det fritt fram. Men jag har svårt att se poängen när det enda lilla man behöver göra som ansträngning är att säga till innan att man inte vill ha en möhippa och vips har ansvaret flyttats över till de som anordnar hippan.

  • Amlin
    Pormoicheia skrev 2010-07-24 12:49:32 följande:
    Amlin skrev 2010-07-24 12:15:58 följande:
    Självklart kan man fokusera helt på vem det är festen ordnats för. Allt kring bröllop är foukserat till brudparet och så ska det vara. Men det är fortfarande relationer man sårar. Relationer man antagligen vill ha kvar även när strålkastarljuset flyttats vidare till någon annan. Det är nära vänner och inte vilken bekant som hellst som man spottar i ansiktet. Vill man göra det så är det fritt fram. Men jag har svårt att se poängen när det enda lilla man behöver göra som ansträngning är att säga till innan att man inte vill ha en möhippa och vips har ansvaret flyttats över till de som anordnar hippan.
    Men att ta emot en present och säga tack är långt ifrån samma sak som att bli av med tid man kanske hade behövt till annat.

    Det går att säga nej på flera olika sätt.

    Om jag ska återgå till din liknelse med presenten.
    Hade jag fått ettdyrt kit med lyxiga hygienartiklar, snordyrt frisörschampo o.s.v. av någon så hade jag behövt säga, "Tack, men nej tack. Jag använder inte sånahär produkter". Sen hade jag erbjudit den/dem som köpt det att använda produkterna själva. Jag skulle själv inte se det som att jag hade stampat på presenten eller på något sätt varit otacksam. Hade någon annan sagt så tyill mig hade jag inte heller tagit illa upp.
    Om man däremot blir sur och säge "va fan, jag vill inte ha nån jävla XXX" så blir mottagandet ett helt annat och då kan vi snacka att man verkligen både spottar, stampar och kör långt ner i halsen på den som ansträngt sig och varit snäll.

    Det är stor skillnad på  "Tack, det är verkligen jättesnällt, men jag vill inta ha någon möhippa. Jag har alldeles för mycket att göra som jag känner att jag vill/behöver prioritera. Men ni kan sticka iväg och ha roligt ändå", och "Nej (med en efterföljande dörrsmäll)".

    Om du inte läst i bridezilla tråden så gör det. Där finns verkligen skräckexempel.

    Och just ang. relationen. Blir den bättre av att bruden följer med emot sin vilja? Eller räknas det som en mindre skada i relationen om bara en person (huvudpersonen) är besviken (för att hon tvingats göra något hon inte vill) än om alla utom en är besviken (för att deras present inte togs emot så som de önskat)?
    Eftersom att möhippa är ett så etablerat koncept så anser jag att man faktiskt bör säga till i förväg om man inte vill ha en sådan eftersom tiden som är nedlagt aldrig går att ersätta. Även om man sen sitter på en pub i en stad med personer man aldrig tidigare träffat efter att bruden tackat nej så är allt arbete man lagt ner förstört. Att planera en möhippa är långt ifrån något man gör på en dag, så det man gör när man vägrar som blivande brud är att klart och tydligt deklarera att "din tid, dina pengar, ditt arbete, ditt engagemang och din omtanke om mig är inget värt." Ställt mot att man i förväg kunnat säga att jag vill inte ha en hippa så tyucker jag det är tämligen onödigt.

    Samma sak gäller med gåvan. Förhoppningsvis vet vännerna om att du kör no poo sedan innan och väljer inte dessa produkter. Men det kan ockå vara så att de spenderat timmar i butiken för att välja produkter de tror att du kan använda och då kan det vara värt arbetet för dig att diskret byta dessa iefterhand eller ge dem till någon som kan använda dem.

    Hela biten med relationer handlar om att ge och ta. Ibland blir det inte helt som man tänkt sig och då kan man få anpassa sig lite. Har man varit tydlig sedan innan så undviker man förhoppnignsvis dessa sitautioner och om någon struntar i det man sagt så har de ju medvetet tagit risken. Men i normalfallet planeras hippor idag och om vännerna då är ovetandes om att en blivande brud inte vill ha en hippa så förspiller man med vilje deras tid. Fräckt, taktlöst och helt utan respekt för andras känslor.

    Jag har generellt svårt för bridezillas just eftersom grundtanken är "jag jag jag", jag för bete mig hur som hellst eftersom det är min dag och jag behöver inte bry mig i om jag sårar andra på vägen.

    Jag anser att man altid måste bry sig i om man sårar sina medmänniskor och undvika det i möjligaste mån. Som att säga till i förväg om man inte vill ha en hippa.
  • Amlin
    Houdini skrev 2010-07-24 13:23:35 följande:
    Men varför måste möhippan vara något som kostar en jäkla massa pengar och tid att planera? Kan det inte räcka med en bit mat på en resturang bara?

    Det är ju inte helt ovanligt heller att man läser om att folk inte har råd att vara med på en möhippa/svensexa och då anses den personen vara en snåljåp som inte vill lägga x antal tusen på en dag/kväll för brudparet.
    Det kan jag hålla med om. Men även en billig möhippa innehåller mycket planerande, ofta mer eftersom det mesta kostar. Man kanske lagat egen mat till en picnic eller jagat bästa pris på någon bra aktivitet. Bor man långt ifrån så kan man ändå ha rest långt. Så även om det inte kostar myckte i pengar så kan det kostat mycket i tid och engagemang som man annars lagt tex på sin familj.
  • Amlin
    Pormoicheia skrev 2010-07-24 13:16:04 följande:
    Så att övriga möhippearrangörer sårar bruden genom att inte ge henne möjligheten att backa har ingen betydelse?
    Att bruden känner sig tvingad att gå med på hippan fast hon inte vill har ingen betydelse?

