Anknytning

Hej!
Grattis till er son! Hoppas tiden fram till resan går snabbt.

Vår dotter var 20 månader då vi blev familj.

Vi hade dottern i sin spjälsäng i vårt rum det första halvåret innan vi flyttade in henne till hennes rum (ligger intill vårt). Dock kan det ju vara olika hur barnet är och vad ni själva känner. Dottern tyckte om att sova i egen säng, så det fick hon göra. Hade det inte gått hade hon fått sova med oss.

Vi togs emot av släkt och vänner på flygplatsen, Inom en vecka hade vi en av makens vänner (som var pappaledig då) på besök med sin ettåring. Dock för en timme ungefär. Annars hade vi inte direkt några besökare kanske den första månaden (annat än vår hemutredare då). Efter två veckor hemma var vi på ett barnkalas men dottern sov väldigt dåligt den natten så vi väntade ett tag till med att besöka folk. Kan inte exakt minnas hur länge. Vi tog det stegvis. Däremot var vi ute och gick med barnvagnen, hon följde med på mataffärer osv. Lite i taget.

Vi var hemma 17 månader totalt. Jag (mamman) hade den mesta föräldraledigheten, men pappan var hemma en dag i veckan på terminerna och andra sommaren tog han två eller tre veckor medan jag gick in och jobbade samt en vecka i samband med inskolningen, jag tog vecka två på inskolning. Då var dottern tre år och två månader.

Vårt barn var åldersadekvat redan när hon kom och utvecklades precis som andra, då menar jag motoriskt och språkmässigt. Däremot hade och har hon fortfarande lite jobbigt vid förändringar (t.ex ny fröken). Det kan också handla om att hon inte blivit förberedd på en utflykt i skolan eller om hela familjen spontant blir bortbjudna en kväll och hon kanske ska somna hemma hos kompisar, då kan hon ha det lite svårt. Det har blivit bättre med åren (hon är sju nu), men det har tagit tid. Nu är hon själv mer medveten om att hon har svårigheter och vi kan tala om det på ett bra sätt. Dessutom har hon svårt att prova på olika aktiviteter som gympa eller dans osv, för då har hon inte kontroll över vad som ska ske och hon vill då inte gå på något. Kontrollbehovet är nog det största hindret för henne i dag.

Han vill inte veta av spjälsängen på hotellet och har sovit mellan oss sedan dagen vi fick varandra. Det har gått 15 månader och han verkar inte beredd att lämna oss för egen säng Vi väntade inte egentligen, men tog det väldigt lugnt i början. Vi har också dragit i handbromsen ett par gånger under det första året, då vi har känt att det har blivit för mycket för sonen.Han ska börja dagis om ett par veckor och vi kommer då varit hemma i 16 månader. Vi har tänkt att han till att börja med ska vara på dagis 3 timmar om dagen, så det blir mjukstart.Jag har varit hemma mest eftersom jag avslutade ett vikariat alldeles innan vi fick sonen. Vi har också passat på att vara lediga tillsammans en hel del under första året, eftersom jag kunde vara ledig när som helst (även om det innebar att jag inte hade någon inkomst). Vi var lediga tillsammans hela förra sommaren och sedan tre veckor över jul och nyår. Sedan april i år jobbar vi båda deltid.Väldigt bra. Han är lite mindre än jämnåriga, men är annars helt åldersadekvat.

Min dotter börjar på dagis och då har jag varit hemma med henne ungefär ett år. Hon ska gå på dagis 2 dgr i veckan till att börja med. Jag tror det är bra att få lite mammatid också.

Hon somnade i babysittern och sedan lyfte jag över henne till spjälsängen. På barnhemmet hade de gungat barnen till sömns i babisitters. Nu somnar hon med mig & sedan lyfter jag över henne. Hon har inte vant sig vid tanken att somna i egen säng. Tror det är mng barn, även biologiska som vill känna närhet och trygghet när de ska somna. Min dotter ligger nära nära mig. I början pillade hon mig i ansiktet tills hon somnade. Nu ligger hon och kramas och pussas (både mig och Nallen) tills hon somnar. Ibland försöker hon "få igång mig" för att hon inte vill sova. Jag ser henne som helt i fas med sin ålder MEN ibland kan hon bli bäldigt liten väldigt fort. När vi exempelvis varit inlagds på sjukhus och sådan, vilket jag också ser som helt normalt och naturligt.

