Vad göra?

Å, tack för att du skrev! Precis, precis så känner jag också! Det ÄR inte samma sak, det är två skilda saker och behovet av båda finns i allra högsta grad!

Hur är det i övrigt för dig? Jag har så stort behov av att få känna igen mig i någon annan, att få veta att jag inte är ensam....

Jag kan bli kär i både män och kvinnor, det har jag alltid kunnat. Kanske tom lättare i kvinnor eftersom jag överlag känner mig mer "hemma" med dem. Men sex har fram till för några år sedan haft mest koppling till män. Ren sex är heterosex i första hand. Men det där sensuella, spänningen i luften, fantasierna om ordlös närhet och samförstånd....det handlar mest om kvinnor. Och för mig är det aldrig vilken kvinna som helst, tänder inte på kvinnokroppar sådär hur som helst, men jag blir lätt förälskad och då är det DEN kvinnan jag dras till, även sexuellt.

I mitt förhållande med en man kan jag ofta sakna att få möjlighet att vara nära en kvinna jag har känslor för (för det har jag ofta även om det inte alltid är samma kvinna). 

Jag kan för övrigt vara förälskad/intresserad av en man och en kvinna samtidigt, men svårligen två av samma kön samtidigt - vilket ytterligare stärker min bild av att det för mig är två skilda saker.

Känner du eller någon annan igen sig?

Tack för snabbt svar! Roligt att se nån med så många lika erfarenheter och även snarlika funderingar kring hur man bäst förhåller sig. Mig har det hjälpt ofantligt att ha fått kontakt med "likasinnade" via nätet i olika sammanhang. Jag är inte öppen med min bisexualitet och ser ingen nytta med det i nuläget heller. Jag har dock några vänner IRL som vet och som jag kan prata med. 

Det jag stör mig oerhört på är när folk utan insikt snor sig med begrepp som "kär i personen, inte i könet" för det är inte så enkelt för alla bisexuella. Jag är en samvetsgrann och i botten monogam person som inte tar lätt på otrohet men ändå - problemet ringar du ju enkelt in genom det du skriver om att det sällan skrivs om hur jobbigt det är att ha det såhär - att vilja ha ett förhållande med den man man älskar men att samtidigt känna ett så stort behov av den där kvinnan ibland, den där kvinnan som på intet sätt hotar relationen med mannen eftersom behovet av både ock är så påtagligt.

Avundas dem (för de finns, de är inte så få heller!) som har möjligheten att få en kombination att fungera. Önskar mig det men i nuläget är det relativt osannolikt.

Skriv gärna igen! Du har inte en anonym mailadress för lite vidare diskussion (och då menar jag diskussion, det här är inget raggförsök får man ju tillägga för att undvika missförstånd på alla håll).