Umgängesvägran

Har många års erfarenhet av en pappa som umgängesvägrat. Idag är barnen tonåringar. Vägran från pappan har kommit i perioder. När pappan har en ny kvinna vill han inte bli ?störd? och när det tagit slut efter ngt år så har han träffat barnen lite. När han sedan träffat ny kvinna så utesluts barnen återigen. Barnen blir jättesvikna och har fått jobba enormt med bitterheten. Min äldsta dotter har haft mkt svårt att förstå hans vägran och skyllde en period allt på mig. Att allt egentligen var mitt fel för det sa ju pappan till henne. Hon krävde att jag inte fick ha någon kontakt med pappan då hon hade fått höra att problemet till hans icke engagemang var pga av mig(mamman, klassiskt jag vet) Fick rådet att backa och nu har min dotter istället fått kalla handen av pappan och ett blankt nej för fan kom inte hit, rakt i ansiktet ett antal gånger desse två år. Hon är helt förtvivlad, förvirrad och vilsen. Det enda bra är ju att jag inte längre är ?problemet? så nu är det upp till henne att arbeta med sin besvikelse. Men jag finns kvar för barnen, för alltid i evighet. Det måste räcka som tröst.