IBS? Allt stämmer in på mig!!

Här har ni en till som levt med ibs i...låt mig tänka, 16 år nu. Utredningen var lång och tog tid innan jag fick min diagnos och jag glömmer heller aldrig läkarens ord efteråt "detta är något du får lära dig leva med och personer med ibs mår bäst när de inte äter alls"

Och tyvärr stämde hans ord, min tarm mår som bäst när jag är fastande. Jag hittar inget mönster med min sjukdom, ibland kan jag äta vad som helst och det går bra och andra dagar räcker det med en frukt och ett glas vatten. Dessutom har jag ett jobb där det inte är så lätt att gå på toaletten (jobbar inom hemtjänsten) så jag äter ALDRIG när jag jobbar. Tufft på helgerna när vi jobbar 7-22.

Men jag har vant mig, jag håller mig pigg utan mat på dagarna och är bara noga med att dricka. Men gissa om jag drömmer om en fungerande mage, en som inte innebär magkramper, diarrér och skräcken att inte hinna till en toalett i tid.

Här är ytterliggare en IBS:are. Men jag har sedan ett par år lärt mig kontrollera det rätt bra. Jag har provat och provat mig fram. Undvikit mjölk, paprika, ätit mer fibrer, mindre fibrer ja det mesta. Receptet som funkar för mig är varje morgon äter jag yoghurt med lite linfrö och dricker proviva och en kopp kaffe. Kaffet och linfrön startar igång magen (men inte på något panikartat sätt utan helt normalt). Jag kan då gå på toaletten innan jag går iväg till jobbet. En anledning jag tror till att många får attacker av diarre är att de egentligen är förstoppade och så äter man något som utlöser det hela. Innan  gick jag på toaletten 1-2 ggr i veckan, nu varje dag. Utöver detta så försöker jag äta i stort sett enligt LCHF dieten. Potatis och alla typer av rotfrukter är ett big no-no. Äter jag det så kör det igång direkt. Äter heller ingen pasta och försöker undvika bröd, socker och vitt mjöl. Nån gång då och då funkar, men i vardagen låter jag bli det. Visst, det är lite omständigt att hålla sig till den här kosten men SÅ värt det för att slippa oroa sig för magen jämnt och ständigt. Och något som också är superviktigt som inte får glömmas bort är motion, att röra på sig lite varje dag gör underverk.

Detta har alltså varit lösningen för MIG, det finns ju ingen standardlösning för alla eftersom IBS är ett så vitt begrepp. Men har du testat massa så skadar det ju inte att testa det här också :) Efter att du fått undersökt att det inte är nått annat som ligger bakom såklart!

Det finns en IBS-tråd här på FL där det finns en del tips att hitta
www.familjeliv.se/Forum-11-258/m51115910.html
Välkomna dit.

vågar jag skriva det?! jo en fri dag till! visst det kokar i magen bubblar till, det rapas o pruttas men det som kom imorse har ju varit helt normalt. Jag har ätit middag och så men fått behålla allt. Det kanske är över för denna gång.
Jag har också märkt att kaffe är ett big no no!
JAg är inte hård i magen och var i princip bara hård när jag åt så mycket järntabletter under min graviditet. Jag har lågt hb sen födelsen så jag var tvungen att äta extra mycket under graviditeten. Då var jag extremt förstoppad och fick hemorroider på köpet.
Så fort jag slutade äta järntabletter o dricka flytande järn så löste det sig.

Jag blir bara hård av popcorn nu för tiden...

Undrar om det bubblar för er också, allså kurrar i magen precis som ni vore hungriga direkt efter maten. Lite små ont i magen men inget stort. Kommer och går lite som det vill...

Jag tror att mitt störrsta fel är att jag är så extremt känslig. Jag tar till mig av allt och ältar massor. Belastar migh själv och har levt ett liv med lite kasst självförtroande. JAg har allt man kan peka på. Underbar familj, två fina barn, världens snällaste man, hus, eget företag ja allt o lite till som många drömmer om. Har sen barnsben varit överviktig något som jag fatjtats med hela livet. Jojjo är väl ett bra namn på min viktkurva.

Det sista som tog hårt på mig var för någon dag sen då jag fick reda på att en nära vännina fått tillbaka sin cancer Hon har tre barn och är 32 år gamal...då börjar man liskom bli extra orolig o klart i mitt fall är att magen sätter igång.

Ska försöka gå ner några kilo, gick dock inte upp så mycket denna graviditet då aptiten varit kass. Jag vet vad jag kan o inte kan äta men nu ska man bara försöka sluta med godsakerna och jäkla va lätt det kommer va då det fikas mest hela dagarna nu när jag är mammaledig

Jo, skulle ju skrivit om att saltapinnar har varit min räddning många gånger. När jag varit lös och inte känner någon vidare matlust så går dom ner och det blir lite stoppande effekt på mig. Man får dessutom i sig lite salt Dom o små mängder vatten...

Sen undrar jag förresten om jag ska låta min läkare säga sitt innan jag berättar vad jag misstänker att jag har?!