Umgängesvägran

Skulle umgänget kunna ordnas på någon neutral plats som ifall pappan uteblir ändå blir en utflykt för er båda?
Hemma hos en annan släkting t.ex. eller att du meddelar vilken av 4-5 överenskomna platser ni kommer att åka till - om pappan inte har något specifikt önskemål att komma med av de överenskomna platserna.

Då blir det ju inte helt avhängigt av pappans närvaro ifall dagen blir "bortkastad" eller inte, och det går till nöds att inte ens säga något till sonen om att pappan kanske ska dit utan det blir till en 'överraskning på plats' istället.

Jag vet iofs inte om det är genomförbart med en sådan sak, men ska det ändå föreslås umgänge en dag per månad så kan den dagen lika gärna bli något av en utflyktsdag för sonen oavsett om själva umgänget fungerar eller inte.
Ett annat alternativ förutom en lista på i förväg föreslagna platser kan vara att föreslå en plats eller aktivitet inom ett visst avstånd så blir det lite mer öppet om ni känner för ett besök på gallerian för lite shopping och eventuell fika med pappa, eller ett besök på ett museum eller någon annan aktivitet.

För att även barn kan behöva förberedas på en övernattning...
Eller tycker du att det vore bättre för killen om han ska ha en väska packad och redo för en övernattning på bara några minuters förvarning de gånger pappan behagar dyka upp?

Det handlar inte om några timmars umgänge utan en helg, vilket innebär en natts frånvaro från sitt vanliga invanda rum.
Iallafall tills umgänget ändras. "Helgumgänge" brukar ju i regel sträcka sig över två oavbrutna dagar.
Vore det bara några timmar skulle det snarare kallas "dagumgänge".

Nej, barn i allmänhet behöver inte förberedas i "evigheter", men vad är det som är så fel med ett par dagars förvarning?

I TS fall har umgänget dessutom fungerat så pass dåligt att den 6-åriga pojken det handlar om inte alls mår bra av situationen.
Saxat från trådstarten;
"Sonen vill inte träffa sin pappa, har ju aldrig haft något fungerande umgänge och känner inte sin pappa."

När relationen mellan sonen och pappan är så pass dålig skulle iallafall inte jag ha hjärta att när pappa står utanför dörren säga "Inatt ska du sova hos pappa. Mamma ska bara snabbt packa ner pyamasen åt dig i väskan."

Anledningen till att jag tog upp helg- respektive dagumgänge var också pga förberedelsen.
En övernattning kan barnet må bra av att informeras om iallafall en dag eller två i förväg om det är någon barnet inte redan känner sig trygg med (som t.ex. i dethär fallet).
Ett dagumgänge kan lättare bli spontant eftersom det då handlar om en aktivitet och inte någon längre tids frånvaro från boendeföräldern (som i dethär fallet är barnets fasta punkt).

I dethär fallet är det ju inte heller sonen utan snarare pappan som har problem med framförhållning, med tanke på att umgänget har fungerat så pass dåligt som det har.
Om pappan hade varit ärlig med när han skulle dyka upp och inte skulle sonen förmodligen inte vara lika besviken över hur det har utvecklats heller.

Personligen tror jag att dagumgänge skulle vara en bättre idé, både för att relationen mellan sonen och pappan skulle få en chans att byggas upp utan pressen på övernattning, och för att det skulle öppna för lite mer spontanitet utan så stor risk för besvikelse från sonens sida.