    Om det nu är så viktigt att vårda relationerna så bör ju även övriga möhippedeltagare kunna ge bruden möjligheten att tacka nej utan sura miner.
    Varför ta det så personligt? Det handlar bara om en möhippa...

    Jag skulle inte ta illa upp om personen jag köpt en present till på ett repsektfullt sätt sa att hon inte ville ha det. Heller en vän som känner att hon kan vara ärlig än en vän som smyger för att inte såra!

    Sen tycker jag fortfarande att du bör läsa lite i bridezillatråden (inlägg 191 tycker jag är ett rätt bra exempel)
    www.familjeliv.se/Forum-5-122/m53462140-20.ht...

    Jag håller med om att det bästa är att säga till i förväg om man verkligen inte vill ha någon möhippa. Men är man riktiga vänner så gör man det inte till en så stor sak om det skulle visa sig att bruden inte vill ha en möhippa när man väl är där för att hämta henne.
    Det kan mycket väl dyka upp saker bara någon dag innan som gör att det inte finns utrymme för bruden att gå på möhippa.

    Sen skulle jag inte alls tolka ett Nej tack så som du skriver: "din tid, dina pengar, ditt arbete, ditt engagemang och din omtanke om mig är inget värt."
    Jag skulle tolka det mer som en miss i planeringen och det är sånt som händer. Man får ta det för vad det är och göra det bästa av situationen, inte mer med det.
    Jag har läst det inlägget och ser inte alla att det är tilämpbart här. Det var ju en person som klart och tydligt sagt att hon inte vile ha en möhippa. Då är det ju också vännerna som istället blivit respektlösa eftersom de inte lyssnat. Då gäller det omvända och det är precis lika illa.
  • Amlin
    CDSJGRD GGEHCS IAGOTSE skrev 2010-07-24 14:00:03 följande:
    Det är väl bara att vännerna frågar bruden om hon vill ha en möhippa eller inte?

    Planerar man en möhippa som bruden sedan tackar nej till och man blir sur för det så har man gjort en sak som sällan ses som ok i andra fall, man tvingar på någon annan sina egna sociala konventioner.
    Fast en av poängerna med möhippor och det som ligger i konceptet är ju just att de planeras i hemlighet.

    Däremot finns det verkligen tillfällen då jag tycker det är läge att gå ifrån konventionerna. Om jag hade haft en vän som tyckt att överaskningar var obehagliga så hade det självkalrt varit på sin plats att både berätta om den tänkta dagen och planerade aktiviteter.

     Men i övrig så är det ju inte så hippor brukar planeras. Det är tvärt emot många som räknar med att hippas och blir väldigt besvikna om de vet om nåt i förväg.
  • Amlin

    Oj, har börjat läsa den tråden nu. Det är trist med otacksamma  och bortskämda människor.

  • Amlin
    CDSJGRD GGEHCS IAGOTSE skrev 2010-07-24 14:49:35 följande:
    Jaha, och hur ska då bruden veta att hon ska säga till om att hon vill ha en möhippa om det är hemligt? Svar: Det förväntas att hon vet om att en möhippa kanske planeras eftersom det är vanligt i samband med bröllop.

    Vad gör då en enkel fråga som "vill du ha en möhippa eller inte?" om hon redan "vet" att en möhippa kommer?
    Det är det som går det så svårt just med hippor. Hur ska man veta i förväg hur personen reagerar. Om någon frågar och man sen får veta vilken idiot man var som förstörde överaskningen. Just hemlighetsmakeriet är väldigt viktigt för många, om än inte för alla förstås.

    Förhoppningsvis känner man ju varanda på den här punkten och vet ungefär vad personen vill ha. Samtidigt så gifter sig de flesta inte allt för mågna gånger och ämnet kanske inte tidigare har lyfts.

    Man vet inte heller att en möhippa kommer, me ndet är vanligt förekommande så det är troligt att det gör adet. Men många blir utan hippa och är väldigt ledsna och besvikna för det istället.

    Så i slutänden hamnar vännerna i en sits där de riskerar att göra fel hur de än gör, när det enda man egentligen ville var att fira sin vän.

    Med andra ord, känner man väldigt starkt för det ena eller det andra tycker jag man kan säga det.
  • Amlin
    CDSJGRD GGEHCS IAGOTSE skrev 2010-07-24 15:02:31 följande:
    Jag förstår inte varför det är så svårt att bara diskutera saken om man är osäker.

    "Vill du ha en möhippa eller inte?"
    "Är det något du absolut vill/inte vill göra?"

    Vad är problemet egentligen? Det avslöjar ingenting, förutom att man möjligen "vet" att man får en möhippa vilket man enligt många redan ska "veta" eftersom man ska säga nej. Diskussion och kommunikation löser många problem.

    Jag kan säga, att om någon skulle anordna en svensexa åt mig utan att säga något och sedan "kidnappa" mig så skulle jag säga nej. Men jag tror inte mina vänner gör det, de känner mig alltför väl.

    Om de inte gjorde det skulle jag vilja att de frågade mig.
    Förhoppningsvis hamnar man aldrig där jsut eftersom man känner varandra väl. Men det är annars så olika hur viktigt det är för olika personer att man håller på traditioner, och då kan det vara superkänsligt med att avslöja något innan.
Svar på tråden Möhippa