2-åring som vägrar äta vid matbordet.

Hon lär sig med tiden. Hon är bara två. Det är väl skönt hon äter när hon matas och rör på sig. Ni sitter ju vid matbordet.. Hon kommer vilja vara med er så småningom. Men när man är två är leken nog roligare om man inte är väldigt matglad utan bara så där normalt matglad .

En barnläkare skrev bra om barn som inte sitter vid bordet i allt om barn. Det var tänkvärd läsning. Det handlade om en treåring som  var som er tvååring ungefär. Slappna av var hans råd - och att föräldrarna skulle vara glada hon åt. Sen menade han att om något år skulle hon överraska dem med att sitta med och äta själv.

örtagård: tack för inputen. vet att det är mycket begärt att få henne att sitta still vid 2-årsålder. men är så rädd att hon får en dålig rutin med att springa omkring o äta.
men då kan jag kanske andas ut och låta henne äta på sitt sätt sålänge.

Så gör även min dotter som är 2,5 år. Inget jag ens tänkt på, hon är så liten. Det blir säkert bra med tiden, nu är det så mycket spring i benen och allt ska hinnas med på en gång;)

Vi har gjort så att dottern får ha någonting att underhålla sig med under matstunden, kan vara en liten bok eller att hon sitter med sin lilla pärlplatta. Fungerar mycket bra, om däremot all fokus hamnar på maten så tokvägrar hon. Sen har vi aldrig tillåtit henne att springa fram och tillbaka och i princip ätit på stående fot, utan vi sitter till bords så länge vi äter och därför har vi gjort så istället att hon får ha nåt vid bordet att roa sig med under tiden. Då äter hon absolut bäst! Hos sin mormor har hon en liten dockstol som man fäster på bordet så där brukar en av hennes dockor sitta med vid bordet och då matar hon dockan samtidigt som hon äter själv och är mycket nöjd med tillvaron
Kan vara ett tips om hon gillar dockor!

Vi har förövrigt också haft enorma problem med maten för vår tjej, hela tiden. Och det har varit mycket turer fram och tillbaka, men nu fungerar åtminstone detta sätt för tillfället

Vår dotter på 1,5 har ofta hellre velat stå vid soffbordet och plocka i sig mat osv men just nu går det rätt bra att sitta vid matbordet. Det enda jag vill vara hård på men inte alltid lyckas) är att man inte går, springer med mat i munnen, av risken för att sätta i halsen. Det är ju en säkerhetsgrej. Men att stå stilla och äta är väl ok, periodvis. 

Efter en incident håller jag hårdare på att vara still under tuggandet. Har en väldigt vild treåringen och en seriös matvägare på fem år. Vi genomför EN måltid tillsammans vid bordet per dag - lunchen. När de är mest utvilade. Morgonen är det frukost framför bolibompa med en eller två föräldrar med i soffan. Mellis äter de oftas ensamma medan jag pysslar och de leker picknick eller lyssnar på cd-saga. Kvällsmaten äts oftas framför bolibompa. Maken och jag tar något lätt för att hålla sockret i schack och sen äter vi en väl avväg måltid när barnen somnat. Jag måste ha en måltid för mig själv annars går det inte väl för kropp och själ. Det är min tid.-).

vittra: hon älskar sin docka, men bryr sig inte om den nån längre stund under maten. Dockan kan få smaka nån bit, men sen kan den likaväl hamna på golvet. Men kanske kan testa med nån annan leksak som bok eller så.
Hade väl kanske hoppats att slippa ha leksaker vid bordet, men som ni säger så är hon ju inte så gammal, så det borde ju gå att vänja bort.

o håller med er andra med att sitta still är bättre pga. sätta-i-halsen-risken. är ju lite rädd för det också.

vi kör frukost, youghurt i glas med sugrör o macka till det framför teven på morgonen.
mellis, nån frukt får hon äta i vardagsrummet o sitta på sin stol där.
lunchen försöker vi äta vid bordet, men lyckas ju tyvärr inte så bra.
mellis sen igen vid bordet i vardagsrummet och
kvällsmaten försöker vi också äta vid bordet.
sen får hon youghurt ur glas igen, i vardagsrummet, precis innan läggdags. (ibland kan det funka att äta kvällsyoughurten vid matbordet i köket).