Blev avsläng från bussen pga min 23 månaders!

Men herregud han lyfte inte upp 3-åringen och slängde ut honom genom dörren ensam mitt i ödemarken! Han bad mamman att stiga av bussen. Lite perspektiv har aldrig skadat.

Så det är det OK att slänga av honom om man inte tar fysisk kontakt?

Det var inte så jag menade. Jag tycker det är intressant med sidospår. Men inte argument som grundar sig på att Ts verision antagligen inte är den reella. Somliga drar ju slutsatser baserade på en fördom om att barnet uppförde sig värre än vad Ts själv beskriver.

Jag förespråkar kollektivtrafik. Om alla som eventuellt kan störa någon på ett eller annat sätt inte fick åka kollektivt skulle det inte finnas någon kollektivtrafiken. Kollektivtrafiken bygger på viss acceptans.

Det är därför småbarnsföräldrar gör vad de kan för att barnet inte ska vara alltför högljutt men nej, jag tycker inte de ska kliva av.

jag kanske störs ordentligt av att någon stinker rök, har för mycket parfym, pratar (enligt mig) på tok för högt i sin mobil m.m. m.m.

ska de också kastas av?

kollektivtrafiken är till för ALLA. den som störs av andra människor får skaffa sig ett eget fordon.

Jag tycker synd om dig som tycker att det är OK att ge sig på en 2-åring...

Det är helt ovidkommande vad man anser om ljuden från en 2-åring eller inte!! Barnet och dess förälder har rätt att åka buss, PUNKT! Det  var ju ingen långfärdsbuss från Ystad till Haparanda där människor till slut ledsnat efter en natt förstörd pga en "sjungande" pojke. Nej, alla som befann sig på bussen skulle troligen avlägsna sig inom en snar framtid och så även den pojken och hans mamma. Den situationen var något som chauffören skulle finna sig i oavsett hur högljudd pojken var!

Du förutsätter att TS inte beskriver händelsen riktigt eftersom ingen skulle slänga av ett barn utifrån det hon beskriver. Men nu säger ju TS att det ÄR så. Vet DU då bättre?

Det är nonsens att de andra medpassagerarna skulle komma till någon slags undsättning för den utsatta mamman. Vi är så jäkla fega som människor så när det väl kommer till kritan så står vi där med hakorna i golvet och stirrar under tiden händelsen äger rum, för att sedan tycka att det som hände var illa skött. Så fungerar de flesta människor. Man blir överrumplad av situationen (precis som TS) och vet inte hur man ska agera, så man gör absolut ingenting.

Hur skulle det vara om du faktiskt tog och utgick från att det TS återberättar faktiskt är det som hände och utifrån den berättelsen sedan lämnar en åsikt? Iistället för att vrida på hennes berättelse och anta att hon ljuger och sedan lämna din åsikt utifrån vad DU tror hände.. fast du inte var på plats.. eller?

jag pratar inte om allergiker. jag pratar om folk som stör sig på andra människo. det är väl det du pratar om också?

säger till en småbarnsförälder? hur menar du då? förstår du inte att en två åring inte alltid är så medgörlig?

i de fall då folk är känsliga för höga ljud är den enklaste lösningen att ha med sig öronproppar eller en ipod så man kan få annat att lyssna på.

Ja fast du måste ju också förstå att man inte kan ställa samma krav på ett barn som på en vuxen människa ?
Barn är inte vuxna och agerar inte heller därefter . Det är ju fakta .
Man får säga vad man vill ... varför måste det bli ett " vi mot dem" tänk ?
Jag tycker inte heller det är härligt med barn som skriker och väsnas .
Men ibland gör dem det och det är bara att gilla läget . Djupa andetag och så tänker jag : This to shall pass ...

Jag kan inte ändra på någon annans barn och vill det inte heller . Jag tycker oftast synd om föräldern i sådana situationer just för att jag vet hur stressande det är och hur många människor som sitter och suckar och " vet bättre" .
Endast människor utan barn tror att det går att styra barn att göra precis som man vill hela tiden .
Sanningen är den att så är det inte . Bara i sagornas värld .