Jag tog det lugnt med att träffa andra i början, eftersom jag märkte att det gjorde henne stressad. Hon kramade sig fast och skrek så fort någon kom för nära och hon trodde att denna person skulle sära på oss

Sov barnet med er första tiden och hur länge? I era sängar eller i erat sovrum men i egen säng?
A har sovit i egen säng, i eget rum från dag 1. Självklart har vi tagit in henne till oss vid behov, om hon vaknat och inte kunnat somna om. Vi låter henne alltid somna i famnen på den av oss som nattar henne och lägger sedan ner henne i sängen.
Hur länge väntade ni med att träffa andra människor efter hemkomst?
Vi kom hem 10 dgr efter att vi fått henne. Första dagen var vi hemma helt själva, andra dagen åkte vi till mataffären och kikade redan då in en kortkort snabbis på vårt jobb. Dagen därpå kom farmor och två fastrar och ytterligare dagen därpå kom morfar och även våra grannar. Sedan rullade det på med besök nästan varannan dag i ett par veckor, varvat med besök på Skattemyndigheten och Tropikundersökning. Besöken hölls relativt korta och det var ingen som bar eller höll henne förutom vi.
Hur länge var ni hemma med barnet innan ni satte det på dagis?
Vi har varit hemma nu sedan okt -09 och räknar med att det blir dagis senvåren/försommaren 2011.
Hur delade ni upp föräldrarledigheten?
Vi var hemma båda två i sex veckor vid hemkomst och har nu i sommar varit hemma båda två i sju veckor. Annars är det jag som är hemma på heltid. Om det funkar rent praktiskt ska pappa vara hemma några månader efter årsskiftet.
Hur utvecklades era barn jämfört med jämnåriga svenska barn?
Motoriskt och rent fysiskt precis som andra jämnåriga, detsamma när det gäller den språkliga förståelsen. Det egna talet är senare men där betraktar jag inte A som det 21 månader gamla barn hon är utan som en 10-månaders eftersom det nu är så länge som hon hört det svenska språket.

Vi kom hem med vår son i maj, han är 3,4 år.

Sovning:
Vi har ställt hans säng i vårt sovrum och han somnar i egna sängen varje kväll, oftast kommer han över till oss på natten eller tidiga morgonen.

Besök:
Vi tog emot mormor med man efter en vecka hemma. Sen träffade vi andra i våra familjer allt eftersom korta stunder ute. Det har max varit 3 besök eller andra "utflykter" i veckan, och då syftar jag även på sådant som att åka och handla, badstranden m.m.

Förskola:
Jag kommer vara hemma med sonen i ett år, sen kommer han antagligen få börja på fsk 15 tim/vecka när vi varit hemma ett år precis (maj -11), då är han 4 år. Jag ska fortsätta vara hemma fram till augusti och på så sätt får han en lång inskolning.

F-ledighet:
Min man var hemma ett par veckor när vi kom hem, därefter har han jobbat 4-5 dagar/vecka. Jag kommer vara hemma under det första året, sen tar han ut f-dagar från augusti nästa år.

Utveckling:
Han utvecklas precis som jämnåriga svenska barn.

Detta med språket......jag har hört att våra barn av naturliga skäl kommer lite efter med talet. Fast när jag varit ute på ÖF osv tycker jag inte de biologiska barnen i denna ålder pratar så mycket heller (dotter blir 2 i september). Hon kan säga två ord i följd, exempelvis "sitt still". Tycker ni andra att era barn är efter i talet?

Ang vikt......har någon viktkurva på vietnamesiska flickor? Min dotter väger runt 11 kilo och när jag tittar på den svenska kurvan står det att 95% av barnen väger runt 13-14 i denna ålder. Fick en pik av min syster att hon tycker att V är såååååå liten. Men har man verkligen förstått att det handlar om ett asiatiskt barn då? skulle vara skoj och se om hur hon ligger på vietnamesiska kurvan.

Vi tycker nog att sonen är lite efter med talet, men vi tycker också att det är helt normalt med hänsyn till omständigheterna. Han var nästan två när han kom till oss, en ålder då barn vanligtvis tar steget och börjar använda sitt språk mer aktivt. Dessutom kom han till en tvåspråkig familj, vi talar svenska och franska. Jämfört med sin kusin som är fyra månader yngre så har sonen fler ord, men bildar inte meningar på samma sätt.

