Anknytning

Hej!
Grattis till er son! Hoppas tiden fram till resan går snabbt.

Vår dotter var 20 månader då vi blev familj.

Vi hade dottern i sin spjälsäng i vårt rum det första halvåret innan vi flyttade in henne till hennes rum (ligger intill vårt). Dock kan det ju vara olika hur barnet är och vad ni själva känner. Dottern tyckte om att sova i egen säng, så det fick hon göra. Hade det inte gått hade hon fått sova med oss.

Vi togs emot av släkt och vänner på flygplatsen, Inom en vecka hade vi en av makens vänner (som var pappaledig då) på besök med sin ettåring. Dock för en timme ungefär. Annars hade vi inte direkt några besökare kanske den första månaden (annat än vår hemutredare då). Efter två veckor hemma var vi på ett barnkalas men dottern sov väldigt dåligt den natten så vi väntade ett tag till med att besöka folk. Kan inte exakt minnas hur länge. Vi tog det stegvis. Däremot var vi ute och gick med barnvagnen, hon följde med på mataffärer osv. Lite i taget.

Vi var hemma 17 månader totalt. Jag (mamman) hade den mesta föräldraledigheten, men pappan var hemma en dag i veckan på terminerna och andra sommaren tog han två eller tre veckor medan jag gick in och jobbade samt en vecka i samband med inskolningen, jag tog vecka två på inskolning. Då var dottern tre år och två månader.

Vårt barn var åldersadekvat redan när hon kom och utvecklades precis som andra, då menar jag motoriskt och språkmässigt. Däremot hade och har hon fortfarande lite jobbigt vid förändringar (t.ex ny fröken). Det kan också handla om att hon inte blivit förberedd på en utflykt i skolan eller om hela familjen spontant blir bortbjudna en kväll och hon kanske ska somna hemma hos kompisar, då kan hon ha det lite svårt. Det har blivit bättre med åren (hon är sju nu), men det har tagit tid. Nu är hon själv mer medveten om att hon har svårigheter och vi kan tala om det på ett bra sätt. Dessutom har hon svårt att prova på olika aktiviteter som gympa eller dans osv, för då har hon inte kontroll över vad som ska ske och hon vill då inte gå på något. Kontrollbehovet är nog det största hindret för henne i dag.