Tre dagars inskolning?

Annars vet jag faktiskt inte.

Problemet med att inskola ett barn till endast en pedagog är att om denna pedagog slutar eller bli sjuk under längre tid försvinner barnets trygghet. Jag har själv sett bättre resultat när man inskolar ett barn i verksamheten med de pedagoger som finns där så att barnet blir en del av alla. Sen finns det såklart ändå en pedagog som är ansvarspedagog för detta barn och som sköter utvecklingssamtal och liknande.

Men det ärolika hur man väljer att göra. Att knyta barnet bara till en pedagog kan vara riskfyllt samtidigt som vissa barn behöver den där enskilda fasta punkten att vända sig till. Knivigt

Thi 08 skrev 2010-08-08 20:10:11 följande:

Ja det är jättesvårt med tanke på att jag någonstans skulle vilja att min dotter ska fortsätta lära sig att gå till en speciell person om hon behöver tröst eller skydd. Inte till "alla". Men som sagt är det knepigt om denna blir sjuk eller slutar (fast då tänker jag att det förhoppningsvis finns en "nästbästa" för henne) det där med tröst är & närhet till pedagogen har jag funderat mkt på........jag har nääääästan bestämt mig för att säga till att jag vill att en specifik person ska trösta henne (om den är i närheten förstås). sedan är det kanske dumt av mig att tro att de har tid att göra enligt vad jag vill, men det skulle någonstans kännas mycket bättre att hon får ha "sin" fröken. Men det kanske faller sig naturligt ändå? Att hon går till en speciell när hon är ledsen? Bollar gärna tankar med er om detta Jag behöver mkt input i den frågan eftersom jag känner mig osäker.

Jag kan bara tala om vad jag sett och det är ofta barnen själv hittar en naturlig vuxen att gå tilloch det är inte alltid den person som blir kontaktperson/ansvarig pedagog :)

Kan ju bli så att den som blir kontaktperson för ditt barn och som blir "hennes" fröken inte alls egentligen funkar ihop med henne. Hon kanske vill vända sig till någon annan personal som känns bättre för henne istället. Jag har också märkt att tack vare att vi alla på förskolan är olika och bidrar med olika kvaliteér och egenskaper kan barnen och välja vem av oss den vill få tröst/råd av i specifika situationer.

I vissa situationer kanske jag kan hjälpa till bäst medan min kollega kan hjälpa till bättre i andra :) Ser personalen som en kärna där alla kan möta din dotter på olika sätt. Sen kommer såklart hon fatta mer tycke för en eller flera pedagoger än vad hon gör för andra, men att ge henne möjligheten att "träffa" alla vuxna även under inskolningen är inte fel.

Jag tror dock inte alltid att det finns rätt och fel eftersom alla barn är olika. Det gäller att se barnet och möta det där det är.

Jag tycker absolut att man ska skola in barnet till en person och sedan får pedagogerna se till att de övriga också har en tillräckligt nära relation till barnet så att det funkar när den egna pedagogen är borta.

Det blir vanligare och vanligare att man talar om att skola in barnen till gruppen eller till verksamheten men där jag arbetar så strävar vi efter att bygga nära, äkta och hållbara relationer till först en vuxen men sedan gärna till fler.
Och som mamma kommer jag att vara väldigt tydlig med att jag vill att min dotter ska få en nära relation till "sin" fröken...
Läser man anknytningsforskning så visar det också på hur viktigt det är att barnet får en speciell vuxen som tar emot det. Man har mätt halten av kortisol (?) = ett stresshormon hos barnen när de blivit lämnade och de som inte hade någon speciell att gå till hade höga halter medan de andra inte hade det. (ur "kärlekens roll")

Och självklart förstår jag att barn och pedagoger kan få nära och äkta relationer till varann även på förskolor där man mer skolar in till verksamheten. En fördel är ju att barnet då får ännu större möjlighet att välja vuxen även om vi där jag jobbar försöker vara prestigelösa och "byta barn" om vi märker att det funkar bättre med någon annan.

Vi har fått rekommendation av "specialister" som jobbar med anknytning att låta inskolningen ta tid. Miljön liknar på många sätt barnhem och det kan innebär att många olika känslor kommer upp och det är viktigt speciellt för våra adopterade små liv att låta inskolningen ta tid. Vi har räknat med minst 6-8 veckor. Vi påpekade detta till personalen som hade full förståelse att inskolningen tar tid och enligt rekommendation så är det bättre att låta det ta tid än att det blir bakslag och man får börja om igen. Jag kommer till en början vara aktivt med prinsen för att sedan backa och finnas i närheten så länge det behövs, detta oavsett att dagiset har inskolning på en vecka. 
Märker man att det funkar bra så skadar det ju inte att finnas i närheten så barnet är medvetet om att man är i närheten, kanske i annat rum medans  barnet är med personalen och barngruppen självständigt, det ger en trygghetskänsla för barnet. Det ska bli spännande att se hur det går i höst...

För alla våra barn har vi bara haft tre dagar. Första adopterade dottern skulle få en vecka men det blev snabbt reducerat till 3 dagar som blev två dagar. Hon älskade dagis frånförsta sekund! Redan andra dagen gick jag och var borta i fyra timmar. För de andra har det inte tagit mer än max tre dagar. Allt har flutit på väl!
Jag tror att det är den separationsångest man själv känner som man överför på barnen och då går det inte bra. Vi har iofs peppat våra barn flera veckopr innan de skall börja dagis med små glada tillrop "oh tänk så kul snart skall du få börja dagis och där får man leka jätte mycket och busa och ha så roligt!" Barnen var helspeedade inför dagis start och tyckte att det skulle bli jätte roligt. De riktigt små vet jag förstås inte hur medvetana de var, men bra har det gått hela tiden och alla barnen har trivts utmärkt! Lycka till!

Att just själva avskedet är svårt kan bero på att många adopterade barn har blivit lämnade ganska abrupt av barnhemspersonal, fostermamma etc några kanske ett flertal gånger innan barnet kom till oss. De har blivit lämnade av någon känd person, lämnat sin kända miljö och kommit till okända människor och en okänd miljö. Vad är det som säger att det inte kan hända igen???? Barnet kan inte vara säkert på det!
Vi har alltid lämnat kvar något ex halsband, vantar etc samt att dotterna har haft ett litet album med foto på oss, sitt rum mm. Har hon varit ledsen och längtat efter oss har det varit en tröst för henne + att pedagogerna naturligtvis har haft henne nära. Vi skolade in henne under 6 veckor och gick inte ifrån henne förrän hon var trygg med en pedagog, hon släppte in de andra pedagogerna efter ett tag men hon orkade inte knyta an till mer än en i taget.
Det verka som om du har fått en bra kontakt med förskolan och det är så positivt. Det finns en skrift som adoptionsorgansationerna ger ut, den kostar 40 kr och man kan beställa på hemsidorna. Sen finns det en bok av Dan och Lotta Höjer , Adopterade barn i förskolan (tror jag den heter) som oxå är bra att läsa för personalen. Lycka till med förskolestarten!