Här finns viktkurvor för kinesiska och vietnamesiska barn: www.comeunity.com/adoption/health/growth.html

Tack för kurvan/orna! Hon ligger så fint runt medel.

Min dotter är också tvåspråkig. Hon har stor förståelse för båda språken & väljer faktiskt att tala båda. Hon säger exempelvis oftare mas än mer osv. Logopeden uppmundtrade och sa att barnen kan förstå 5 olika språk och tyckte vi skulle prata engelska med varandra för att ge henne ett tredje språk, men vi känner och inte bekväma med det så vi talar svenska med varandra. Jag förstår spanska men talar aldrig, eftersom jag enl logopeden bara får hålla mig till svenska och min partner bara får hålla sig till spanska i kommunikationen med henne. Jag upplever tvärtemot vad mng säger att barnen skulle vara långsammare i språkutvecklingen när de är tvåspråkiga. Jag upplever dessutom att tecken gör barnen snabba inlärningsmässigt. Någon sa till mig "kommer hon inte bli sen med talet om ni gör tecken"? TVÄRTOM. detsamma säger logopeden. Nu har vi inte varit så flitiga med tecken sista tiden eftersom hon själv använder det sparsamt, hon vill hellre prata. Idag kom hon till mig och sa "HITTI" och jag förstod ingenting. Efter ett tag drog hon med mig för att visa en liten katt med namn "KITTY"   

Båda våra barn var bebisar runt halvåret när vi fick dem.

Vi har samsovit från första dagen. Storebror (5,5 år) har nu nyligen fått egen säng, i vårt sovrum. Där sover han fram till ca fyratiden på morgonen när han kommer över i vår säng. Lillebror (2,5 år) samsover med oss hela natten och kommer att göra så läääänge till

Vi väntade inte alls med att träffa andra.

Storebror ska börja förskola nu och han var då varit hemma i drygt fem år. Mycket beror det på att vi fick lillebror när vi fick honom, annars hade storebror börjar förskola vid 3,5 år, när vi varit hemma i drygt tre år. Eftersom vi fick lillebror precis då och har förmånen att bo i ett område med många jämnåriga barn som varit hemma mycket, så blev han hemma längre.

Jag har varit hemma hela tiden och under längre perioder har även pappan varit hemma. Föräldraledighetsdagarna är uppdelade på ca hälften.

 Båda har utvecklats snabbare motoriskt och ordförståelsemässigt än de flesta jämnåriga, men varit på den långsammare sidan i att själva tala och uttala ord rätt.

Och så måste jag ju passa på att säga GRATTIS till sonen

Visst är det mysigt! Härligt med många jämnåriga som är hemma! Där vi bor går alla jämnåriga minst 15 timmar i veckan på dagis och därför får sonen också börja eftersom han är i en ålder där han tycker att det är väldigt roligt med lekkompisar, gärna ungefär i samma ålder. Vi har ibland varit på ÖF, men där är bara småttingar eller nästan jämngamla som är så extremt mammiga att de inte ens vill leka med andra barn. Sonen tar för sig och är väldigt aktiv, så dagis passar honom bättre.Samma här!

Jo, vi har det också väl förspänt med ÖF faktiskt. Dels har vi den lokala ÖF där det också är mycket äldre barn (de som gått 15 h och annars är hemma med småsyskon passar på att gå dit) och dels ACs ÖF där det oftast varit barn även i storebrors ålder eller åtminstone tillräckligt nära för att det ska duga. Så vi har haft tur, hade det varit på annat sätt hade vi ju fått göra andra val för äldre barn behöver verkligen jämnåriga att busa med!

Hade varit kul om vi kom iväg samtidigt ....

Det stora rådet jag kan ge är närhet så mycket som möjligt. Jag var väl inte den bästa mamman för det förra gången men man lär sig så länge man lever. Hon blev ju en bra tjej ändå
Vi lånade en sele. Den var vi tvugna att lämna tillbaka efter vår resa men nu har vi köpt en egen. Den kommer att utnyttjas så mycket det någonsin går när vi väl är hemma också. Glöm inte ögonkontakten!

Vår tjej hämtade vi på hennes ett års dag. Hon sov i sin spjälsäng från första början o det gick bra. Hon var nog van vid en sådan från sitt fosterhem. Spjälsängen stod i vårt sovrum de 3 första månaderna. Kände oss tvingade att byta sida på huset sen då det blev nyår o de smällde raketer utanför vårt sovrum varje nyår. Vår tjej sov gott genom hela sitt första nyår i sitt nya rum...
Vi träffade andra rätt snart men det var inte många som fick röra vår tjej i början mer än jag o mannen. När min mamma fyllde år i slutet på januari (kom hem okt året innan) så fick hon hålla henne i knäet- dock längst ut på det och FRÅN sig (detta var mammas bästa födelsedagspressent!). Det dröjde några månader till tills hon fick hålla henne nära. Andra höll vi på halster ett tag till och ökade närheten sucssesivt.

Vi satte vår tjej på dagis när vi varit hemma i 1 år o 3 månader. HON tyckte det var helt ok. Värst för mig...

Jag var hemma hela veckorna.Mannen var hemma fredagen med mig det första halvåret.

Denna gången ska jag jobba en dag i veckan o mannen ska vara hemma själv då.

Vår tjej var väldigt snabbt som sina svenskfödda kompisar. Otroligt så fort de små lär sig! Det dröjde inte länge förren hon kunde lika många ord som sin svenskfödda kompis.

Förstår din oro men man kommer snabbt in i det och glöm inte att lyssna på ditt hjärta!

AC:s ÖF är toppen! Tyvärr är det bara en em varannan vecka här, så det räcker inte riktigt. Om möjligt kommer vi fortsätta gå till AC:s ÖF även till hösten.

Grattis först och främst! Sedan så vill jag tipsa om boken "Anknytning iafoptivfamiljens vardag" om du inte redan har läst den. Lycka till!

Hej och grattis även här!

Våra barn var lite drygt 3 när vi fick dem. De första månaderna sov de i sina sängar. De ville inte att vi skulle ligga nära dem och de ville inte komma in till oss. Efter ett par månader började de sova orligt och vara vakna under många timmar varje natt, så då flyttade vi in madrasser till deras rum så vi föräldrar sov på golvet mellan deras sängar. Detta fortsatte vi med i ca ett halvår. Nu sover barnen i ett gemensamt sovrum igen och vi har flyttat tillbaka till vårt rum. De sover hela natten utan att vakna, från ca 20.00 till ca 07.00.

Vi var mycket restriktiva med att träffa andra än vår närmaste familj den allra första tiden. Våra barn blev väldigt speedade när det var många eller framför allt okända vuxna i närheten. Efter ca ett halvår ökade vi på det sociala umgänget allt eftersom, men ibland fick vi dra ner på besöken när vi märkte att de tyckte det var jobbigt. Nu, efter lite mer än ett år hemma, är det väl i stort sett "normalt". I början försökte vi ha en lugn hemma-dag mellan de dagar då vi träffade andra, oavsett det gällde besök eller gå och handla, gå till doktorn och liknande och det märktes att barnen behövde varva ner efter att ha umgåtts med andra eller bytt miljö.

Barnen kommer att börja på dagis nu i slutet av augusti. Då har det gått 1 år och 2 månader sedan vi fick dem. De ser mycket fram emot att få börja och pratar om det varje dag. När vi har varit på studiebesök några gånger nu under våren och sommaren har de varit jättelyckliga, så vi hoppas att det kommer att funka bra även nu när det snart blir "på riktigt".

Eftersom vi fick ett syskonpar hade vi möjlighet, och framför allt kände vi behov av, att vara hemma båda två den första tiden. Det var tänkt att vi skulle vara hemma båda två i 6 månader men när den tiden gått kände vi att det inte räckte, så det blev 10 månader totalt tillsammans innan jag började jobba 70%. Min man har fortsatt att vara hemma med barnen och kommer att vara det ända tills de är inskolade på dagis.

Vad gäller den fysiska utvecklingen så är de klart mindre till växten än jämnåriga svenska barn men de har börjat knappa in en del på längdkurvan. Vikten ligger fortfarande långt under medel. Vid 4-årskontrollen på BVC tyckte de att barnen motoriskt och för rent praktiska saker som ex. klä på sig själv, knäppa knappar, knyta rosetter etc. ligger långt före sin ålder, däremot ligger de inte helt oväntat efter i språket. 

Vilken spännande tid ni har framför er! Stort lycka till med allt! 

Åh, tack för tipset!

Tack för alla fina gratulationer, lyckönskningar och tips ! Det värmer verkligen.